Om PISA och kanske lite annat.

Some rights reserved by Rob Boudon

Det är ett stort problem att läsförståelsen sjunker. Punkt.
Att svenska elever lägger mindre tid på läsning beror inte på att vi läser mindre i skolan. Skolan har förändrats mindre än man kan tro sedan 1842. Nej den stora förändringen är i hur mycket tid man lägger på att läsa böcker hemma. Dyslexiförbundet FMLS konstaterar "Förr om man hade tråkigt så läste man en bok (---) Idag finns det så mycket annat som lockar, datorspel, teve och filmer. Man behöver inte läsa för att få stimulans."  

 Här tänker jag en djärv tanke.

Är det så att böcker helt enkelt är en konstform som håller på att ersättas av en annan konstform? Att berättande håller på att byta medium? 

Jag vågar påstå att det är så. Skillnaden är rent visuellt gigantisk. Men innehållsmässigt är skillnaden mindre avgörande. Att läsa deckare är ju populärt. Eller varför inte agentromaner. Eller krigsskildringar.

Men om du råkar vara under 35 så kan de ha namn som GTA5 istället för Snabba cash. Vilken av de två som är bäst är enkelt att avgöra. GTA 5 har ett obegränsat antal handlingar som du som läsare/spelare är med och påverkar din historia med. Spel är ett av människor skapat kulturellt uttryck. Precis som film. Precis som litteratur. Att något av dessa skulle vara finare, viktigare eller på något underligt sätt mer i grunden avgörande är såklart en konstruktion som är kontextberoende.

Inget annat land är så genomgripande genomsyrat av den omvälvande samhällsförändrande kraft som vi kallar internet som Sverige. Men i Sverige diskuteras på allvar om vi inte behöver en litteraturkanon. Så att vi kan bestämma vilka böcker vi skall tvinga våra skolelever att läsa. Senast i somras var det på tapeten.

Eftersom jag anser att även annan kultur är viktig så bör vi införa en musikkanon, filmkanon, teaterkanon, matkanon, konstkanon och säkert en hel massa andra kanoner. 

Plötsligt framstår det som lite märkligt eller hur.

Men åter till där jag började. Det är problematiskt om läsförståelsen sjunker. Detta eftersom så mycket av det vi gör är beroende av att vi läser och tolkar text.

Så hur löser vi detta? Hemma läser våra unga (och yngre vuxna) allt mindre. Skolan måste då kompensera. Läsa bättre och mer. Det lustfyllda läsandet. Det engagerande och diskuterande läsandet. Det måste få ta en större plats i skolan. Kanske kan vi lägga ett utökat ansvar för detta läsande på andra ämnen än svenskan. SO lärarna kan bjuda på massor av tid till läsning som berikar. Förutsatt att man minskar ner på målträngseln såklart.

Sedan är det ju frågan om kanske inte Sverige har mer att vinna på att bejaka den kulturkonsumtion som våra unga lägger så mycket tid på. Kanske hjälpa till att utveckla och förfina deras spelsmak. Spelande 14 åringar kommer att växa upp till spelande 40 åringar. En hel del av dessa spelare kommer att spela andra typer av spel än de spelade som 14 åringar. 

Detta är bara en vild gissning men jag skulle tro att den svenska lärarkårens samlade kunskap om tv-spel och datorspel är mindre än vad eleverna i en normal gymnasieklass har tillsammans. 

Kanske är det rentav så att den viktigaste kanon vi behöver ta fram är den spelkanon som Sveriges lärarkår behöver tillgodogöra sig för att kunna göra relevanta kopplingar till elevernas verklighet i sin undervisning.

När man kokar ner hela den här soppan så landar vi i begreppet allmänbildning. Vår grundskola har ambitionen att ge Sveriges unga en god sådan. Problemet är att vad som var allmänbildning 1842 och vad som är det 2013 är så vitt skilda saker.

Det är rent av så att allmänbildning för föräldrar och deras barn vitt skilda saker. Detta eftersom vi lever i tider av paradigmskiften. 

Jag är född pre Pong och var överlycklig över att en gång om året få se Disney på TV. Mina barn har aldrig levt i en tid utan Mario eller GTA . Disney har fyra kanaler som går dygnet runt.

Kanske dags att fundera över vart vi vill? Hur vill vi att vår framtid skall vara. Var vi har utvecklingspotential?

Dataspelsberoende. Datorspelsberoende. Eller den ständigt onda ungdomskulturen kanske.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 3.0 Unported Licens. http://instagram.com/aner76

Det är på något sätt lite gulligt att vi människor har så svårt med att se saker för vad det är. Kultur inte minst. Ungdomskultur i synnerhet.

Den här boken mellanlandade på mitt skrivbord. Jag har inte hunnit läsa den. Men jag tror ärligt talat inte att jag behöver det heller.

Nu menar jag inte att det inte finns problem. Det finns det. Det finns unga som ägnar mer tid än vad som är bra för dem med att spela spel. Frågan är bara om det är spelens fel. Som jag ser det så är det lika dumt som att beskylla Judas Priest för att ligga bakom ungdomars självmord genom subliminala budskap.

Eller att beskylla jazzmusik för att leda till omoral. 

Det blir ett enkelt sätt att hitta förklaringar på mer komplexa problem.

Just nu går debatten hög om mobiltelefonernas onda påverkan och landet förenas i moralpanik. Plötsligt är man en dålig förälder om man släpper sitt barn med blicken.

När det gäller ungdomskulturen så har den per definition alltid varit dålig. Det är ju liksom en del av grejen med det hela. Det skall vara motstånd mot vuxenvärlden inbyggt i det hela för att vara något värt liksom.

Föräldrageneration efter föräldrageneration går i samma fälla. 

Att vi fortfarande inte har lärt oss att det ständigt följer samma mönster kan jag tycka är förvånande. Beatles är väl ett bra exempel. Från att ha varit sinnebilden av omoral (usch vilket hår) till poulärkultur och vidare till finkultur. Nog kan man väl tänka sig att dataspelen kommer att göra samma resa.

Just nu är det dock fortfarande något som kommer att leda till våra ungdomars totala förfall.

Om 20 år kommer man att dra på smilbanden åt dagens upprörda debatt. Istället kommer man då att vara upptagen av nya ungdomskulturyttringar som kommer att skapa stora debatter på föräldramöten och föräldrautbildningar.

Ja det finns våldsamma spel. Det finns brutala spel. Det finns även vackra spel. Löjliga spel. Precis som det finns våldsamma böcker och filmer. Precis som det finns vackra böcker. Löjliga filmer.

Kultur är kul. Människan är kul.

Vikten av att välja att se. Även på sociala medier

Some rights reserved by *Seth

Jag har de senaste veckorna haft förmånen att på håll följa hur ett gäng lärare hanterar en elev som just går igenom en svår process kring sin egen identitet.
Låt mig börja med att säga att jag är imponerad av hur raka, vänliga och proffsiga de är.
Vad som skulle kunna bli en jättegrej undviker att bli det genom att man dels har koll och följer med i vad som händer och dels inte väjer för att ta ansvar och kommunicera det som händer med föräldrarna.

Att komma ut är ingen lätt process. Det är svårt och kräver mycket mod. Ibland är det skönt att få lite hjälp på traven.

Jag måste säga att dagens unga imponerar på mig. De imponerar med sin tolerans och sin vänlighet. Med sin mognad och sin förmåga att se bortom yta.

Att man som lärare i det här är en förebild är självklart jätteviktigt. Som lärare har man ett förtroendekapital som är jättestort. Man är en modell och en kultursättare. Man sätter ribban för vad som är okej och vad som inte är det. Vi har därmed ett stort ansvar att leva upp till de vackra ord som finns i läroplanen under rubriken "Skolans värdegrund och uppdrag".

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser

Om vi är medvetna om att vår värld är större än den fysiska världen här och nu. Om vi är medvetna om att vi människor har skapat oss möjligheter att kommunicera i parallella forum samtidigt som vi gör det här och nu i det fysiska rummet.
Om vi vet det så måste vi agera utifrån det.

Som jag ser det så kan vi inte välja att bortse från den delen av verkligheten som vi har valt att kalla den digitala världen. Det är ju inte en egen värld. Det är den här världen. Här och nu och i morgon.

Om vi väljer att omfamna även denna delen av vår verklighet så kan vi få syn på fler saker. På gott och på ont så klart. Men vi har även gett oss själva möjligheten att vara förebilder och kultursättare på ännu en arena.
Jag måste säga att jag är mycket tacksam över att de pedagoger jag följt på håll är sådana. De väljer att se och agerar utifrån det de ser. Genom att de gör det så gör de en avgörande skillnad i unga människors liv.

Skolan göder kreativiteten?

Some rights reserved by alles-schlump

Efter att i sociala medier ha snubblat över ett blogginlägg om en skola i USA som heter Sudbury Valley School har hjärnan haft lite att fundera över.

En skola helt utan allt det som vi tänker att skola skall vara. Inga lektioner. Ingen läroplan. Inga egentliga krav. Bara möjligheter.

Vad en sådan skola gör är att den ställer hela grunden för skola på huvudet. Vem finns skolan till för egentligen. Det där är ju inte helt ointressant nämligen.

Har vi en skola för samhällets skull eller för elevernas?

Varför har vi skolplikt? Skulle ingen komma till skolan om det inte var lagstiftat att man måste? Skulle samhället paja fullständigt om skolplikten försvann? Skulle vi stå utan revisorer och snickare? Skulle vi förlora en generation till dataspel och droger?

Många frågor som söker sitt svar.

Här vilar en människosyn och en kunskapssyn i dessa grumliga vatten. Antingen lär vi ju oss därför att vi människor har en inneboende kunskapstörst och nyfikenhet. Eller så är människan av naturen lat och måste tvingas att lära. Det är ju antingen eller. Tydligen är svensk skola byggd på antagandet att här måste till tvång. Annars hade vi ju inte lagstiftat om att man MÅSTE gå i skolan. Ett sådant antagande om människans drivkrafter kommer ju att påverka alla andra beslut man fattar. 

Att antagandet om människans lathet är tokfel vet ju varenda människa som umgåtts med ett litet barn. Så hur tar vi tillvara denna kunskap i svensk skola idag. 

Med tanke på hur den politiska debatten ser ut i dagsläget så verkar det ju inte gå alls i den riktningen. Det verkar mer handla om hur tidigt man kan sätta betyg på barnen.

Om vi istället tar vårt avstamp i den inneboende kraften i unga människors nyfikenhet så hamnar vi helt andra (och tror jag) diskussioner. Då blir frågan hur vi skapar en skola som eleverna VILL komma till för att det är så förbannat roligt att lära sig.

Det leks för lite i svensk skola! 

Det är lätt att ändra på! Det är dags att vi tar leken på allvar och utnyttjar den fantastiska potential som våra elever besitter.  

Ämnesövergripande. Varför är det en bra idé

Some rights reserved by Gibson Claire McGuire Regester

Hur vi strukturerar vår kunskap är något som jag tycker är väldigt spännande. Vi dras sedan skapandet av den första encyklopedin med ett sätt att organisera kunskap. Man liknade det vid ett träd. Ett kunskapens träd, vilket ju redan var en etablerad liknelse.
Vi delar upp kunskapen på olika nivåer. Humaiora och teknik. Eller på en mer detaljerad nivå naturgeografi och ekonomisk geografi.

I skolan har vi också gjort detta. Vi har teoretiska ämnen och praktiska ämnen. 

Vi har kemi och samhällskunskap.
Rent praktiskt så är det ju inte så konstigt. En lärare kan inte kunna allt. Vi måste specialisera oss. Vad jag tänker är att denna specialisering får konsekvenser som vi kanske inte har reflekterat tillräckligt över.

Hjärnan gör inte sådana skillnader på kunskap. Om vi inte skapar en sådan skillnad genom att lära oss att det är skillnad. Hjärnan har alla möjligheter att koppla samman kunskaper på nya sätt. Att spränga sådana här givna kunskapslagar är det som leder till inovation. Att tänka det som inte redan tänkts kräver ju att vi bryter mot de strukturer vi skapat för vårt tänkande.

Hur vår hjärna jobbar med kunskap kan mer liknas med det sätt som internet är uppbyggt. Med oändligt antal möjliga kopplingar mellan olika delar av kunskaper.

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Internet_map_1024_-_transparent.png

Men här invänder min hjärna. Man måste ju först ha kunskaper att koppla ihop innan man kan göra kopplingarna. Eller?
Här kan man ju tänka att grundskolan ger de grundläggande kunskaperna. Sedan kan man gå vidare och göra kopplingar sen. Men jag tror inte att det är en bra idé. Jag vet att en professor i Lund beskrivit det ungefär så här.

Först går man i skola och lär sig kopiera och ta över det det andra tänkt. Fortsätter att göra det samma på gymnasiet och universitetet. Under forskarutbildning får man inte gå för mycket utanför ramen för att inte riskera att ställa sig utanför och därmed riskera att man inte får fortsatta. Så här håller vi på ända tills man efter mängder av år blir professor. Då kan du äntligen vara fullständigt kreativ och tänka fritt.

Är det någon som tror att detta sätt gynnar kreativt tänkande? Det tror inte jag! Om vi har tränat under åratal på att tänka på ett sätt så är det det vi blir bra på. 

Så hur skall vi göra då?

Jo vi skall träna på och jobba på att organisera arbetet i skolan på andra sätt. Att ha ett ämnesövergripande arbetssätt är en bra ingång. Att använda modeller av typen Big Five eller Blooms taxonomi (den ena bygger ju på den andra) för att få syn på våra olika ämnens gemensamma nämnare. Att skapa en miljö och kultur på våra skolor där vi uppmuntrar kreativitet, skapande och experimenterande.

Det handlar inte om att ge avkall på kunskapsuppdraget utan om att angripa det på andra sätt helt enkelt.

Varför vi skall göra det är väl självklart. Det är roligare och leder till bättre tänkande. Dessutom tror jag att vi behöver tekniker med kunskaper i filosofi. För att inte tala om filosofer med kunskaper i teknik. Eller för all del medborgare som kan göra såväl etiska ställningstaganden som skapa nya innovationer.

Det räcker inte att bygga en bra maskin. Den måste vara vacker också!

http://www.flickr.com/photos/tinkerbots/5368879532/

Det är dags att byta inriktning på den svenska skolan! Det är dags att flytta fokus från att jaga PISA resultat och ett alltför stort fokus på att vi skall producera ingenjörer till en skola som är till för eleverna.

Idag upplever jag att man har en bild av skolan som en maskin. 

Om vi bara stoppar in större mängd tid i matte och NO så verkar man tro att det kommer ut fler ingenjörer i andra ändan. Det är bara ett problem. Människor är inte matematik. Det är inte så enkelt.

Jag tror att det rent av är så att det är kontraproduktivt att göra så.

I ett debattinlägg i DN skriver Robert Weil om vikten av att uppvärdera de humanistiska och konstnärliga ämnena i den svenska skolan.  Inte för att svenska affärsmän skall kunna föra sig bättre i de finare salongerna (vilket kanske skulle kunna behövas). Nej det handlar om att vi behöver människor som har kompetens att bygga ett bättre samhälle. Det behövs ett etiskt perspektiv. Det behövs filosofer och musiker. Det behövs konst och poesi.

Mänskligheten står inför en mängd ödesfrågor som vi måste möta på en mängd fronter. Frågor som global uppvärmning är inte enbart något som vi kan lösa med nya uppfinningar.

Vi kommer att behöva använda alla människans kompetenser för att komma till rätta med problemen.

Jag tycker att vi skall göra en tankemässig flytt. Skolans uppgift bör inte vara att leverera nyttiga arbetare och skattebetalare. Nej det är dags att vi istället inriktar skolan mot att utveckla eleven. Om målet är att skapa lyckliga och hela människor är jag övertygad om att vi gör andra val. Att vi gör andra saker. Då kommer vi också att få matematiker och ingenjörer med andra och mer kreativa infallsvinklar. Det är jag övertygad om.

Det räcker inte att bygga en bra maskin. Den måste vara vacker också.

Det där med digital kompetens. Lite tankar och en definition

http://www.flickr.com/photos/rishibando/4660452869/

Vad är egentligen digital kompetens? Kanske är det rent av dags att sluta prata om det? Kanske är det ointressant att prata om idag när den digitala världen är ja..... världen helt enkelt?!

Det är ju inte en separat värld utanför den vanliga utan bara en del av... ja ... världen. 

I skolan behöver vi fortfarande prata om digital kompetens. Eller rättare sagt. Digitala kompetenser. För det handlar om plural här. Digital kompetens är nämligen kontextberoende precis som all annan kunskap. Digital kompetens är inte samma sak i historia som i musik.

Detta är också förklaringen till att det är en dålig idé att inrätta ett nytt ämne i skolan av typen "dataslöjd" eller "IT". Det ger helt enkelt inte tillräckligt av IT-kompetens för pengarna.

Varje lärare i varje ämne behöver fundera över hur, vad och varför utifrån sitt ämne i relation till ny teknik och internet. Först då lär vi våra elever rätt saker.

Jag har varit tvungen att försöka formulera för mig själv vad jag menar är digital kompetens. Jag kom fram till att det just idag för mig kan låta så här.

Att man kan hantera kommunikation, kunskapsinhämtning och kunskapsproduktion, i en digital kontext, med ett källkritiskt och etiskt förhållningssätt.
Helt enkelt att vara streetsmart på nätet. Kunna hantera troll och phishing. Ja den mörka sidan. Men även kärlek, vänskap och kunskapsdelande. Den ljusa sidan.

Det här kommer mala i min hjärna ett tag framöver är jag rädd...

Kreativitet. Är det något vi skall uppmuntra i skolan?

Some rights reserved Arlo MagicMan

Kreativitet och skola är ett lite problematiskt ämne. Det är liksom en av de där paradoxerna som läraryrket är fullt av.

Kreativitet handlar om att bryta normer och ta tänkandet utanför det redan tänkta och gjorda. Ofta krockar detta med andra mål som vi sätter upp för det som vi gör i skolan. 

Så här ungefär.

Som lärare planerar man ett ämnesområde. Baserat på LGR 11 väljer man ämne och vilka förmågor man tänker sig att utvärdera eleverna utifrån. Därmed har man redan i sin egen hjärna skapat sig en bild av hur man tänker sig att det hela skall gå till. Redan där har vi börjat begränsa oss och potentiellt även våra elever. Dessutom kan vi på detta lägga den våta filt av skolkultur och skolhistoria. Allt det där som vi omedvetet införlivat i vårt tänkande om vad skola skall vara och bör vara. Detta rimmar nu väldigt illa med det där som handlar om att bryta normer och invanda tankebanor. Ja hela tänket kring detta att mäta kunskaper och sätta betyg handlar ju allt som oftast om att se hur väl eleven passar in i formen av en duktig elev.

