Ledarskap och fokus på det som fungerar

Läser en sak i DN som får mig att tänka lite.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör

Vad som funkar verkar det vara ganska dåligt med koll på i svensk skola. Man kan faktiskt undra varför det är så. Dels beror det ju på att vi är ganska dåliga på att berätta vad vi gör i skolan. Vi har ett gigantiskt kommunikationsproblem där. Skolan ser ju inte ut idag som den gjorde för trettio år sedan. Dagens föräldrar känner inte igen sig. Den skola de gick i var inte målstyrd utan betygen fördelades efter normalfördelningskurvan.

Den som kunde boken utantill fick femma. Det var en till viss del lättare skola att genomskåda. Det var väldigt tydligt vad som krävdes. 

Jag har haft många förvånade och arga föräldrar på föräldramöte när jag hållit upp läroboken och sagt "kan du allt som står i denna så har du godkänt". Det borde ju enligt den gamla referensramen vara MVG.

Ett problem vi har att brottas med är att kontakten med forskningen är väldigt svag i svensk skola. Eller om det kanske är tvärt om?

Forskningen kanske har väldigt dålig kontakt med svensk skola? 

Mycket av diskussionen inom lärarvärlden de senaste 100 åren (eller om det bara är 20) handlar om dalande status och löner. Väldigt lite i jämförelse har handlat om lärande och vad som funkar. Som om det var så att vi redan visste det och nu bara hade att förvalta. Men så är det ju inte.
Skolan måste hela tiden vara på tårna och fundera över vad vi gör och varför. Vilka kompetenser är det som behövs i morgon och tiden där efter.

Hur blev det så? Detta behöver vi ändra på. De som skall leda förändringen är så klart rektorerna. Kan de det? Har de koll på vad som är viktigt i morgon och den senaste forskningen. Jag tror inte det. Den normale rektorn är i mångt och mycket en förvaltare. Den ojämförligt viktigaste uppgiften som en rektor har är att klara budget. Nu menar jag inte att detta är oviktigt på något sätt men DET VIKTIGASTE kan det väl ändå inte vara. Nog borde man kunna ha ekonomer som sköter den biten.

Det VIKTIGASTE borde vara det som heter pedagogiskt ledarskap. 

Och om de nu har koll på den senaste forskningen vad säger den då? Ja självklart en massa konstiga saker som inte alls stämmer överens med den skoldebatt som råder i Sverige. Det är inte lätt att jobba på Sveriges största arbetsplats helt enkelt.

Att tidigare betyg är bra innebär inte att ännu tidigare och ännu mer av betyg vore bättre. Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas själständighet och förtar deras arbetsglädje. 

Det verkligt viktiga är ett ledarskap från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet som genomsyras av frågor som:

Vad kan vi lära av våra egna misstag? Hur kan de skickligaste lärarnas metoder spridas till andra? Vad kan skolorna lära av varandra och Sverige av erfarenheterna i andra länder?

Vad vi kan konstatera är att vi i Sverige är bra på vissa saker. Det är där vi skall bygga vidare. Inte fokusera på det som andra kan göra bättre. Att kunna skolboken utantill ger kanske höga poäng i internationella undersökningar men är knappast vägen in i framtiden.
Vi har arbetsglädje i svensk skola. Eleverna trivs riktigt bra i sina skolor. Det är knappast negativt. Det tyder på att de ser mål och mening med att vara där. Vad som behövs är mer av öppenhet och nyfikenhet. Att skolan tar klivet från den slutna klassrumsvardagen och ut i verkligheten. Det är så enkelt att ta det steget idag.

IT ger massor av möjligheter att dela och visa. Skapa och skapa om. Det är där möjligheterna för att utveckla svensk skola finns. 

Men det börjar i mötet mellan lärare och elev. Mötet människa till människa. Därför är bra lärare det viktigaste som finns. De skall ha massor av uppmuntran och hög lön. Det är en bra början.

Facebookberoende

Ett av de mest lästa inläggen på den här bloggen är det här "Facebookberoende". Absolut inte för att det är något som är speciellt välskrivet eller klokt. Nej bara för att det är ett sökord på google där jag hamnar hyfsat högt upp i träfflistan. Det är tydligen en hel del där ute som känner att de är Facebookberoende och vill läsa om de skall vara oroliga eller inte.

Till er. DET ÄR LUNGT.

Facebook är INTE en dödlig sjukdom. Det är ett kommunikationsverktyg.

Det senaste året har Facebook gått från att vara nytt och spännande och på allas läppar till att bara vara ett naturligt verktyg. Precis som mailen idag är lika naturlig som telefonen. Den som idag inte har ett konto på FB är närmast lite originell. Ungefär på samma sätt som vissa koketterar med att inte ha TV.

Det betyder ju då att FB inte är en övergående trend utan något som bara är en standard.

Ungefär som mail och telefon. Det betyder samtidigt att det ju är lite tråkigt. Det öppnar för att något nytt kan komma in. Kanske får vi se något nytt och spännande dyka upp under 2011?!

Jag vill att mina barn skall få en bra utbildning

Det är väl inte så konstigt, eller är det det? Problemet är att det inte finns någon gemensam bild av vad en bra utbildning är. Det är mycket snack om att det är kunskap som är viktigt. Mmmmm men vilka. Vad är kunskap då? Detta som filosofer i tusentals år har funderat kring utan att ännu kunna leverera den heltäckande formuleringen.
Att det där som vi brukar kalla för faktakunskaper eller utantillkunskaper inte längre är det som är målet med skolan är väl inte så konstigt. Det betyder inte att fakta inte längre är viktigt det är bara det att vi lever i värld där tillgång till fakta är en obegränsad resurs. Det betyder att utantillkunskap om floder i Halland inte är så viktigt. Att kunna söka, värdera och analysera är däremot viktigare.

I en tid när BOKEN var pålitlig men svår att få tag på så kunde det vara bra med en bank av fakta att ösa ur. Men den tiden är förbi.

Istället kan vi inrikta skolan på att träna färdigheter. Vi lever i en tid och en värld där det är viktigt att kunna se vad som är viktigt. Där vi förväntas fatta beslut. Där vi inte FÅR ett jobb som vi sedan har. Utan en värld där vi SKAPAR oss ett jobb och där vi troligen kommer att få leva med att byta arbetsgivare ett stort antal gånger under livet.

Kreativitet och förmåga att skapa något av våra idéer är framgångsfaktorer. Sådant skall vi träna våra elever i.

Äldste sonen har det senaste året lärt sig otroligt bra och viktiga saker. Inte i skolan då utan på riktigt. Han har sålt Kvällsposten.

Han har lärt sig att möta och hantera många olika sorters personer. Han har lärt sig att ta ansvar. Han har lärt sig värdet av arbete. Han har sett hur han kan påverka vad som händer. Att ett leende leder till fler sålda tidningar än sura miner. Att man för sina pengar kan köpa en fin julklapp till sina föräldrar och på så sätt få känna glädjen i att ge.


Viktiga erfarenheter som man ju önskade att alla elever i svensk skola fick chansen att lära sig. Men i skolan får man oftast lära sig motsatsen. Där är du inte med och påverkar utan blir serverad vad du skall tugga i dig av fakta som du sedan skall rapa upp vid ett givet tillfälle när provet är. Om du varit riktigt duktig på att memorera så får du som tack ett högt betyg.



Gudskelov så kommer det att förändras. Nu med LGR 11 har vi en möjlighet att få alla Sveriges lärare att inse vilken kunskapssyn som gäller. Då kommer man att förändra undervisningen till att göra skolan till ett viktigt ställe för utvecklandet av de ungas förmågor!

Eller det borde bli så........

Gör vi rätt saker

Två dagar med Unikum i fokus.
Mycket spännande input kring hur vi gör lärandet bättre.
Satt igår och snackade med Steve Wretman. Så klart om skola och formativ bedömning. Många skratt och spännande tankar.
Viljan finns det mycket av i skolan.

Problemet är kanske att vi så ofta lägger kraft på fel saker. Inte av illvilja eller dumhet utan av okunskap och tradition.

Utvecklingssamtalen är i grunden missuppfattade. Det har på allt för många ställen blivit ett andra betygstillfälle. En punkt till där vi utför en summativ bedömning.
Det var aldrig det som var tanken. IUP:n skall vara framåtsyftande. Det är grunden och det är helt enkelt en avstämningspunkt och ett tillfälle för formativ bedömning.
Ständigt landar man i att det i mångt och mycket handlar om att vi i skolan måste få alla lärare att förstå och omfatta den kunskapssyn som är grunden för den svenska skolan.
Det kan inte vara en omöjlig sak att få till. Nu med övergången till Lgr 11 är det otroligt viktigt att det blir tydligt vilken grund vi vilar på. Annars kommer det inte att funka.

Vilken syn vi har på kunskap får nämligen genomslag på allt vi gör och hur vi gör det.

Jag är hoppfull. Det är dags nu att ta ett kliv i kunskapsutvecklingen i svensk skola och det börjar med att förstå vilken kunskapssyn som vi alla har att omfatta.

Inspiration från Byskolan Södra Sandby

Ett spännande möte med vansinnigt inspirerande lärare och skolledare vid Byskolan i Södra Sandby.

Här finns ett driv och en upptäckarlusta som bär långt ut i världen.

Tina och Ulrika presenterade hur de jobbar med skriva sig till läsning. Men även hur de utnyttjar datorn för att jobba med matematiken. Det finns mycket nyfikenhet och massor av kloka tankar om lärande och kunskap.
Just matematiken har varit ett område man valt att satsa extra mycket på. Matemateket är en mycket spännande satsning. Väl värd ett besök.
Magnus Bokelid berättade om hur man som skolledare kan få med alla på tåget mot en mer spännande och bättre skola.
Egentligen är det inte så krångligt. Det handlar om samma mekanismer om du skall leda en klass eller en hel skola.

Det handlar om att lyfta det som är positivt och fokusera på det. Inte det negativa.

Det som är intressant att notera är att det som varit drivkraften har varit nyfikenhet och en vilja att utnyttja de fördelar som tekniken ger. Inte teknik för sin egen skull alltså utan för att det hjälper lärandet. Självklart kan tyckas. Eller hur.
Jag fortsätter att följa byskolans lärare och skolledares framfart både som förälder och som IKT-intresserad. Nu skall de bara börja blogga om vad de gör så att så många fler kan få inspiration.

Teknikens magi

Underbart uttryckt av Joachim Tornström tycker jag. (sagt under ett webbseminarium)

"vi måste akta oss för att fastna i verktygens magi"

För det är ju så det är. Målet är inte tekniken i sig utan det gäller att ha klart för sig att det är lärandet och lärandet om lärandet som är det viktiga. Hur vi kan utnyttja tekniken för att göra lärandet mer relevant, mer utmanande och verkligt. Målet måste vara att ge eleverna en trygghet i att orientera sig i en värld där all information finns att tillgå. Där tillgång till informationsorienteringskompass (det hittade jag på nu) är den kanske viktigaste kompetensen.

Vi som brinner för det här fastnar ofta i glädjen över att testa nya verktyg och vi är fascinerade av alla de möjligheter som finns.

Men det som verkligen förenar oss är den omvärldsanalys som vi har gjort. Den fasta övertygelsen att skolan inte ger den utbildning som den borde.

Att samhällsförändringen är inne i ett språng och att skolan ännu inte har anpassats till den framtid som vi utbildar våra elever för.

Det handlar om ett skifte i vilka kompetenser som är viktigast att träna. Sverige är ett land präglat av de stora företagen. De som förvaltar och förädlar våra naturtillgångar. Det är INTE där vårt framtida välstånd kommer att grunda sig. Vi måste vidareutveckla och nyuppfinna om vi vill fortsätta att vara ett rikt land. Då är det sådana kompetenser vi måste träna upp hos våra elever.

Tekniken ger oss ypperliga möjligheter till just detta.

Människan är av naturen en ypperlig problemlösare och en social varelse. Vad vi ser nu är inte något nytt utan en återgång till ett mer naturligt förhållningssätt till lärande. En återgång till ett lärande som bygger på nyfikenhet, relevans, engagemang, uppfinnande, skapande och samarbete.

Klosterskolans gamla organisation och syn på lärande är det dags att lämna nu.

En helt ny värld

Kanske är det så att världen kommer att förändras mer än vi tror. Nej vad dumt. Självklart kommer världen att förändras mer än vi tror. Självklart kommer den att förändras på sätt som vi inte kan överblicka och förstå just nu. Det är ju det som är så spännande och som gör att vi är så fascinerade av framtiden.

Men lite vet vi. Att tekniken är en förändrande kraft vet vi. Den ändrar spelregler och förutsättningar. Sådana förändringar är ett genomgående tema i historien.

Det är spännande att fundera över vart vi är på väg.

Vad betyder internet för hur världen kommer att se ut om 20 år? Just nu är nätet fritt. Men med en växande supermakt som Kina så vet vi inte hur länge det kommer att vara så. Eller betyder det att Kina inte kommer att bli den stora supermakten? Är det Indien som tar den platsen? Baserat på kraften i ett fritt Internet?

Men samtidigt kommer mycket att vara som förut. Vi kommer att bo i samma hus och fortsätta att sopsortera och andas och älska.

Men en del kommer att arbeta med saker som vi ännu inte vet att vi behöver och vi kommer att äta annorlunda mat och lyssna på delvis ny musik.

Kanske kan vi några ord på hindi eller kinesiska. Eller så blir det inte alls så utan helt annorlunda.

Men vi får vara med och se de flesta av oss.

Det blir kul!

Nycklar till framtiden.

Det är det vi skall ge eleverna i skolan. Gör vi det med tanke på framtiden?

Om avståndet ökar....

Kommer utvecklingstakten att minska de närmaste åren? Kommer skolan att få lugn och ro att hinna ifatt och anamma det nya kommunikationssamhället?

NIX!
KNAPPAST!

Det kommer inte att bli lugn och ro utan snarare tyder allt på att utvecklingstakten snarare ökar. Hur hanterar vi detta i den svenska skolans värld?
Den politiska styrningen verkar snarast gå åt motsatt håll. Åtminstone är retoriken sådan. Det är mer floder i Halland som gäller än digital kompetens.
I mångt och mycket drivs utvecklingen av enskilda lärare som tycker att detta är viktigt. Enskilda rektorer tycker likadant och driver utvecklingen på sina skolor. I allt fler kommuner kompletterar man IT-avdelningens tekniska kompetens med någon som driver den pedagogiska sidan av saken.
Skolverket är med på banan och bevakar vad som händer och informerar och tipsar. Men.......

Den enskilda läraren kan idag fortfarande välja att bry sig eller inte. Det går fortfarande att som lärare undervisa som om internet aldrig funnits och komma undan med det.
Tro det eller ej men man behöver inte ens bry sig om en sådan sak som läroplanen utan kan glatt undervisa vidare enligt den som gällde när man gick på lärarhögskolan.

Nu kommer det en ny läroplan. Den skall genomföras ute i verksamheten med start hösten 2011. Låt oss hoppas att den inte går spårlöst förbi.

Missförstå mig nu inte.

Jag tycker att läraren skall ha massor av frihet. Men det innebär också ett mycket stort ansvar.

Det ansvaret handlar om att man ständigt håller koll på vad man gör och varför. Att man utvärderar det man håller på med gentemot målen och att man ständigt utvärderar vilka mål man jobbar mot.

Vi jobbar hela tiden mot en framtid som vi vet ganska lite om. Men vi vet samtidigt tillräckligt mycket för att veta vad det är för kvalitéer som vi behöver utveckla hos våra elever.

Vi vet att våra elever behöver träna sin kreativitet. Vi vet att de behöver vara aktiva eller med ett populärt ord, utveckla "entreprenörsanda". Vi vet att de behöver kunna kommunicera. Vi vet att världen är mycket "mindre" och mycket mera internationell.

Ändå kan man som lärare idag hävda att det viktigaste är att man kan floderna i Halland.

Jag begriper inte det.

Kopplingen till forskningen är väldigt svag i skolan. Kopplingen till verkligheten är väldigt svag i skolan. Jag tycker att det känns farligt. En skola som är overklig och bygger på tro och inte vetande känns inte helt fräsch. Så kan vi ju inte ha det.

Jag tycker att vi behöver en kraftig satsning på att implementera verklighet, teknik och internationalisering i skolan. Vi behöver stärka kopplingen till forskningen.

Skolan kommer inte att få lugn och ro. Det skall den inte ha heller.

Vad som behövs är tydligt framtidsfokus, ny teknik och målinriktat arbetssätt.

