måndag 6 oktober 2008

Mera betyg och bedömning

Vi arbetar oss sakta men säkert bort från de summativa bedömningarna och rör oss med raska steg mot ett mer formativt tankesätt. Process blir allt viktigare.
Mycket bra.
Det är roligt att se att de ord vi nu använder oss av allt mer liknar de som man kan hitta i de framtidsspaningar som jag tidigare skrivit om.
Se här >>>
Morgondagens skola är kanske inte så långt borta......

fredag 3 oktober 2008

Betyg och bedömning


Vi har i Sverige ett målrelaterat betygssystem. Om målen är konkreta så är allt gott och väl. Är de det? NIX! Det betyder inte nödvändigtvis att de mål vi har är dåliga men risken för variationer i tolkningen av målen ökar ju dramatiskt om det är upp till varje lärare att tolka dem.

Vid nationella prov så får läraren en mall att hålla sig till. Med exempel på hur svar på olika nivåer skulle kunna tänkas se ut. Något liknande finns inte i dagsläget för SO eller de andra ämnen som inte har nationella prov.
Därför välkomnar jag fler nationella prov.
Variationerna är mindre mellan skolor än inom skolor visar skolverkets undersökningar. Jag hämtar följande citat från skolverkets hemsida.

"Det nuvarande betygssystemet är omöjligt att hantera ur likvärdighetssynpunkt om det inte finns en levande dialog på olika nivåer inom kommunen, och även helst mellan kommuner. En lärare som inte har någon att resonera med när det gäller bedömningen i sitt eller sina ämnen har mycket svårt att anpassa sina bedömningar och tolkningar till den rådande tolkningsnivån. Den som bara litar på sina "inre mallar" och sin tidigare erfarenhet riskerar att komma i otakt med den syn på kunskap och bedömning som råder inom professionen. Samsyn kan endast uppnås genom samverkan."

Det är ingen dålig uppgift vi har fått eller hur. Inte nog med att vi skall sköta vår undervisning vi skall föra dialog på skolnivå. Mellan skolor och på regional nivå. Är det ingen som ser orimligheten i detta?
Visst kan jag köpa idén om att för att förstå kriterierna så måste man verkligen ha arbetat med dem på ett djupare sätt. Därav att vi skall skall göra de lokala målen. Men i den riktiga verkligheten så innebär detta att man måste acceptera variationer. Om man inte inser detta så förstår jag inte vilken planet man bor på.

tisdag 30 september 2008

Böckerna gör barnen feta

Oh vad kul det är att läsa Stig-Roland Rask! I sitt senaste inlägg på bloggen Unga nätkulturer så berättar han om sina erfarenheter från årets bokmässa. Det är slående vilken skillnad i status det är emellan böcker och dataspel.
Jag kan villigt erkänna att jag vill att mina barn hällre skall läsa böcker än att de spelar dataspel. Detta fast det i mångt och mycket är samma sak. Det handlar om intryck och känslomässigt engagemang. Skrivet eller datoranimerat kan väl gå på ett ut. Eller?

Själv är jag hemkommen från Fronterkonferens. I år inte så inspirerande som det var förra året. Mycket beroende på att jag kan mer denna gången. De trix som visades kunde jag redan. Det är ju i och för sig ett positivt resultat.
Det jag tar med mig hem är många och långa diskusioner med kollegor om hur vi gör på de olika skolorna. Strategi och taktik helt enkelt. Mycket givande. Så tiden var ju långt ifrån bortkastad. Nätverksbyggande är kul och nyttigt.

måndag 29 september 2008

Fronterkonferens

Tips och trix för våran LMS (Learning Management System). Fronterkonferens i Jönköping. Kul att få umgås med andra intresserade. Nya verktyg visas och testas. Framtiden pekas ut och vi pratar och tipsar hej vilt. Kreativt!

söndag 28 september 2008

Den uppväxande generationen och tekniken

Att de där småttingarna verkar ha mer och mer avancerade tekniska prylar för händerna har du säkert märkt. Nu ryktas det att Nintendo kommer att proppa in nya prylar i deras handhållna dataspelsplatform DS.
Enligt PC-world så skall DS-Lite fyllas på med kamera och musikspelare.
Kanske är det så att de sneglar på mobiltelefonerna?

Mina killar här hemma älskar sina DS intensivt och det är bara att konstatera att deras engelska vokabulär har vuxit i takt med att de fångar fler och fler Pokemon.
Countdown, hug, royal, fight, Wi-Fi connection och en hel del andra ord som måste slås upp i ordboken med jämna mellanrum.



Det är ju intressant att fundera över om vi i skolan måste börja snegla på spelvärlden för att nå våra elever. Jag vet att det finns minst en skola i Sverige som har som lönekriterium att man skall hålla sig ajour med ungdomskulturen. Spel hör definitivt dit. Jag har själv vid några tillfällen utnyttjat mig av spel som referenser i min undervisning. När vi studerade andra världskriget i en nia så nämnde jag spelet Battlefield 1942. Jag sa -Ni vet ju hur det såg ut i Stalingrad den banan fins ju i Battlefield. Det var underbart att se hur poletterna smattrade till i huvudet på ett stort antal killar i klassen. Helt plötsligt förstod de att spelet inte bara var ett spel. Det var inte frikopplat från den reella verkligheten. Det fanns helt plötsligt en koppling mellan deras verkliget och den tid vi diskuterade. De fick i uppgift att ta med sig bilder ur spelet och sedan jämmförde vi dem med riktiga bilder från Stalingrad. Vi kom fram till att det nog var värre i verkligheten än i spelet. Men spelet fick en helt ny mening. Att vi sedan kom att diskutera kontrafaktisk historieskrivning får man se som en bonus. Vad hade hänt om.......

För att läsa mer om vad som händer kring lärande och spel så läs Stefan Pålssons eminenta inlägg på hans blogg Framtidens lärande. Tankar kring lärande i virtuella miljöer

fredag 26 september 2008

Ny glädje!

Det är så kul att möta eleverna!

Skoltidningen är ett under av kreativitet och glädje över att få skapa. Eleverna kastar sig huvudstupa in i provverktyget utan en tanke på att det kanske är svårt. -Äh jag testar. Som en tjej sa i torsdags eftermiddag. Hon försöker. Kör fast. Försöker igen och lyckas. I andra änden skapas serier och någon annan skapar färgglada bilder. Någon sammanställer en intervju med en sångerska som sjungit med Per Gessle.

Idag pratade jag sökvägar och vad som är okej och inte okej att göra på internet med en sjua. De var mycket intresserade och hade helt klart funderat en del kring vad man kan göra och vad man bör göra på nätet. Diskussionen var bra. Vad får man skriva när man chattar? Är det OK att skriva "jag skall döda dig" till en kompis om man sätter in en skrattande smily efter. Någon tyckte det var okej medan någon annan inte tyckte att det var okej då det kan missuppfattas.

Bara att det diskuteras tror jag är jättebra. Jag glömde fråga om de pratat om detta med någon lärare tidigare men jag misstänker att de inte har det.

Den stora klyftan mellan oss som lär ut och de vi skall lära blir ganska påtaglig då.

Jag menar hur skall de kunna tycka att vi har något att komma med när vi inte ens pratar samma språk som dem. Vi har inte samma kultur. Samma referenser. Visst kan man tänka sig att det är eleven som skall anpassa sig till läraren men alvarligt talat så vet vi ju att det inte är så det fungerar.

Vi lärare kan tro att vi är en mycket speciell grupp med en väldigt speciell utbildning men ärligt talat så är vi bara säljare.

Vi skall sälja in kunskap hos eleverna. De är ju inte alltid så sugna på att handla in vår vara vilket ju ställer höga krav på oss som säljare.

En duktig lärare är en duktig säljare. Någon som brinner och tror på sin vara. Som kan skapa och upprätthålla relationer över tid. Som sätter upp mål och genomför dem.

Dock utan det ekonomiska incitament som finns i privat sektor.

Ha ha ha

Hej

onsdag 24 september 2008

Lärare = late adopters?