Hur många gånger har jag hämmat mina elevers kreativa utveckling genom min oförmåga att se och förstå deras tankebanor på grund av att jag själv redan bildat mig en uppfattning av hur världen är  och bör vara. Hur många gånger har jag medvetet eller omedvetet utsläckt kreativa infall genom att styra och ställa med mitt ledarskap i klassrummet?

Det handlar helt enkelt om att helt vända på våra bilder av skola är om det är kreativitet som är målet.

Vill vi att eleverna skall utveckla sin kreativitet får vi förändra skolan från grunden.

Ordning och reda ut genom dörren. Uppdelning i ämnen med fast timplan kan fara och flyga. 

Nu tänker ni att jag helt har förlorat både sans och vett. Det har jag inte och även jag inser att det finns andra viktiga mål med svensk skola än bara att skapa kreativa elever.

Men varför inte börja med att kopiera Google och deras 20% free time  En dag i veckan till egna projekt som baseras på intresse och fria val. Inte "elevens val" utan något helt annat.

Om vi tror på våra elevers egna drivkraft och lust att lära så kan vi våga att släppa loss den. Jag tror att det finns massor av spännande projekt som vi skulle kunna få se.

Sommarpratare fast på gör det själv nivå

By JustinJensen

Jag hade en liten tanke om att det hade varit kul att låta elever göra sin egna "sommar" program. Det är ju så enkelt egentligen.
Musik och prat blandat.

Välj att berätta om något ur ditt liv eller prata om något som engagerar dig. 

Klockren uppgift helt enkelt. Det är säkert massor av lärare där ute som har gjort detta redan.

Men där är några tips som jag vill dela med mig av. Så att man inte går i fällan och gör något olagligt.

Musiken är ju en viktig del så där började jag. Man behöver ju ha rätten att använda musiken man spelar i programmet. Normalt sett har du inte den rätten. Senaste Avicii låten går helt enkelt bort. Du står alltså inför två valmöjligheter. Antingen skapa egen musik (elitnivå) eller använda musik som du har rätt att använda (normalnivå). Alltså musik publicerad under Creative Commons licens.
Jag valde det senare. Musiken hittade jag på sidan http://freemusicarchive.org/ och jag måste säga att jag är imponerad av kvalitén.

När man använder musiken så ingår det att man talar om var man har fått den ifrån. Vem som är skapare helt enkelt.

Sedan kommer det till det man skall prata om.

Jag valde ett ämne som jag brinner för. 

Att det blev skolan jag pratade om är väl knappast någon överraskning.

Sedan var det bara att starta GarageBand och köra på. Blev det jag sa inte bra så var det ju bara att klippa och klistra. Göra om tills jag var nöjd. Sedan in med musiken emellan och en liten ljudeffektsnutt som bakgrund till mitt prat eftersom jag hade en dålig mikrofon som gjorde att bara min röst lät lite platt.

Efter detta var det bara att exportera det som mp3 och sedan en uppladdning till soundcloud  för att sedan kunna bädda in resultatet här.

Nu är det eran tur :)

Hur du mår är mycket viktigare än vilket betyg du får.

By Sanctuary photography → back ! maybe :p

Idag är jag förbannad. Idag läser jag socialstyrelsens rapport psykisk ohälsa bland unga och blir så himla ledsen.
Svenska 15-åringar mår sämre än i jämförbara västländer. Man konstaterar att de mår allt sämre och att det är skolan det handlar om. Man skriver det förvisso inte rakt ut. Men alla fattar ju ändå.

Vad som står bakom den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar är oklart. 

Eftersom hela ungdomsgruppen verkar drabbas måste det rimligen ha skett olika förändringar i miljöer där de flesta inom gruppen vistas. 

No shit Sherlock! 

Vad är det då som skett i svensk skola de senaste åren. Här kan man välja olika språkbruk för att beskriva förändringen. Ett populärt sätt att uttrycka det är att man har ett ökat fokus på kunskap. Det bygger på en problematisering av skolan som hävdar att allt som inte är det skolan är idag var flum och alltså inte kunskap. Vi som gick i skolan under perioden från slutet av 1960-talet fram tills Björklund tog över rodret utsattes för ett gigantiskt flummande och det är detta som nu skall rättas till. 

Detta är naturligtvis inte sant. Det är naturligtvis inte så att det inte har funnits brister i Svensk skola. Men en något mer nyanserad och balanserad bild av svensk skola hade inte skadat.

Den väg man valt för svensk skola leder inte rätt. Den bygger på en felaktig grund. Den bygger på en felaktig analys av människans drivkrafter och på en förlegad syn på kunskap. 

Märk väl det är inte skolans styrdokument vi pratar om här. Där finns mycket bra att hämta. Men den politiska debatten och den bild av svensk skola som media målar upp har en genomslagskraft som vida överstiger den som styrdokumenten har. 

Den självbild som svensk skola har idag är den som reflekteras genom media. Det är ingen vacker bild. 

Skolan är utsatt för en gigantisk mobbingkampanj som pågått så länge jag kan minnas. Det märkliga är att när man i undersökningar frågar om skolan så svarar föräldrar att skolan är jätteproblematisk så länge man ställer frågan i generella termer. Men när man frågar om den skola som de egna barnen går i ja då är man plötsligt jättenöjd och har stort förtroende. Det här glappet är resultatet av en politisk agenda som har handlat om att skapa ett handlingsutrymme för att förändra svensk skola. 

Tyvärr har man inte gjort rätt saker. Idag kan det knappast råda några tvivel om att lärarna far illa. Jag ser två stora anledningar till detta. Först och främst har man lagt på lärarna administrativa uppgifter i en gigantisk utsträckning. Dokumentationskraven ökar ständigt. Till detta kan man lägga en stor mängd nationella prov. 