Till sist vill jag lyfta fram två grabbar som lyckats ta sig igenom det svenska skolsystemet med kreativiteten i behåll. De kommer att gå långt.

Kraften i nätverket

Att skapa tillsammans är otroligt roligt och spännande. Man upptäcker att man kan saker som man inte visste att man kunde och man upptäcker det samma hos de man samarbetar med.

Vi människor kan om vi vill skapa fantastiska saker tillsammans.

Se på youtube eller wikipedia. Otroliga uttryck för mänskligt skapande och fritt delat med resten av världen.
Det pågår massor av sådana här samarbetsprojekt på nätet.
Ett av dem är Nationell bokmärkessamling för utbildning och lärande.
Det är helt enkelt ett ställe för att dela de bästa länkarna på en plats. En resurs helt enkelt. Det är ett samarbete mellan Länkskafferiet och Dela. Jag är stolt deltagare i samlandet av de bästa sidorna.

Du kan också delta och bidra. Som vanligt på nätet så är du välkommen att bidra med det du kan. Om du vill.

Är det inte märkligt hur mycket vi arbetar utan att få betalt för det. Bara för att vi brinner för det. Är det inte märkligt hur lönsamt det ändå blir i slutändan? Kanske inte alltid ekonomiskt men väl i känslan av att ha deltagit i skapandet.

Jag är övertygad om att läromedelsförlagens dagar är räknade. Idag skapar vi länksamlingar och det är bara början på något som i slutändan kan bli ett levande organiskt läromedel som ständigt skapas och omskapas. Eller ett? Vad dum jag är massor av läromedel men med sidor som strukturerar och tipsar om vad, när och hur. Morgondagens läromedelsförlag hittar du kanske på biblioteket. Bibliotekarierna är vana att hantera information och strukturera. I samarbete med en driftig och skrivkunnig lärare och lite kunskaper om hemsidor och databas så har du ett vinnande koncept. Sedan kan man bjuda på tjänsten gratis och fara land och rike kring och tjäna grova pengar på att hålla utbildningar för lärare, rektorer och förlagschefer. Eller varför nöja sig med att göra detta för den svenska marknaden. Think global! Jag bjuder på idén men ni får gärna ta in mig som konsult!

Skall vi kanske göra det tillsammans?
Kom igen nu kör vi!

Vem kan databas? Vem är bra på att strukturera?

Hjältar

Undrar hur det kan komma sig att jag inte är helt slut trots att det är novemberlov. Inte ens huvudvärk eller förkylning.

Det måste betyda att jag inte längre tillhör hjältarnas skara. De där som vi kallar lärare. Om folk bara visste hur krävande det arbetet är. Med lite perspektiv på det så inser man vad tufft det är. Samtidigt otroligt givande såklart. Annars hade man inte orkat. Till er hjältar. Ta nu lov på riktigt. Sitt inte och jobba på lovet som jag vet att ni är så många som gör. LE DIG

Världens bästa skola eller världen är bästa skolan?

Hur viktigt är det för dig att det du gör känns meningsfullt och viktigt? Ganska viktigt eller hur. Kanske kan man tänka sig att det är lika viktigt för barn och unga. Om det är så måste vi dra slutsatser av det och fundera över hur vi skapar detta i skolan.

För visst är det så att vi ser att elever presterar bättre när det är på "riktigt".

Ett sätt att göra detta är genom att använda de möjligheter till internationella kontakter som Internet erbjuder. För även om det är en annan skolklass man har kontakt med så är det ju på riktigt. Det handlar om att använda sina språkkunskaper i en ny kontext vilket kräver att man tänker utanför boken och utanför den invanda skolvardagen. Det leder till bättre lärande.
Hur gör man då? Ett sätt kan vara att helt enkelt använda sig av det program som finns inom EU e-twinning.

Om man är lite mer äventyrligt lagd så kan man söka efter skolor över hela världen. Hitta en mailadress och skicka ut en trevare.

För visst skulle det vara häftigt att samarbeta med andra över hela världen. Det är ju egentligen inte så svårt. Det är bara att göra. Att skicka ett mail kostar inget och kan ge så mycket.

Vi lever i en globaliserad värld. Våra elever behöver träna på att kommunicera med den världen.