Vi skall nu börja att använda webben för att förbereda inför utvecklingssamtal och IUP (individuella utvecklingsplaner). Mitt jobb har varit att ta fram och organisera verktygen. Jag trodde självklart att mina kollegor skulle göra sin bit av arbetet. Det vill säga planera och genomföra själva arbetet med verktyget. Men döm om min förvåning när det visar sig att den manual som jag knåpat ihop i många fall helt lämnas till att samla damm. Istället ägnar man tid och kraft till att oroa sig över hur svårt det är att använda datorer.
Ibland blir jag väldigt trött. Detta är högutbildade människor. Året är 2008 och man har mage att tycka att datorer är svårt att arbeta med. Ja visst kan de vara det. Det arbete som jag har lagt ner för att skapa förutsättningarna så att de kan göra sin bit är ganska knivigt. Men TRE klick och att skriva några ord i en ruta kan knappast kallas svårt.
Dagens slutsats blir att det inte finns något intresse för att använda datorn till kommunikation. Det finns ingen lust att lära nytt.
Skall det vara så när man är lärare?
NEJ! Det skall det INTE!
Nu är jag arg.
Imorgon är jag glad igen.
Det är skönt när man vet att man har rätt.

tisdag 23 september 2008

Kauhajoki och censuren

I gårdagens CS (computer sweden) kunde man läsa en intressant ledare om självmord och internet. Det finns sajter på nätet som handlar om det mesta mellan himmel och jord. Även om självmord. En del av dessa är sådana som uppmuntrar till självmord. Förkastligt? Ja! Skall de förbjudas? Nej!
Som ledarskribenten så väl uttrycker det "Självmordsbenägna unga människor behöver vård – inte inskränkningar i yttrandefriheten."
Ryggmärgsreflexen är ju såklart att man vill förbjuda för att förhindra att sådant här händer. Men det är bara att reagera på symptomen inte att gå till botten med och bota sjukan. Vad de unga behöver är kloka vuxna med stora öron! Ungdomar behöver någon att prata med så att de inte fastnar i mörka och farliga tankar. De lever i en tid där det är lätt att tro att vi lever i den farligaste av tider. Men så är inte fallet. Vi matas ständigt av domedagsprofetiska uttalanden. Om jorden inte går under av ett svart hål skapat av partikelacceleratorn i CERN så kommer den globala uppvärmningen att ta kol på oss. Det är förstås också en typ av sanning men knappast den enda. Att som ung växa upp i Sverige innebär också att man bor i ett av världens rikaste länder i en värld som är mer fredlig och mindre hungrig än någonsin tidigare. Det betyder att man går en mycket ljus framtid till mötes.
Den bilden måste dagens elever och ungdomar också få möta.
Det är desperata människor som begår sådana här vansinnesdåd. De blir inte färre av fler övervakningskameror och inpasseringskontroller. Där delar jag inte åsikt med
Maria Abrahamsson på Svenska Dagbladet. Jag tänker i stället på ett citat från TV-serien
Arkiv X. "när blev du paranoid?". "när de började förfölja mig!". Ett öppet samhälle är, tror jag, mindre benäget att skapa rädda och desperata människor.

måndag 22 september 2008

Lärare = en som lär

Det är ju så att det idag inte räcker med en utbildning (så har det förstås aldrig varit tidigare heller) utan melodin är livslångt lärande.

Vad detta får för konsekvenser för oss lärare är ju att vi måste acceptera att vi lever i en värld där vi inte sitter inne med den rena kunskapen. Kanske har det inte heller tidigare i historien varit så. Men aldrig tidigare har det varit så enkelt att kolla fakta. Tidigare generationers lärare har på många sätt haft monopol på tillgången av fakta. Genom att sitta på ett bibliotek i sitt ämne har man haft tillgång till fakta som andra inte haft tillgång till. Detta har ju radikalt förändrats i och med internet. Fakta finns fritt tillgängligt.

Den viktiga kompetens som läraren då har att förmedla är egentligen inte faktan i sig utan tolkning och användande av fakta. Det är ett ganska stort språng från gårdagens skola.


I UNESCO:s ICT competency standards for teachers ser man följande kompetenser som nycklar till morgondagens samhälle.
Jag tycker att det verkar vettigt. Det gäller att vi lärare är allt detta för de gör ju som vi gör inte som vi säjer att de skall göra. Det gäller alltså som lärare idag att vara bra på att lära sig. Vad kul det plötsligt blev att vara lärare. En möjlighet att vara student hela livet. Någon mer än jag som skall ut på nationerna i helgen? Det är lätt att hålla sig ung i sinnet om man väljer att se sig som en evig student (men absolut inte överliggare).
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...