Färre böcker och mer dator

Av Sven Golz http://www.sxc.hu/profile/svenic

Nu har forskningen konstaterat att eftersom unga idag läser mindre böcker så har de sämre läsförståelse. Det verkar ju vara logiskt tycker jag. Knappast en revolutionerande upptäckt. Kanske hittar vi här en delförklaring till sjunkande resultat i svensk skola?

Man konstaterar att eftersom Sverige är ett rikt land som dessutom är tidiga med att ta till sig ny teknik så ägnar svenska barn mer tid med datorn än barn i länder som inte har samma gynnsamma förutsättningar. 

Nästa sak är ju att fundera över vad det här betyder i förlängningen. Jag är inte säker men tänker i lite olika spår här. En slutsats blir ju att skolan får ett ännu större ansvar att se till att unga får läsa mycket. En annan tanke jag får är att litteraturbegreppet är under stort tryck. Kommer de som är unga idag att i större utsträckning att ägna sig åt spel stället för romaner. Ett spel kan ju vara väl så mycket som en roman när det gäller historia och budskap om man vill. Kanske är det så att romanens betydelse kommer att minska till förmån för mer kvalitativa spel.
Att förstå det man läser ÄR viktigt idag och kommer att vara det även framöver men i en värld där konversationen mellan människor förändrats med Facebook och Twitter och chattar och Youtube och och och.... Så kanske man ändå måste ställa frågan om samma kompetens är relevant 2011 som 1990.

Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf. 

Kanske är det så att svenska barns sämre läsförståelse är en naturlig konsekvens av att de ägnar sig åt saker som de kommer att ha större nytta av i sina liv. Kanske är det så att spelförståelse är en viktigare kompetens imorgon än läsförståelse. Men vad vet jag.
En sak vet jag. Att göra läsförståelsetest är nog det mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Meningslösa texter som inte ger någonting. Nu var jag ju så feg att jag aldrig för mitt liv skulle vågat ifrågasätta en sådan sak när jag gick i skolan. Det var nog dessutom klokt eftersom ett sådant ifrågasättande knappast belönades i den skola jag gick. Sådan såg ju skolkulturen ut. Lärarna som visst allt skulle berätta för oss. Vi skulle kopiera och om vi var riktigt duktiga på att kopiera vår lärare så belönades man med ett högt betyg.
Ändå så är en av de skoluppgifter som har etsat sig fast i mitt minne, och som jag är ganska stolt över, ett prov på raka motsatsen. I ämnet musik skulle vi göra ett arbete kring någon tonsättare eller musiker av något slag. De som siktade på höga betyg valde klassiska tonsättare (läraren spelade ju i en symfoniorkester). Det gjorde inte jag och min parhäst. Nej vi valde att prata om Housens historia. Den var ju för all del inte så omfattande 1990 så det var ju lätt att greppa om. Som jag minns det så blev vi ganska så sågade. Minns faktiskt inte om det berodde på bristande fotnotsredovisning (det fanns ju ingen litteratur utan bara suspekta tidningsartiklar och skivomslag) eller på om det var musiken i sig som var ifrågasatt. Men snacka om att jag för en gångs skull hade full koll på vad som skulle påverka musiken de närmsta decennierna.

Vad jag försöker säga är att om normen i skolan är att vara konserverande och att producera kopior av läraren så missar man det som är viktigt. 

Om bara det som är gamla och beprövade kunskaper skall nötas in så är risken stor att vi backar in i framtiden.

Vad är kunskap egentligen?

fotograf Kristian Pohl.
Fotot är hämtat från folkpartiets egna pressbilder
och filen har de själva döpt till
Björklund halvfigur! Det tycker jag är kul

Läser idag en intervju med utbildningsminister Jan Björklund och blir ganska fundersam på många sätt. Han hamrar in sitt budskap direkt i inledningen (eller journalisten gör det) "tjugo år lång felaktig skolpolitik."
Tidigare skolpolitiker och pedagoger har förstört den svenska skolan. Man har medvetet nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Redan där fastnar jag. För jag tror inte att det är det det handlar om.

Det är synen på vad kunskap är för något som möjligen har ändrats. 

När Jan Björklund skall nyansera vad han menar uttrycker han det så här

"– Jag menar att det länge har varit ett mycket medvetet synsätt från politiskt och pedagogiskt håll, där man i grunden har nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Jag menar att skolan är till för att lära eleverna kunskaper, medan andra tycker att den är till för att man ska lära sig att samarbeta, eller lära sig att lära, och att ämneskunskaperna inte är lika viktiga." 

