Att de där småttingarna verkar ha mer och mer avancerade tekniska prylar för händerna har du säkert märkt. Nu ryktas det att Nintendo kommer att proppa in nya prylar i deras handhållna dataspelsplatform DS.
Enligt PC-world så skall DS-Lite fyllas på med kamera och musikspelare.
Kanske är det så att de sneglar på mobiltelefonerna?
Mina killar här hemma älskar sina DS intensivt och det är bara att konstatera att deras engelska vokabulär har vuxit i takt med att de fångar fler och fler Pokemon.
Countdown, hug, royal, fight, Wi-Fi connection och en hel del andra ord som måste slås upp i ordboken med jämna mellanrum.
Det är ju intressant att fundera över om vi i skolan måste börja snegla på spelvärlden för att nå våra elever. Jag vet att det finns minst en skola i Sverige som har som lönekriterium att man skall hålla sig ajour med ungdomskulturen. Spel hör definitivt dit. Jag har själv vid några tillfällen utnyttjat mig av spel som referenser i min undervisning. När vi studerade andra världskriget i en nia så nämnde jag spelet Battlefield 1942. Jag sa -Ni vet ju hur det såg ut i Stalingrad den banan fins ju i Battlefield. Det var underbart att se hur poletterna smattrade till i huvudet på ett stort antal killar i klassen. Helt plötsligt förstod de att spelet inte bara var ett spel. Det var inte frikopplat från den reella verkligheten. Det fanns helt plötsligt en koppling mellan deras verkliget och den tid vi diskuterade. De fick i uppgift att ta med sig bilder ur spelet och sedan jämmförde vi dem med riktiga bilder från Stalingrad. Vi kom fram till att det nog var värre i verkligheten än i spelet. Men spelet fick en helt ny mening. Att vi sedan kom att diskutera kontrafaktisk historieskrivning får man se som en bonus. Vad hade hänt om.......
För att läsa mer om vad som händer kring lärande och spel så läs Stefan Pålssons eminenta inlägg på hans blogg Framtidens lärande. Tankar kring lärande i virtuella miljöer
Enligt PC-world så skall DS-Lite fyllas på med kamera och musikspelare.
Kanske är det så att de sneglar på mobiltelefonerna?
Mina killar här hemma älskar sina DS intensivt och det är bara att konstatera att deras engelska vokabulär har vuxit i takt med att de fångar fler och fler Pokemon.
Countdown, hug, royal, fight, Wi-Fi connection och en hel del andra ord som måste slås upp i ordboken med jämna mellanrum.
Det är ju intressant att fundera över om vi i skolan måste börja snegla på spelvärlden för att nå våra elever. Jag vet att det finns minst en skola i Sverige som har som lönekriterium att man skall hålla sig ajour med ungdomskulturen. Spel hör definitivt dit. Jag har själv vid några tillfällen utnyttjat mig av spel som referenser i min undervisning. När vi studerade andra världskriget i en nia så nämnde jag spelet Battlefield 1942. Jag sa -Ni vet ju hur det såg ut i Stalingrad den banan fins ju i Battlefield. Det var underbart att se hur poletterna smattrade till i huvudet på ett stort antal killar i klassen. Helt plötsligt förstod de att spelet inte bara var ett spel. Det var inte frikopplat från den reella verkligheten. Det fanns helt plötsligt en koppling mellan deras verkliget och den tid vi diskuterade. De fick i uppgift att ta med sig bilder ur spelet och sedan jämmförde vi dem med riktiga bilder från Stalingrad. Vi kom fram till att det nog var värre i verkligheten än i spelet. Men spelet fick en helt ny mening. Att vi sedan kom att diskutera kontrafaktisk historieskrivning får man se som en bonus. Vad hade hänt om.......
För att läsa mer om vad som händer kring lärande och spel så läs Stefan Pålssons eminenta inlägg på hans blogg Framtidens lärande. Tankar kring lärande i virtuella miljöer
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar