Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Frustration en kraft att räkna med

Det är frustrerande att jobba på en skola som har brunnit ned. Även om de mest basala sakerna faktiskt finns så är det mycket som saknas. Den nya skolan skall byggas och stå färdig höstterminen 2010. Självklart räknar vi med att den kommer att bli fantastisk. Men idag är möjligheten att jobba på ett modernt sätt minimal. Inte ens en datasal finns. Inte ens det. Vi hade en som ständigt var uppbokad. Det var helt enkelt dags att ta nästa steg. En till en. Jag vill vara där nu men anar att det kommer att ta ett bra tag innan vi når dit. Det ekonomiska läget i kommunerna ser ju inte så fantastiskt ut. Dessutom en politisk ledning av den svenska skolan som verkar vilja vrida klockan tillbaka till ett förljuget rosaskimrande 50-tal.


Penna, papper och suddgum är den lott som väntar även morgondagens elever. Är det konstigt att skolan känns meningslös och tom när det är den spännande lärmiljö de möter.


Visst vi kan knappast konkurera med dataspelsföretagen eller hollywood när det gäller specialeffekter. Men vi borde faktiskt försöka. Alla vet att man lär bäst när man har roligt. Då måste vi ha tillgång till roliga leksaker. Dator, projektor, högtalare, kameror. Är det för mycket begärt?





Jag tycker inte det.





Om skolan skall vara kunskapsintensiv så måste den få ha tillgång till de basala verktyg som är kunskapssamhällets. Som det är nu så förtvinar jag i Sveriges bästa skolkommun. Hur är det då i resten av landet?


Jag blir mycket orolig när jag tänker på det. Mycket orolig.

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?

Reflekterande hos doktorn.

Var hos farbror doktorn härom dagen. Dags att kolla hjärtat eftersom det finns ärftliga problem i släkten (jag fick lyckligtvis inte den genen utan är stark som en oxe). Det roliga var att läkaren är en gammal klasskamrat till mig. Vi kom självklart att prata om alla gamla klasskamrater och vad de gör nuförtiden. Vi kom fram till att de till mycket stor del arbetade med kreativa saker som lärare, cirkusdirektör, skådespelare, professor och andra mer eller mindre skapande yrken. Förvånansvärt framgångsrikt dessutom.

Vad detta kunde bero på var det som vi diskuterade. Var vi en klass med extremt goda arvsanlag? Kanske. Men det han lyfte fram var att vi fick ägna väldigt mycket tid åt att utveckla vår kreativitet. Han naturvetaren lyfter fram detta som något väldigt viktigt. Vad glad jag blir.
För så är det nog tror jag. Att få använda sin kreativitet. Sin skaparkraft. Det stärker oss människor och gör oss nyfiknare och vetgirigare.

Datorn är ett kreativt verktyg. Om vi sätter det i händerna på kreativa ungar och ger dem utmanande, riktiga uppgifter så kommer de att utvecklas och vilja veta mera. Kreativitet leder till nyfikenhet och vetgirighet som sedan leder till de mest fantastiska oförutsägbara saker.

När skall ALLA elever i svensk skola få den chansen? Ärligt talat det är en billig investering som kommer att betala sig väl på ganska kort tid. Det är dags för en rejäl satsning på att lyfta den svenska skolan in i 2000-talet. Det gör man inte genom att skriva nya läroplaner utan genom att skapa förutsättningar för ett lärande i takt med samtiden.

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

Penna och papper del 2

Vad kul det är när det visar sig att det man bryr sitt lilla huvud med plötsligt visar sig vara aktuellt i den stora medievärlden.

Sveriges Radio P1 hade ett intressant reportage nu på morgonen. Emmaskolan i Göteborg använder datorn för att lära barnen att läsa och skriva.

Det konstiga är att detta kan förvåna någon i dagens samhälle.

Lyssna på reportaget från Emmaskolan>>>

Detta måste ju så klart diskuteras varför P1 bjuder in två profesorer som kommer fram till den fantastiska slutsatsen att det inte finns EN metod som passar alla. En självklarhet som varje lärare som stångats med verkligheten mer än en vecka bör ha insett. Men som journalister och därmed säkert flertalet föräldrar inte förstår. Att sedan köra med 25 olika lektioner i en faller ju såklart på sin egen orimlighet. Men i den bästa av pedagogiska världar så...

Men lyssna på dem föralldel.

Diskussion med Berner Lindström, professor vid Göteborgs Universitet och Mats Myrberg, professor vid Stockholms Universitet>>>

Jag menar inte fanken tycker någon att det är konstigt att man lär sig att köra bil genom att...... köra bil!

Tänk istället hur kul det skulle vara om bilskolorna av tradition och gammal beprövad erfarenhet lärde ut att köra med häst och vagn! Jag vet faktiskt inte om man skall skratta eller gråta. Men såär det ofta i skolans värld. Vi förväntas inte vara i samklang med vår tid utan förväntas vara någon form av stenåldersinrättning.

Jag gråter nog mer än jag skrattar.

Ning rapport om ur det går.

Provar just nu att använda den sociala nätverksplattformen Ning som bas för ett undersökande arbetssätt kring mat, miljö, rika och fattiga.

Första intrycket är att det verkar fungera väl. Jag har fått igång eleverna till att diskutera i ett par forum. Men de är överlag ganska försiktiga. De är så väl inövade på att producera word dokument med upprepningar av fakta som redan kopierats i det oändliga. Jag vill få igång deras mer kreativa sidor men de är avvaktande om ännu inte skeptiska. Nu vet jag sedan tidigare att den här klassen är skeptisk till hur jag sätter betyg. Jag har inte poäng på proven (som jag kallar läxförhör). Då jag därigenom gör totalt annorlunda än alla andra så måste jag ju göra fel. Jag å min sida hävdar att jag har stöd för "mitt" sätt i LPO 94. Jag hävdar med emfas att alla andra gör fel (inte minst för att det är kul att retas). De tror just nu att vi har samhäll fast vi har lika mycket geografi. Men det vi har läst i boken har varit i den röda boken. Alltså samhäll.

De är helt enkelt grymt konservativa i sitt förhållningssätt. Inte så konstigt när jag utmanar allt de under nio år har fått lära sig är rätt sätt.

Fördelarna med Ning är många. Man kan styra ganska mycket själv så man får det som man vill ha det. Det är gratis. Det är möjligt att lägga till gadgets från tredje part. Det är gratis. Det är kul. DET ÄR GRATIS.

När vi kommit lite längre i vårt arbete så återkommer jag med rapport.

PS. det ärganska jobbigt att bygga upp en skola från grunden. Bara att få en telefon inkopplad kan ta en halv dags arbete. Att dessutom ha undervisning gör att man aldrig hinner göra riktigt färdigt. Behoven och önskemålen är oändliga och förståelsen inte alltid särskillt stor. Men en gör så gott en kan. DS.

Bra artikel om unga på nätet och vuxnas förhållningssätt.

I dagens Sydsvenskan under Aktuella frågor kan man läsa ett intressant inlägg i debatten om ungas situation på nätet. Ewa Thorslund som bland annat skrivit boken "säker på nätet" resonerar och ger tips om hur man skall tänka. Det hon trycker på är att man bör vara närvarande och framförallt ta diskusionen med ungdomarna. Vad är egentligen okej och vad är inte okej. Som det är nu är de unga ganska ensamma på nätet. Hon förespråkar inte förbud utan helt enkelt sunt förnuft och att vi vuxna tar debatten med de unga!

Väl skrivet.

Läs här>>>

Kreativt och kul. Filmprojekt

Har en grupp elever som under två dagar ägnar sig på heltid åt att fördjupa sig i filmmediet. Inte som konsumenter som så många andra elever vid juletid när betygen är satta. Nej vi har tagit steget till att bli producenter. Tre olika filmer produceras. Dokumentär om temat som övriga nior ägnar sig åt (Lucia). En grupp ägnar sig åt att göra en reklamfilm om vår skola. Vi har inte haft någon innan så det är på tiden. Den tredje gruppen gör en actionfilm som även den utspelar sig på Killebäckskolan.

Det är härligt att se med vilken målmedvetenhet och vilket engagemang som eleverna tar sig an uppgiften. Problemlösning, samarbete och teknik i en skön förening. Som lärare fungerar jag som bollplank, coach, tekniker, pådrivare, kritiker,uppmuntrare, sminkör (maybe it´s Maybeline), kostymör och utkastare. Att få eleverna att ta rast har varit den svåraste uppgiften...

Gud vad roligt.

Här är filmerna

Ungar är konservativa.

En något märklig sak är hur en del av mina elever reagerade när jag introducerade ett nytt arbetsområde häromdagen. Ämnet var religion och det var väl inget konstigt med det men när jag kom fram till hur de skulle redovisa sitt arbete då hettade det till.

Jag sa att jag inte ville ha in några papper eller för den delen wordfiler. -Det kan ni ju redan. Det är dags att spänna bågen lite så jag föreslog film, sång och blogg (eller powerpoint för den försiktige). Gärna allt på en gång. -Använd er kreativitet!

Nu var där flera som villt började opponera sig. -Du skall väl bara bedömma våra kunskaper inte vilket sätt vi redovisar på. Visst skall deras kunskaper bedömas men är inte förmåga att visa sina kunskaper på flera olika sätt KUNSKAP?

-Men det är ju inte SO.

Nu blev jag lite osäker över om jag verkligen hade på fötterna (vilket jag givetvis inte visade). Är det verkligen SO?

Dags att gå till vishetens källa och kolla upp hur det verkligen är. Sagt och gjort. Ut på nätet och kolla. Man har ju tur som en tokig för där hittar man följande i LPO 94. Under gemensam kursplanetext för de samhällsorienterande ämnena .

Kunskapande i ett informationsrikt samhälle
Dagens samhälle erbjuder en
närmast oändlig mängd av information, som kan inhämtas från olika mer eller
mindre vederhäftiga källor via olika kanaler. Medier och mediers budskap spelar
stor roll när människor bildar sina uppfattningar. I de samhällsorienterande
ämnena skall eleverna bli förtrogna med olika sätt att kunskapa samt utveckla
insikter i hur olika medier kan användas och hur de påverkar människan och
samhället. Genom att orientera sig i olika informationsmiljöer och använda olika
informationskällor får eleverna insyn i de möjligheter och problem som
IT-samhället medför. Att söka, granska, välja, strukturera, kritiskt värdera,
integrera och redovisa information på skilda sätt – i tal, skrift, bild, form,
drama, musik och rörelse – är centralt i de samhällsorienterande ämnena. Det
främjar elevernas orientering i tid och rum och deras konstruerande av egna
mönster och bilder av omvärlden, vilka kan användas som redskap för analys och
bedömning av såväl andras tolkningar som egna ståndpunkter.

I rest my case.....

Det är bra att ungdomarna sitter vid datorn!

Ja så är det då konstaterat att det inte är skadligt att sitta framför skärmen. Hittade en liten spännande rapport om en forskare som studerat ungas användande av internet.

Läs hela artikeln här>>>

Med Internets hjälp lär sig tonåringarna de tekniska färdigheterna och den
läs- och skrivkunnighet som behövs i dagens samhälle. De lär sig även hur man
kommunicerar på internet, hur man skapar en offentlig identitet, hur man skapar
hemsidor och postar länkar. Rapporten går emot många föräldrar och lärares
stereotypa åsikter om att surfa på internet är slöseri med tid. – Allt det som
ungdomar lär sig online betraktades som avancerade kunskaper för tio år sen, men
idag tar ungdomarna dem för givet, säger Dr Mimi Ito, rapportens författare till
BBC.

Det ÄR viktigt att vara internetkompetent idag och kommer inte att bli mindre viktigt imorgon. Sååååå. Surf´s up dudes.....

Dr Mimi Ito berättar.

Vi behöver bli bättre på IT i Sveriges skolor

Det är intressant att notera att när vi nu går in i nästa lågkonjunktur så är det den gamla industrin som drabbas hårdast.

I Computer Sweden (CS) 7/11-08 kan man läsa att "IT står emot varselvågen". Det är bara 0,8 procent av varslen som härrör från IT-branchen.

I sig är väl detta ingen jätteöverraskning. IT är fortfarande hett och nytt. Men märk väl branchens tidning (CS) har funnits sedan 1983.

Frågan är för vilken verklighet vi förbereder våra elever? Är det för arbete i den gamla industrin eller i den nya? Eller den vi ännu inte vet om?

I andra länder satsas det friskt på att förändra utbildningsväsendet mot ett mer IT-anpassat skolsystem. I Storbritannien finns satsningen e-skills UK som man kan läsa mer om på bloggen framtidens lärande.

Frågan som Stefan Pålsson ställer där är när vi får se liknande satsningar i Sverige? Jag sällar mig till frågeställaren. När?

Kanske är det dags nu. Det är i lågkonjunktur som förändringstrycket är som störst. Möjligheterna är också som störst.

Det är dags NU!

Vikten av att vara uppdaterad

I mötet med eleverna är det viktigt att se var de är för att kunna lägga undervisningen på rätt nivå. Den digitala klyftan gör att lärare allt för ofta saknar kännedom om eller ens har orden för de ungas verklighet.

Det som vi inte har ord för finns inte för oss. Då blir ju samtalet omöjligt. En bra lärare är av naturen en nyfiken person. Problemet är att allt för många lärare inte möter de saker som deras elever möter i sin vardag.

Min fundering är. Hur kan man göra så att lärare möter samma information som eleverna möter i högre grad?

Jag lovar att meddela när jag kommer på det.

Den uppväxande generationen och tekniken

Att de där småttingarna verkar ha mer och mer avancerade tekniska prylar för händerna har du säkert märkt. Nu ryktas det att Nintendo kommer att proppa in nya prylar i deras handhållna dataspelsplatform DS.
Enligt PC-world så skall DS-Lite fyllas på med kamera och musikspelare.
Kanske är det så att de sneglar på mobiltelefonerna?

Mina killar här hemma älskar sina DS intensivt och det är bara att konstatera att deras engelska vokabulär har vuxit i takt med att de fångar fler och fler Pokemon.
Countdown, hug, royal, fight, Wi-Fi connection och en hel del andra ord som måste slås upp i ordboken med jämna mellanrum.



Det är ju intressant att fundera över om vi i skolan måste börja snegla på spelvärlden för att nå våra elever. Jag vet att det finns minst en skola i Sverige som har som lönekriterium att man skall hålla sig ajour med ungdomskulturen. Spel hör definitivt dit. Jag har själv vid några tillfällen utnyttjat mig av spel som referenser i min undervisning. När vi studerade andra världskriget i en nia så nämnde jag spelet Battlefield 1942. Jag sa -Ni vet ju hur det såg ut i Stalingrad den banan fins ju i Battlefield. Det var underbart att se hur poletterna smattrade till i huvudet på ett stort antal killar i klassen. Helt plötsligt förstod de att spelet inte bara var ett spel. Det var inte frikopplat från den reella verkligheten. Det fanns helt plötsligt en koppling mellan deras verkliget och den tid vi diskuterade. De fick i uppgift att ta med sig bilder ur spelet och sedan jämmförde vi dem med riktiga bilder från Stalingrad. Vi kom fram till att det nog var värre i verkligheten än i spelet. Men spelet fick en helt ny mening. Att vi sedan kom att diskutera kontrafaktisk historieskrivning får man se som en bonus. Vad hade hänt om.......

För att läsa mer om vad som händer kring lärande och spel så läs Stefan Pålssons eminenta inlägg på hans blogg Framtidens lärande. Tankar kring lärande i virtuella miljöer

IT-slöjd eller digital kompetens?

Frågan är egentligen om den digitala kompetensen skall in i skolans styrdokument. Det är ju egentligen en "ickefråga" då högre instans redan nämner det i sina dokument.
På EU nivå är det redan ett faktum.

"Att säkerställa tillgången till informations- och kommunikationsteknik för alla
Den ökande användningen av informations- och kommunikationsteknik i samhället har inneburit
stora förändringar av arbetssättet i skolor, yrkesutbildningsinstitut och andra utbildningscentrum, på
samma sätt som den har förändrat det sätt på vilket många av Europas invånare arbetar.
Informations- och kommunikationstekniken blir också allt viktigare inom öppen inlärning och
virtuell undervisning. När det gäller utbildningssystemen, kommer förmågan att anpassa sig till den
snabba utvecklingen och behovet av fortsatt konkurrensförmåga att fortsätta att spela en viktig roll.
Det kommer dessutom att behövas flexibilitet för de enskilda individerna, om de skall förvärva
IKT-kunskaper livet igenom."


"Att engagera lärare och utbildare
Även på denna punkt fastställdes ett mål i Lissabon, nämligen att alla lärare som behöver detta skall
kunna använda Internet och multimedieresurser före utgången av 2002. Alla medlemsstater
erkänner att det är viktigt att lärare får fortbildning av god kvalitet. Detta har nu blivit ännu
viktigare, då nya pedagogiska frågor uppstår kring hur man kan uppmuntra folk att utveckla de
särskilda färdigheterna att använda IKT i inlärningsprocessen, som till exempel att välja relevant
information, analysera den och sedan omvandla den till kunskap och färdigheter. För lärare gäller
frågan inte bara uppkoppling och utbildning utan även att de får ständig tillgång till färdigheter och
ett urval programvara av god kvalitet, så att IKT införlivas i deras dagliga rutiner."

Allt detta är alltså redan beslutat på EU nivå 2002. Läs här>>>

Kan då den svenska skolan ignorera detta i sina stydokument. NEJ.
Nu ägnar man ju för all del en hel del tid och pengar på att förändra den svenska skolan i takt med tiden. Myndigheten för skolutveckling ligger bakom satsningar som PIM och sajten IT för pedagoger.

Man har även tagit fram en strategi för IT i skolan.

Vad är då hindren? Ja det är enkelt att svara på. Lärarna!
Dåligt med intresse! Kanske den mest avgörande faktorn.
Dåliga IT-kunskaper. Man lär sig ju inte det man inte tycker är roligt (viktigt att komma ihåg som lärare).

Hur kan man då förändra det. Där anser jag att det är avgörande att signalera att IT är viktigt. Hur gör man det? Jag vill visa på en enda viktig punkt. Vilket kunskapsintensivtföretag idag kan man börja en anställning vid utan att få en egen dator. Jag skulle tro att det bara är möjligt inom skolan.
Att utrusta varje lärare med en egen, bärbar, dator är steg ett. Det signalerar att här använder vi datorn som arbetsvektyg.
Utan verktyget så kan vi prata IT hur mycket vi vill. Inget kommer att förändras.

Det gör mig ARG