För några år sedan när jag tog klivet och lämnade läraryrket så hade vi som målsättning att eleverna inte skulle ha mer än ett prov eller en större inlämningsuppgift varje vecka. Det handlade om en omsorg om eleverna. Vi ville att de skulle få tid att göra bra ifrån sig. Vi ville inte skapa stress hos dem. Så ser det inte ut idag. Jag har häpnat över mängden prov som mitt äldsta barn har utsatts för. Jag skriver utsatts för på annat sätt kan man inte beskriva det. Att under den kanske jobbigaste perioden i en ung människas liv, som tonårstiden är, dessutom lasta på med ständigt mätande och testande är varken klokt eller omsorgsfullt. Det är elakt och skadligt.

Resultatet är övertydligt. Svenska 15-åringar mår allt sämre. 

Till detta kan man lägga en framtidstro som är knäckt. Ständiga rapporter om ungdomsarbetslöshet och kris gör att tron på att det skall bli bättre i framtiden saknas. Detta är kanske det allvarligaste. Den som inte har hopp är hopplös. 

Hur länge skall detta plågsamma försök få fortgå? Det är dags att skapa om svensk skola. Det är dags att bygga en skola som bygger på glädje, framtidshopp och visioner om att framtiden är fantastisk. För allt det där finns faktiskt i våra ungdomar om vi bara låter det växa. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet. Både hos Sveriges lärare och hos våra elever.

Det räcker nu!

Skall det vara en ekonomisk fråga? Eller handlar det om att ha en vision?

Some rights reserved by chrismar

Det går inte att komma ifrån att det inte är gratis att driva skola. Långt därifrån. Det är massor av kostnader och inga inkomster. Eller nåja du har ju de där pengarna som följer med eleven.
Att skillnaderna mellan skolor i Sverige växer är ett stort problem. Samtidigt var det ju hela tanken.

Det har ju hela tiden varit meningen att bra skolor skulle slå ut de dåliga. Det kallas för konkurrens och marknad. 

Det är två saker som KAN vara en bra idé förutsatt att man kan åstadkomma en fungerande marknad så att konkurrens kan uppstå. Detta funkar extremt bra när det gäller till exempel hemelektronikmarknaden. Det gynnar oss alla att det finns en drivkraft att förbättra varorna och samtidigt sänka priserna.
Men skolan är kanske inte riktigt samma sak som hemelektronik. Det är svårt att jämföra. Det geografiska väger tungt.

Det finns säkert många sätt att lösa detta. Många ser kopplingen mellan kommunaliseringen av skolan och starten på förfallet.

Då blir det lätt att se lösningen som en återgång till ett gammalt system. Samtidigt är det en djupt felaktig tanke. 

Det förutsätter ju att de senaste 20 årens utveckling aldrig har skett. Även om skolan hade fortsatt att vara statlig så hade den förändrats.  Frågan är ju bara hur.

Det brukar hävdas i skoldebatten (från vissa håll) att det inte är en fråga om resurser (pengar) utan hur man använder resurserna. Det är självklart både sant och nonsens. Självklart spelar pengar roll. Självklart spelar det roll hur man använder dem. Men att skolan sedan tidigt 1990-tal har blivit billigare är mycket märkligt. Skola är ju inte hemelektronik precis.
Skolan har gått från penna och papper till datorer och det utan att få mer pengar. Nä.... vänta..... skolan har gått från penna och papper till datorer med mindre pengar till lärare vilket betyder färre lärare i klassrummen. (vill du gräva i det här så kan du göra det här. Notera dock att man konsekvent väljer att börja räkna 1991. Det är ingen slump om man säger så...)

Det är mäkta imponerande men i verkligheten betyder det att skolan har slutat göra en hel massa saker så klart. Saker som man nu har prioriterat bort. Sådant där dyrt som psykologer, skolsköterskor och annat som fanns då på 1980-talet. Sådant som dagens vuxna, utanför skolans värld, förutsätter finns där därför att de fanns där när vi gick i skolan.

Kanske är det en statlig finansiering vi behöver? Det kan vara den likriktare vi behöver. Sedan är det för övrigt självklart i min värld att vinstintressen inte har i skolans värld att göra. Gärna vinster som återinvesteras i att bygga en ännu bättre verksamhet men riskkapitalbolag som driver skolor. Nej det tycker jag verkar dumt användande av skattemedel.

Men att ha EN skola som skall passa alla tror jag inte heller på.

Men tvärsäkerhet är inte alltid ett tecken på att man har koll. Ibland kanske tvärtom.

Vi har en mycket bra skola i Sverige. Inte minst med tanke på att man sedan 60-talet konsekvent har sänkt läraryrkets status genom att hålla nere löneutvecklingen. Skolan lider därför av ett otroligt dåligt självförtroende. Det är ju inte så konstigt. Vad hade du själv tänkt om du varje gång det var lönerevision fick mindre än kollegorna?
Dessutom sägs det att skolan är i fritt fall när det gäller vilka kunskaper som eleverna har med sig när de lämnar skolan.
Då är det kul att någon enstaka gång notera att det finns andra bilder av svensk skola. Att man kan ha en annan synvinkel. En annan utgångspunkt. Extra kul är det när den kommer från Finland.

Svenska skolan bättre ur ett finländskt perspektiv

Finland detta land som enligt statistiken är bäst i världen. På det som vi mäter då alltså.

Vi har saker som vi är väldigt bra på i svensk skola. Det skall vi vara stolta över och det är där vi skall bygga vidare. 

Vi kommer aldrig att klå kineser eller koreaner i Pisa om de fortsätter att mäta samma saker. Men det kanske inte heller är något att sträva efter. Å andra sidan ligger Korea och Kina inte på latsidan. De har också insett att det inte är höga poäng på Pisa som är framtidens melodi. Därför tänker de bygga om sina skolor för att bättre passa de visioner de har om vart de vill ta sina samhällen.

Jag önskar mig en vision om vart vi vill ta vårt land. Den visionen, om den skall förverkligas, börjar i skolan! 

Byt förresten ut USA mot Sverige i den här filmen och dra på smilbanden. Det gäller ju oss också. Det handlar om att skapa motivation och glädje. Det är vi bra på och det är det vi skall fortsätta vara bra på. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet i skolorna med massor av nationella prov. Just sayin!

Det allomfattande internet. Riskerna och möjligheterna...

 Some rights reserved by teachernz

Vem skall ha makten över informationen? Vem skall sätta ribban för vad som är okej när det gäller hur vi utnyttjar den? 

