SETT en succé!

Första dagen av SETT har bara kommit halvvägs men jag vågar mig på att påstå att detta är en megasuccé!
Talarna håller en mycket hög klass rakt över och alla man pratat med säger samma sak. Skitbra!
En inte allt för djärv gissning är att Kistamässan är för liten nästa gång.
Jag har redan fått så mycket input så jag baxnar och mer lär det bli. Har du möjlighet att komma hit imorgon så ta chansen.

Två föreläsningar hittils

Aron Solomon var tänkvärd och spännande. Det jag tar med mig är att det inte är så att gräset är grönare på andra sidan. Vi kan göra och gör världens bästa skola här och nu.

Paneldebatt om svensk skola och framtidskompetenser kan sägas ha handlat om samma sak. Vi är bra och skall våga vara det. Att vi sedan har massor av utvecklingsområden är ju en möjlighet inte ett hinder.

På det hela taget så är det fantastiskt spännande att träffa så många kreativa och spännande människor. En del av dem har jag hittills bara träffat på webben för att först nu träffa dem "in the flesh" Började dagen med ett spännande samtal med Stefan Pålsson. Han är en sådan. Härligt att äntligen få träffas på riktigt :)

En till en och lärarkompetensen

Håkan Fleischer Fotograf Anders Erenius

Lyssnade med stor glädje till Håkan Fleischer i fredags. Han pratade om kommunikation. Detta svåra ämne som den som är lärare är väl medveten om är av yppersta vikt.
Det som slog mig var att en dator till varje elev på intet sätt förändrar någonting. Inte när det gäller det grundläggande för kommunikationen mellan lärare och elev.
Jag skall förtydliga vad jag menar.

Grundläggande för en bra kommunikation är en bra relation. 

Har du en bra relation så är det en utmärkt grund för kommunikation. Men har du en dålig relation så kan inte en till en kompensera detta och på något magiskt sätt åstadkomma bättre kommunikation.

Alltså. Grunden för ett lyckat arbete med en till en är fortfarande det relationsbygge som man gör i mötet med sina elever.

Men självklart kan man nå ännu mycket längre om man har den goda relationen OCH en till en.

Det är ju riktigt goda nyheter.

Dreamhack!

Some rights reserved by gointernationalgroup.com photo gallery

Jaha så har man bokat in sig för att delta i Dreamhack. Så spännande :)

Some rights reserved by dakwon

Dreamhack är världens största LAN-party och innehar även rekordet för snabbaste uppkoppling/bredband.

Det är helt enkelt en fest för dataspelande ungdomar av alla åldrar. Vi pratar alltså strax över 20 000 människor som träffas och spelar, umgås och nätverkar (bokstavligen).

Jag är grymt laddad och nyfiken. Behöver jag säga att jag ser väldigt mycket fram emot detta.

Vi ses där

Vänta. Tänk om vi skulle ta och göra det som är rätt i stället för det som förväntas.

Some rights reserved by Woody H1

Skoldebatten har mycket, mycket länge handlat om skolans misslyckande och medicinen som ordinerats är ökad mätning och kontroll. Det är bara det att vad detta har lett till är en skola som går på knäna under en ökande administration.

Tänk om vi istället fokuserade på att göra det som faktiskt leder till ett bättre lärande?

Lärares arbetstid är vad det handlar om. Vad vi gör med den tiden är vad det handlar om. Skall tiden läggas på att göra fantastiskt lärande eller på omdömen som är fantastiska? Eller skall tiden delas och spridas så att många olika saker blir halvbra? Det är ju det det i grunden handlar om.
Självklart är det det som är viktigast som skall prioriteras.

Elevernas lärande är det viktigaste och det är det som lärarna skall lägga sin arbetstid på.

Så hur når vi dit då? Ja vad hindrar oss? Lagar och regler som reglerar vad vi gör finns det i ett överflöd. Det finns ingen lärare som går igenom en skolvecka utan att missa att leva upp till något krav i skollag eller läroplan. Helt enkelt för att kraven är oändliga. Det handlar alltså om att prioritera. Frågan är vems prioritering som skall ha företräde? I ena änden har vi eleverna och i andra Sveriges riksdag. Utan att räkna upp alla tunga makthavare som spelar på riksdagssidan av det här spänningsfältet så kan man väl nöja sig med att konstatera att elevernas behov av tiden kanske inte väger lika tungt som riksdagsbeslut och nämndsfrågor. Om inte vi som lärare väljer att göra andra prioriteringar.
Kan vi det då? Ja det kan vi! Inte utan risk såklart. Säkert kan man få kritik och skäll men kanske kan man börja med att föra debatten i sin skola. Med kollegor och rektor.

Tillsammans är vi starkare och kan man motivera sina val av fokus så kan man också nå större förståelse.

Prioritera rätt är att prioritera de svagaste i det här. Eleverna!
Tid med elever är kvalitetshöjande!