Ge dig själv och dina elever den chansen.
Till sist ett litet projekt tips från de härliga pedagogerna på Styrsöskolan. Ett internationellt samarbetsprojekt kring kompostering. Samarbete online och jord under naglarna. Det bästa av två världar. En verkligt bra idé.

Stulna datorer.

Idag har jag varit ömsom arg ömsom ledsen. Idag blev mellan 20 och 30 elever på Killebäckskolan stoppade och rånade på sina 1-1 datorer. Ett tjugotal datorer blev rånarnas byte.

Men vad som är värre än förlusten av datorn och mobilen är att dessa tre kriminella tog något mycket värdefullare från Södra Sandbys unga. De tog ifrån dem känslan av att vara trygga i sin hemby.

Jag är förvånad. Jag trodde ärligt talat inte att det fanns så låga personer som ger sig på att råna trettonåringar.

Kalla mig gärna naiv men ärligt talat vem hade trott att man skulle vara så här utstuderade.

Att någon skulle kunna tänkas bli rånad javisst. Men att man skulle stoppa 30 elever. Rada upp dem och sortera dem efter ålder och sedan rota igenom väskorna för dem som sagt att de var sjuor. Vi snackar ett rån i klassisk vilda västernstil. Det trodde jag faktiskt inte.

Jag är skakad och känner mig väldigt illa till mods. Jag är en av dem som har drivit att vi skulle ge eleverna de här verktygen. Jag är alltså en av dem som har bidragit till att försätta våra ungdomar i en situation som de inte borde få ha hamnat i. Det gör mig väldigt ledsen.

Men samtidigt så är det ju inte jag som har gjort fel. Det är tre unga män som valt kriminalitet.

Risken är nu att 1-1 projektet i Lund tappar fart. Att man väljer att inte gå vidare att vi låter oss skrämmas tillbaka till blyertspennor och suddgum.

Förlorarna är många idag. De går i sjunde klass på Killebäckskolan. Men risken är att de inte är de enda. Risken är att alla elever i Lund blir förlorare. Det skulle vara väldigt tråkigt. Väldigt väldigt synd.

Läs mer>>>
Skånska dagbladet
Skånska dagbladet del 2

Sydsvenskan

Skolan och forskningen

Skolan behöver bli mer intresserad av att följa forskning och ta till sig de resultat som forskningen kommer fram till. Detta är något jag funderat en del över de senaste veckorna. För detta är inte oproblematiskt. Det finns ju saker som det inte forskas på. Som t.ex. skriva sig till läsning eller Tragetonmodellen. Det finns lite forskat på detta i Sverige och intresset för att forska på det är inte stort enligt vad jag förstått.
Med tanke på detta så blir man ju lite frågande.

Samtidigt så finns det mycket vi borde ta till oss. Som att

formativ bedömning och elevens eget reflekterande över sitt lärande är kanonbra.

Det är forskningens slutsats. Men ändå kan vi i sk0lan bortse från detta och fokusera på den summativa bedömningen. Dessutom driver politiken skolan i den riktningen. Tvärt emot bättre vetande eller kanske helt ovetande. Vilket som är värst vet jag inte.

Samtidigt så är svensk skola alldeles fantastiskt bra på vissa saker som vi inte väljer att lyfta fram och som i skoldebatten lyser med sin frånvaro. Läs vad Stig-Roland Rask skriver om det mångfacetterade kunskapsbegreppet och få en motbild till den vanliga bilden.

Man skall ju bygga vidare där man är stark. Så vi skall fortsätta på den inslagna vägen och inte fundera så mycket över att våra resultat i undersökninar som Timms och andra sjunker.

Det är inte Sveriges elever det är fel på det är vad man undersöker som är fel.

Vi vill skapa smarta, demokratiska, kreativa och sociala unga som kommer att bli lika smarta, demokratiska, kreativa och sociala vuxna. Då kommer det att gå bra för Sverige.
Så svensk skola är bra och i morgon kommer Sverige att fortsätta att vara ett rikt och demokratiskt land.

Läraren är superviktig och blir allt viktigare.

Nu är det så att det finns de som tror att om vi bara slänger in en massa datorer i skolan så blir det bättre. Jag är en av dem som trott det.
Eller velat tro det.
Men så är det ju såklart inte. Datorn är ett verktyg som alla andra. Bara väldigt mycket mer mångsidigt. Men likafullt ett verktyg.
Det är därför som läraren är så vansinnigt viktig.

Det är när vi som lärare skapar uppgifter som utmanar och engagerar som lärandet sker.

Det är där vi har vår uppgift. Med en dator per elev så har vi möjlighet att skapa vansinnigt roliga och engagerande uppgifter som kräver kreativitet och samarbete av eleverna. Det då och först då som verktyget blir ett verktyg som gör skillnad. Om vi bara använder datorn för att ersätta boken så vinner vi inget (nästan) det är inte det som är nytt och krävande för eleven. Det är när vi utmanar och kräver kreativitet, samarbete och skapande som det händer.

Att lärarens kompetens är superviktig är ju kul tycker jag.

Men det som faktiskt är ÄNNU viktigare är att man ger bra återkoppling och att eleverna själva utvärderar sitt arbete.

Kolla själv här. Per Kornhall på Skolverket har tittat på John Hatties meta-meta studie. Detta är vad han kom fram till. För att ge eleven respons är IT ett fantastiskt verktyg. Internet är en kanonbra arena för att ge och få respons. Det behöver ju inte BARA vara läraren som kommenterar. Eleverna själva kan vara aktiva och deras föräldrar och alla andra.

Visible Learning

View more presentations from St Mary Star of the Sea College.

Att det sedan inte handlar så mycket om ämneskunskaper utan om pedagogik, didaktik och mötet med eleverna är ju inte så förvånande tycker jag. Det är med eller genom relationen till eleverna som vi får dem att lära mer. Någon som fortfarande undrar vad vi skall ha sociala medier till i skolan? Men grunden bygger vi i mötet såklart men sedan fortsätter vi att bygga relationen på nätet. SÅKLART!

En ny skola är möjlig trots allt

Sitter och läser skolverkets förslag till kursplan i samhällskunskap i grundskolan. Försöker att växla mellan olika glasögon. Positiva, möjlighetiserande och kritiskt granskande.
Eftersom man självklart måste tolka den. De positiva hittar stöd för mycket men de kritiskt granskande undrar hur de kunnat skriva en ny läroplan på 2000-talet utan att med ett enda ord nämna internet.

Men först lite positivt.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utifrån personliga erfarenheter
och aktuella händelser uttrycka och pröva sina ställningstaganden i möten med andra
uppfattningar. Därigenom ska eleverna stimuleras att engagera sig och delta i ett
öppet meningsutbyte om samhällsfrågor.

Se där! Sociala medier helt enkelt. Delta i debatten och gör din röst hörd. Men sedan när jag läser vidare inser jag att det inte var alls det som de tänkte. Det är ju bara min egna tolkning. Sådant verkar inte finnas i författarnas värld.

Under rubriken "information och kommunikation" för åren 7-9 står nämligen.

- Mediernas roll som informationsspridare, opinionsbildare, underhållare och granskare
av samhällets maktstrukturer.
- Olika slags medier, deras uppbyggnad och innehåll, till exempel en dagstidnings
olika delar. Nyhetsvärdering och hur den kan påverka människors bilder av omvärlden.
Hur individer och grupper framställs, till exempel utifrån kön och etnicitet.

Dagstidning! Men hallå! Gammelmedia är alltså prioriterat och nämnt och dämed något som vi SKALL pyssla med i skolan. Men den stora informationsbäraren idag ignoreras. Detta trots att det givetvis är mycket viktigare att lära sig att förhålla sig till. Det är ju inte lika glasklart på nätet som i tidningen vem som är avsändare. Hur tänkte de där? Tänkte de? Pratade de om det och hur resonerade de då. En "ny" läroplan som inte förhåller sig till ett radikalt förändrat medielandskap känns ganska kass. Då står läraren där igen och undrar. Hur? Vad? Varför?

Gör om! Gör rätt!

Fast samtidigt så är det ju öppet för egna tolkningar och egna möjligheter. Det betyder FRIHET. Men det var väl kanske inte det de tänkte sig....

Lärare uthängd på nätet

I en alldeles utmärkt betraktelse i dagens Computer Sweden vänder Elza Dunkels på perspektiven.
Lärare som hängs ut på nätet kan ju faktiskt vara ett uttryck för en ökad demokratisering. Även den lilla människan kan ge uttryck för sina tankar och åsikter. Något som faktiskt är positivt.
Hur vi väljer att se det bestämmer vi själva. Hade jag gillat att bli uthängd. Nej självklart inte. Men det är ett faktum att man som lärare idag alltid måste vara medveten om den risken.
Betyder detta att vi skall vara rädda för utvecklingen? Nej men förhålla oss måste vi. Kanske är det en idé att kolla om man finns på Youtube. Det kan ju faktiskt vara så att man finns där. Då kan man ta upp det och reda ut eventuella konflikter.
Skolan är inte frivillig idag. Alla kommer inte att i alla lägen tycka att det man gör är rätt. Det får inte göra oss lärare konflikträdda.
Och......
Det kan ju också visa sig att man blir glatt överraskad.
En sökning på Killebäck gör att man hittar den här filmen. Kan man bli annat än glad.

IT eller riktiga möten?

Det är ju så att den här bloggen handlar om IT och skola. Det ÄR smalt och det är såklart meningen. Men det betyder att det kanske framstår som om jag tycker att det enda som eleverna skall pyssla med är att sitta framför datorn. Så är det inte!
Att jag inte skriver om det så väldigt ofta beror ju såklart på att det inte är det som är målet med den här bloggen. Jag gör här ett avsteg.

Det absolut viktigaste för ett framgångsrikt lärande i klassrummet är en bra lärare. Det handlar om kontakt, ledarskap och entusiasm.

I min drömskola finns det väldigt mycket kreativitet. Kreativitet som finner sitt utlopp i musik, teater, video, dikter, skrift och bild. Eller varför inte skapande av företag, organisationer, manifestationer, demonstrationer, konserter eller diskotekskvällar.
Mycket av det kan man använda datorer till om man vill men det är inget självändamål. Det viktigaste som finns är det mänskliga mötet.
Det finns dessutom ingen som helst motsättning i detta.

Datorn är alldeles fantastisk som socialt verktyg. Jag har träffat massor av människor tack vare den.

Jag har hållit kontakten med massor av människor som jag annars hade tappat bort.

Kan skolan välja att inte förhålla sig till sociala medier?

Efter att ha läst senaste numret av Skolvärlden så är jag ganska arg! Under rubriken "skolan på Facebook? Skolvärlden granskar elever och lärare online" så tar man upp ett antal frågeställningar som är relevanta för skolan. Problemet som jag ser det är att man enbart fokuserar på problemen. Det är genomgående i alla ämnen man tar upp. Utgångspunkten är att vi har ett problem här. Möjligheterna lyser med sin frånvaro. Till stor del beror detta säkert på urvalet av intervjupersoner.
Under rubriken "varför skall jag chatta med mina elever via nätet?" fortsätter det i samma anda. Läraren Ida Storoni menar att det är oprofessionellt att vara vän med sina elever på Facebook. Hon är glasklar " Jag är inte deras vän, jag är deras lärare". Jag håller inte med om det. Jag skulle faktiskt kunna vara lika tydlig åt andra hållet.

Att vägra se att sociala medier är en lika verklig del av världen som korridoren eller klassrummet är oproffsigt.

Att välja att inte se vad som händer på nätet är precis lika dumt som att blunda i korridoren. Därmed inte sagt att det är oproblematiskt. Precis som man inte i den riktiga världen kan ta av sig lärarrollen när man går på ICA och träffar föräldrar och elever. Lika lite kan man göra det på nätet. Facebook är inte en del av den privata sfären det är en del av världen ungefär som en vanlig gata eller ett torg. Om vi som lärare väljer att inte finnas med på dessa gator och torg så sköter vi inte vårt uppdrag.

Precis som vi inte lämnar eleverna vind för våg i korridoren så kan vi inte göra det på nätet.

Som lärare har vi en skyldighet att hålla oss uppdaterade inom ungdomskultur och deras värld. Inte minst för att det är en förutsättning för att vi skall kunna nå dem. Tala till bönder på bönders vis heter det väl? Om vi förnekar en så stor och viktig del av verkligheten som den digitala så kommer skolan mycket fort att helt att förlora sitt existensberättigande.
Det tycker inte jag är önskvärt. Gör du?