När det gäller makten över vem som har rätten till våran information och hur den får användas så är detta ett område som vi behöver hålla ögonen på.
Har du läst igenom de där avtalen som man ingår när man klickar på ja. Den där knappen du måste klicka på för att komma in på Facebook eller Instagram eller vad det nu kan tänkas vara för tjänst. Det är bara att erkänna jag gör det inte.

Lockelsen att få komma igång med tjänsten är större och texterna är juridiska dokument på 26 sidor. Valet är enkelt. 

Men det finns faror med detta. Vi riskerar att ingå avtal som styr vårt användande och den information vi lämnar ifrån oss i en riktning som vi kanske inte önskar.
Risken är ju att internet utvecklas i en riktning som passar de stora företagen och inte i en riktning som passar människornas behov i första hand.
Vi gnäller inte över det. Så länge vi inte betalar för Facebook så kan vi köpa att det dyker upp reklam i flödet.
Men om vi drar ut trådarna lite längre. Om vi tänker oss ett allomfattande internet. Ett internet of things där alla tänkbara saker är uppkopplade. Där ICA delar information med RunKeeper och tvättmaskinen. Där manipulation av mycket mer subtil art än en reklambanner på din favoritsajt är möjlig. Vem skall ha rätten att styra vad som händer i ett sådant samhälle?

Är det företagens önskningar som skall ha tolkningsföreträde eller du?

Det är företagen som betalar! Deras åsikt kan väl då sägas ha en viss tyngd. Men är det så vill att det skall vara? Lagstiftarna ligger långt efter här. Deras insikt i vart det är på väg eller ens var vi är idag verkar vara mycket sporadisk och summarisk.

Det räcker egentligen att titta på rättegången kring The Pirate Bay för att förstå att lagstiftarna såväl som domstolarna saknar en djupare förståelse av att internet har förändrat spelplanen.
Man kan för all del säga att det enbart handlar om att upprätthålla upphovsrätten. Men jag tror att det går djupare än så. Om det enbart handlade om upphovsrätten borde Google vid det här laget vara lagförda. Men det är de inte. Detta trots att The Pirate Bay nog är att se som en småspelare i jämförelse med Google i det här sammanhanget.

Ett allomfattande internet skulle kunna erbjuda många bra tjänster som potentiellt skulle kunna hjälpa oss människor att göra klokare val. Om det är sådana tjänster som vi människor väljer att bygga. Men det finns en betydande risk att det är helt andra intressen som kommer att bygga de tjänster som vi kommer att använda. Kommersiella intressen självklart.

Frågan är vad vi kan sätta emot? Det är frivilligt att gå med i Facebook. Det är gratis! 

Vilka krav kan vi som konsumenter då ställa? Här krävs en annan motpart. Den enskilda användaren är alldeles för maktlös. Det krävs nog att vi rör oss på en överstatlig nivå för att vi skall hitta jämbördiga parter. Det behövs en överstatlig röst som bevakar våra mänskliga rättigheter i förhållande till de informationstörstiga internetföretagen. (det finns så klart olika organisationer som försöker vara den rösten)

Alternativet är att vi får alternativ sprungna ur samma jord som till exempel wikipedia. Non profit sociala medier. Detta är kanske den mer troliga lösningen.

Det är ju nämligen så att "kod är lag" det vill säga det vi bygger in i systemen är vi tvungna att följa. Det är därför mycket intressant vilka intressen och etiska/moraliska grunder de har som bygger/reglerar koden. Företagen har förstått detta. Repressiva regimer som Kina och Iran har förstått detta. De bygger sina egna sociala nätverk. Men har vi vanliga medborgare och konsumenter förstått detta. Bryr vi oss eller är lockelsen för stor? I mitt fall är svaret givet. Ja lockelsen är för stor. Men så är ju alternativen för få.

Fast sedan kan man ju ljuga också. Man måste ju inte vara sig själv hela tiden på internet. 

Framtidens skola. En spaning!

Some rights reserved by Kalexanderson

Härom veckan satt jag i en panel med det spännande uppdraget att spana in i framtiden. Denna gång med fokus på skoldatatekens roll.
Verkligen ett kul uppdrag! Jag valde att ta i och tänka lite längre än bara de närmsta åren. Här är vad jag kom fram till.

Min spaning baseras på ett fåtal observationer och är på intet sätt att se som vetenskaplig. Dock skall sägas att det inte är taget ur luften på något sätt utan baseras såklart på fakta. Lite på allvar och lite med glimten i ögat.

Många stora idéer föds på toaletten och därför faller det sig naturligt att börja där.

Visste du att det redan idag finns intelligenta toaletter som förutom att göra det du gick dit för att göra levererar en hälsokontroll på köpet så att säga. Baserat på att det du levererar analyseras innan det skickas vidare i avloppssystemet. Dessutom kan sitsen mäta blodtryck, vikt och liknande.

ICA-kort finns i nästan var mans och kvinnas plånbok.

RunKeeper och liknande träningsappar är mycket populära.

Lägger du till de här tre fenomenen ett allomfattande internet så finns det spännande utvecklingsmöjligheter. :)

Tänk dig att du handlat godis i affären. Den informationen kickar igång RunKeeper som i enlighet med den senaste motivationsforskningen på subtila sätt kommer att påverka dig att under dagen röra dig mer (allt i enlighet med de inställningar du har gjort så klart).

Överfört till skolans värld så skulle man kunna tänka sig följande scenario. Allt en elev gör som på något sätt kan tänkas registreras av ett allomfattande internet kan användas för att mätas mot målen. Detta betyder att elevens lärande inte behöver begränsas till skolbyggnaden eller tid med läraren. Allt lärande. Dygnet runt. Kan läggas till den karta av mål som eleven skall ha uppfyllt innan man kan gå vidare till nästa level.

Vad blir då lärarens roll? Om det inte är det där att bedöma om man har kunskaper, förmågor och färdigheter, vad skall läraren göra istället? Vänta det är inte dags att svara på det än.

I en värld där allt mer arbete sköts av maskiner och robotar måste vi börja fundera på vad vi människor skall jobba med. Vad är unikt mänskligt? Vad är det vi kan eller förmår som en dator eller robot inte kan göra lika bra eller bättre? Nyckeln finns att finna i de förväntningar som näringslivet har på framtida medarbetare. 

• Problemlösning och kritiskt tänkande
• IT och digital kompetens
• Samarbetsförmåga
• Kreativitet
• Mångsidighet 

Som jag ser det så är vi på väg mot en skola som kommer att göra en synvända. Som det är just nu så ligger fokus i debatten på det som i läroplanen benämns centralt innehåll. Detta är såklart helt tokigt med tanke på vad framtiden säger är viktigt. Det handlar så klart om en politik som sitter fast i ett tänkande fast förankrat i en tid som redan kan sägas ha passerat sitt bästföredatum. Den sitter fast i 1900-talets paradigm av industrialism och och synen på skolan som en fabrik. Skolan skall prestera goda samhällsmedborgare som presterar goda resultat i olika tester i förhållande till andra länder. Fokuseringen på Timss och Pisa i debatten handlar om att tävla i en sorts resultatmätning. Men frågan om det är rätt saker man mäter i förhållande till vart vi vill.
Kanske är det så att den högljudda debatten om resultat i internationella mätningar enbart är ett sätt att slippa tala om det som vi egentligen skulle behöva prata om. Vad skall skolan egentligen vara bra för? Vad har vi för framtidsbild och vilka visioner har vi? Var vill vi att Sverige skall vara om 20, 30 eller 50 år. Var finns de storslagna visionerna för vårt land och hur skall skolan arbeta för att de målen skall nås. Räcker det med att ha som mål att vi skall slå Finland i PISA?

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Jag tror att synvändan snart kommer och att den kommer att få mycket stor inverkan på hur vi bedriver skola. Citatet ovan kommer från den nuvarande läroplanen. Om fokus på vad skolan skall göra för eleverna ligger på att skapa kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare stället för att fokusera på centrala innehållet så kommer vi att vara tvungna att arbeta på andra sätt.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

 I en värld där information är en resurs som finns tillgänglig i överflöd för alla och där ny information ständigt tillkommer i en aldrig sinande ström är inte information i sig av något värde. Det är sammanhang och överblick som är det som vi behöver skapa. Att tolka och värdera information. Att sätta det i en mänskligt kontext. Där kommer skolan in i bilden.
Jag tror inte att skolan som plats är på väg bort. Tvärt om. Som mötesplats är skolan unik och fyller en fantastisk plats i samhället. Kanske kan skolan som mötesplats till och med breddas. Varför skall det bara vara förbehållet barn och ungdomar i vissa åldrar att få komma till den fantastiska plats som morgondagens skola kan vara.

Framtiden tillhör de kreativa och skapande människorna. Alla kommer att vilja vara med!

I en värld med ett allomfattande internet och ökande robotisering blir det unikt mänskliga viktigare.

En liten fråga

Vilken är din viktigaste kompetens som lärare?... at AnswerGarden.ch.

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

Tekniken förändrar skolan och världen. Eller?

photo credit: x-ray delta one via photopin cc

Inatt låg jag och funderade på ett citat.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men... överraskning! Teknik slår politik"

Det lär ha varit Jan Stenbeck som ligger bakom uttalandet. Onekligen en bra illustration till skapandet av TV3.
Men mina tankar gick såklart i andra banor. Över musikindustrin, filmindustrin och läromedelsförlag rakt in i skolans hjärta.

Skolan som institution är en bra idé. Men kanske är den idén hotad av teknisk förändring. I en värld där tillgång till information är det centrala paradigmet. Vad blir skolans roll? Vi kommer från ett paradigm baserat på industrialism och kapital och har rört oss från det till informationsparadigmet. Det borde ju vara guldläge eller hur. Skolan står ju för kunskap. Problemet är att skolan väldigt länge har haft fördelen av att ha informationsövertaget. Man har ju kommit till skolan av just den anledningen. Det var ju i skolan man fick tillgång till kunskap.

I en uppkopplad värld är till viss del det försprånget borta. Tillgången till information kan till viss del sägas vara lika för alla tack vare internet (ja jag vet att detta är en mycket grov förenkling av verkligheten men stå ut med mig ett tag till). Detta gör att skolan som institution behöver omdefiniera sitt uppdrag och sin självbild.

Frågan blir helt enkelt hur skall skolan fortsätta att ha ett existensberättigande i en värld där kunskapen går att få på så många olika ställen?

Behövs skolan? Behöver eleverna skolan?

Som samhälle behöver vi välutbildade elever som kan gå ut i samhällslivet och bli kloka ansvarstagande vuxna. Det är det uppdrag som skolan har tagit på sig att fylla.


Vi får inte bli som skivbolagen.

Risken är ju att vi med lagstiftning tvingar och låser fast skolan i att vara något som skolan varit men inte borde vara. Ordet som jag landade i innan ögonen gick ihop var relevant.

Skolan måste vara relevant för sin tid och sin framtid annars är den meningslös och meningslöshet är det farligaste som finns för oss människor.

Jag har inte tänkt färdigt i den här frågan.....

Alexander Bard har en del intressanta saker att säga om var vi är och kanske hur vi skall hantera att vi är där vi är. Det intressanta kommer 10:47 in i klippet eller så följer du den här länken

  

När man är i stormens öga.

 Some rights reserved by Greg Palmer

Det är spännande att befinna sig mitt i en tid som präglas av stark omvandling. Men samtidigt blir man lätt blind för förändringarna eftersom man ständigt spanar efter nästa och nästa förändring.

Då är det bra och viktigt att stanna upp lite och reflektera över var vi är. Var vi har varit och vart vi är på väg. Jag tänkte försöka tänka lite högt här en stund. Vi får se var det hamnar och vi får se om det blir klokt eller dumt.

Härom dagen pratade jag med två lärare som sedan ett år tillbaka lever sina lärarliv på en skola med 1-1. En dator per elev. De konstaterade att det där med tillgång till dator nu var självklart. Det var inget de funderade över. De bara var där. Alltid. Det är bara självklart.

Nätet är alltid närvarande och tillgängligt. Det har förändrat skolan på ett ganska dramatiskt sätt. Eller i vart fall lärarens roll. Det finns alltid tillgång till faktakoll. Läraren är inte längre den enda källan till fakta. Var det väl aldrig om man skall vara ärlig. Boken och läraren hade dock en ganska stark position fram tills datorn och nätet kliver in på scenen. Det är spännande. I förlängningen kommer detta att förändra lärarrollen ännu mer. Detta därför att det kommer att leda till stora förändringar i arbetssätt i klassrummen. Jag tror att detta är positivt. Det där med läraren som kunskapsförmedlare som från katedern lär ut kunskapen till eleverna som lär in. Den läraren är, trots det som Björklund säger, på väg att försvinna. Det finns ett antal anledningar till detta. En av anledningarna är helt enkelt den att lärande sällan funkar på det sättet.

Detta betyder inte att lärare inte får eller skall berätta. Det är självklart att man skall. Det är ett av alla de verktyg vi har att använda. Ibland är det effektivt och ibland alldeles underbart.

Men lärande måste ske på många sätt. Variation är viktigt. Hjärnor blir ju så snabbt uttråkade. Speciellt ungdomars.

Om man som jag tror att lärande sker inuti individen men i samspel med andra så är det värt att fundera över vad läraren har för roll i framtiden. John Hattie menar att de tre viktigaste och mest kraftfulla lärarkompetenserna är

1. Relationell kompetens
2. Ledarkompetens
3. Didaktisk kompetens

Helt enkelt chef skulle man kunna säga. 

Vad detta kokar ner till är väl egentligen det där med lärarens status. Om det som gav lärarens status tidigare har varit tillgång till kunskap så kan man idag säga att det övertaget till stor del är minskat då vem som helst kan ha tillgång till samma information och kunskaper. 

Morgondagens och dagens lärarstatus handlar mycket mer om de tre kompetenser som Hattie pekar på. 

Detta kommer i förlängningen att förändra själva arbetet i skolan. 

Skolan kommer att snegla på hur man gör i övriga arbetslivet. 

Från fasta grupper kommer vi att röra oss mer mot projektgrupper. Team som driver projekt och där vilka som ingår i projektet förändras efter behov. 

Alltså läraren som chef för en verksamhet som i stora delar sker i projektform. 

Jag har en känsla av att det blir roligare och roligare i skolan framöver. För både projektledare och elever.  

Betygen eller kunskapen? Vi behöver flytta fokus!

Some rights reserved by ibeeckmans

Skolan är ständigt aktuell i den politiska debatten. Alla har en åsikt eftersom alla har en relation till just skolan. Det finns ett antal problem med detta. Ett heter NOSTALGI. Skola är ju per definition det som man själv lägger i begreppet utifrån sina erfarenheter. Den bästa skolan blir då den man själv gick i eftersom det är den referens man har.

Detta ställer till stora problem i en tid som är så turbulent och dynamisk som den vi lever i. Vi befinner oss mitt i ett gigantiskt paradigmskifte. Vi går från kapitalismens och industrialismens tid in i informationsialismens tid (för att fördjupa sig mer i detta rekommenderar jag den här boken). Det är omvälvande såklart. Men det gör att de erfarenheter som vi har av skola riskerar att vi drar fel slutsatser av vad en skola bör vara. Den skall ju inte längre vara det den har varit utan måste förändras för att möta de behov som en ny tid innebär. 

Detta fungerar dåligt i ett politiskt klimat som tycks vara helt och fullt upptaget med igenkänning. Det skall vara trygga och hemtama budskap och bilder som får väljarna att känna igen sig. Alltså raka motsatsen till visionärt och förändringsbenäget. Detta är självklart en reaktion på en tid som är så dynamisk och förändringsbenägen som den vi lever i. Här i ligger paradoxen. Det som är rätt att göra för att möta framtidens behov blir plötsligt politiskt fel.

Vad som krävs då är politiskt mod. Det krävs självklart även karisma och visioner. Detta verkar onekligen vara bristvaror i det svenska politiska livet. 

Den tråkiga slutsatsen blir att vi knappast kommer att se någon snar vändning när det gäller resultaten i svensk skola. Förklaringen är enkel. Vi fokuserar på fel saker. Detta gör vi trots att vi vet bättre.
Fokuseringen på betyg och tvång istället för på kreativitet och lust leder helt enkelt inte till bättre lärande. Detta beror på att vi allt för mycket betonar lärarens och skolsystemets roll. Det är ju inte där lärandet sker. Det sker inuti eleven. Självklart i samspel med sin omgivning (lärarna och skolsystemet är självklart inte oviktiga. Tvärt om.).

Men vad vi borde lägga vår kraft på är inte att förändra skolan genom betyg och reformer. Vi borde förändra lusten att lära. 

Den kraften som finns i varje levande människa. Den kraft som gör att vi lär oss springa, gå, tala, programmera, dansa, spela TV-spel och knyppla.
För att göra en liknelse med ekonomi. Det vi nu försöker göra är att öka efterfrågan genom att lagstifta och med tvång öka konsumtionen av varan kunskap. Jag tror att det är fel väg att gå. Jag tror att marknadsföring är en bättre väg att gå.

Lust uppstår väldigt sällan av tvång och lusten är väldigt viktig i förhållande till lärande. 

Man behöver inte gå längre än till sig själv för att veta att det som man tycker är roligt är lättare att göra och lära sig än något som man känner sig tvingad till.

Skolan har ett gigantiskt marknadsföringsproblem i förhållande till sina kunder. Och med kunder menar jag eleverna. Det är eleverna som skall uppleva att deras skola är meningsfull och stimulerande och det är där vi borde fokusera all vår kraft för att göra skolan till en plats som möter deras behov.

Vem tror ärligt talat att betyg över huvud taget bidrar på något sätt till ökad meningsfullhet och glädje? 

Om de nu är en så fantastisk motivator så borde ju t.ex. idrottsrörelsen ha använt detta fantastiska verktyg länge. Mig veterligen är detta ingen stor grej inom idrott.
Inom affärsvärlden jobbar man möjligen med belöningar men även det är omdiskuterat. Bonusarnas inverkan på arbetsinsatsen ifrågasätts. Det som istället kan lyftas fram som viktigt för resultat är den inre drivkraften i varje människa. När tänker någon politiker våga tala om detta? Det är enkelt att grunda detta i forskning. Hjärnforskning inte minst och det är ju jättesexigt. Men dessutom kan varje enskild människa känna igen sig själv i detta. Det behöver bara paketeras och formuleras. Här finns som jag ser det en stor möjlighet att bryta ny mark för den politiker som vågar.