Skolan skall lära elever kunskaper. Det där andra som att lära sig hur man lär t.ex. det är flum enligt Björklund. Jag hade här velat gräva djupare i vad han menar är kunskap egentligen? Det man kunnat läsa sig till är att det som verkar var väldigt viktigt är att svenska elever skall stå sig bättre i internationella jämförelser. Det vill säga prestera bättre resultat på kunskapsprov. Det vill säga bli bättre på att leverera inlärd fakta och visa att man kan göra bra i från sig på matteprov. 

Det framstår för mig som en ganska grund syn på kunskap. Det känns dessutom som den skola som Björklund själv gick i. Och ser man på det är precis så. Han bekräftar att hans egna erfarenheter präglar hans syn på skola utan att blinka.
Problemet här är samma som varje lärare möter i mötet med elevernas föräldrar när de skall förklara betygssystemet för dem som gått i en skola där man satte betyg efter normalfördelningskurvan och där snittet var viktigt och skrevs ut på varje läxförhör.

Problemet är att spelreglerna har ändrats och de referenser man har från sin egen skolgång har till stor del spelat ut sin roll. 

I en värld där det du kallar kunskap idag mycket väl kan kullkastas imorgon så blir andra saker viktiga än utantilllärande. Det som Björklund kallar för flum kan man med ett finare ord kalla för metalärande. Det viktiga är då inte själva den fakta du lär dig utan processen att ta reda på, lära sig och dra slutsatser av det man har lärt sig. Det kallar Björklund för flum men jag tycker nog att det snarare är han som framstår som en tomte då.

I grund och botten måste den svenska skolans kunskapsuppdrag grunda sig på en uppfattning om vilka kunskaper det är viktigt att vi ger våra elever.

För att ta reda på vad som är viktigt att kunna så måste man göra en analys av världen som den ser ut idag och vart den är på väg. 

Jag undrar om Björklund har gjort den analysen. Som tur är så är han ju inte ensam här i världen utan kan luta sig mot experter (Jag menar inte ens de födda på 60-talet kan ju allt) som t.ex. OECD, EU eller ASEM.

 

Fast nej det kan han ju inte för där hittar vi flummiga saker.

Över huvud taget så verkar forskningsresultat inte vara något som Björklund tycker att man behöver fästa så stor vikt vid. Forskningen visar ju på negativa resultat av nivågrupperingar eller elitsatsningar. 

"Att man jobbar med nivågruppering tror jag är både bra och riktigt och rätt, men jag tror det är viktigt att man inte skapar permanenta nivågrupperingar där elever per automatik alltid tillhör en viss grupp."

Ja Björklund "tror" att det är bra och det är ju bara att rätta sig efter då. Jag skulle vilja önska mig en sak av Utbildningsministern. Nämligen att han tar kontakt med Hans Renman på Tänk Om och ser till att få ett utbildningspaket ihopsnickrat till sig. 

För Sverige behöver Björklunds driv och passion för skolfrågor. Vi behöver bara ändra den riktning han driver skolan åt. 

För som det verkar så är vi på väg åt helt fel håll. Jag menar att det har gått bra för Björklund som är född 1962 betyder ju inte att det går bra med samma utbildning för den som föds 2012. Världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Då håller det inte att sträva bakåt. Nu är NU. Då är då och kommer aldrig igen. Imorgon vet vi inget om så det gäller att vara väl förberedd.

Mobbaren som ger igen

Bully Free Zone by http://www.flickr.com/people/pointshoot/ Eddie~S, on Flickr

Det är för mig fullständigt ointressant att diskutera rätt eller fel. Det är ju hur som helst dubbelfel. Det som är värt att diskutera är mobbing och varför.
Mekanismer som ligger bakom att vuxna och barn med berått mod ger sig på varandra med slag, sparkar, nedsättande kommentarer och skitsnack. Allt i syfte att trycka ner en annan person.
 

Visa vad det är som funkar och hur man gör för att skapa ett skolklimat där sådana saker är ovanliga.

För visst finns de skolorna. Skolorna där elever och personal mår bra. Har kul och kan lösa konflikter. För konflikter uppstår.
Var finns de lysande förebilderna och visionerna i svensk skola?
Sydsvenskans Tiina Meri skriver om det på ledarplats under signerat men vad säger hon egentligen? I sammandrag att mobbing är dåligt och att vi har mer att göra. Jaha? Självklart!
Karin Lindell startade väl debatten när hon skrev i Aftonbladet och hon försöker ju föra fram det som ju på något sätt ändå är självklart. Nämligen att våld inte löser någonting. Det som är så skrämmande är att MASSOR av människor genast blir provocerade av detta och börjar argumentera för att våld VISST funkar och dessutom är moraliskt riktigt. Suck.... Debatten kan ju sägas finnas överallt och består av samma mekanismer i alla länder. I USA är den kanske lite mer radikal dock. Den kränktes rätt att slå tillbaka kan ju faktiskt gå kraftigt över styr.

Det finns en stark vilja att motverka mobbing i svensk skola. 

Vilket också konstateras i inledningen av Skolverkets kunskapsöversikt På tal om mobbning - och det som görs.

Mia Skäringers berättelse om sin son och det svåra i att vara annorlunda i vår värld är bara klockren och är något som jag önskar att många, många läser och begrundar.
Vägen framåt är vägen igenom som min svärfar brukade säga. Det är genom att se problemen och inte väja undan för dem utan ta tag i dem och arbeta sig igenom dem som man kommer vidare. 

Egentligen är det inte så att vi inte vet vad det är som krävs för att minska mobbningen. Det är bara svårt att skapa de förutsättningarna. Bra föräldrar som älskar sina barn och på ett respektfullt sätt lär sina barn att ta konflikter. Bra lärare som gör det samma. Bra skolledare och bra strukturer för att hantera konflikter när de uppstår. Sist men inte minst en fungerande kommunikation mellan alla inblandade.
Är det svårt? Ja det är det!
Skall vi göra det ändå? Ja det skall vi!

Nu är nu. Gilla läget!

När det blir odramatiskt – det är då det händer.

School by http://www.flickr.com/people/elizabeth_albert Elizabeth Albert, on Flickr

Ungefär där så tänker jag "ja men precis så är det ju".
Idag kan man läsa en spännande artikel i Computer Sweden. En intervju med Patrik Hernwall som forskar om it och lärande. 

När han säger det som står i rubriken så känner jag igen mig. IT som ett naturligt verktyg i en modern skola i takt med tiden. Då är det inte svårt eller spännande och fräckt. Det är bara precis som vanligt. Som i den riktiga verkligheten. 

Att dagens unga inte har tillgång till samma information i skolan som utanför är ju bara en skandal. 

Idag är det naturligt att kunna kolla fakta när som helst och var som helst. När man tittar på film och undrar vad huvudrollsinnehavaren heter och om det inte var han som var med i den där filmen man såg förra veckan så kollar man det på sin telefon.  Men inte om du är i skolan. 
Om du vill veta hur långt det är till Göteborg så kollar du det i din dator eller telefon eller hur? Men i skolan gör man inte så. För där råder förra århundradets regler och teknologi. Böckerna äger. Nu tycker jag inte att böcker är fel alls. 

Jag älskar böcker! Men ärligt talat så gäller den kärleken väldigt sällan läroböcker för grundskolan. 

De är oftast nedkokade till närmast oigenkännlighet jämfört med den verklighet de försöker beskriva. Nu är det säkerligen ett oerhört svårt uppdrag att skriva en lärobok i historia. Bara att välja vad som skall vara med måste vara jättesvårt. Allt som står i läroböckerna finns dessutom på nätet. Fast med plussmeny och extra allt. Det är där läraren kommer in. För att förklara, strukturera och leda. Men en lärobok kan aldrig, aldrig bli lika bra som webben. Tänk dig vilka möjligheter det finns med animerade kartor. Animerade tidslinjer. Filmer. Faktatexter. Artiklar.

"Det är en väldigt trög organisation som är belamrad av olika åsikter, fördomar, föreställningar, politik – det är ett getingbo, säger han". 

Det är ju ett faktum som låter som en klyscha att vi jobbar med framtiden i skolan. Men gör vi? Jag tror att  Patrik Hernwall sätter fingret på något väldigt, väldigt viktigt där. 

"Den svenska skolan blickar inte längre mot framtiden. Vi offrar tusentals barn som riskerar att komma ut i en verklighet där det de lärt sig inte är relevant". 

Trög organisation som inte blickar mot framtiden. Det låter som urtypen för ett företag som snart kommer att gå i konkurs. Vi kan inte driva svensk skola som vi gjorde med de svenska varven. Det har vi verkligen inte råd med. Det har inte våra barn råd med. 
En relevant, verklighetsanpassad och framtidsblickande skola NU! För barnens skull. 

Hur kan man komma till så olika slutsatser Björklund?

Läser vad USA:s utbildningsminister skriver och häpnar över att det kan vara så långt från det Björklund skriver.
Hela färdriktningen är diametralt motsatt. Hur kan det komma sig? Man får väl helt enkelt fråga sig vem av dem som känns mest trovärdig och kompetent.

Jämför.

Arne Duncan på wikipedia

Jan Björklund på wikipedia

Militärhögskolan eller Harvard? Hmmmm.

Navelskåderi och lite katederundervisning

Mad scientist by http://www.flickr.com/people/adactio/ , on Flickr

Har suttit en stund och läst gamla blogginlägg. Tycker faktiskt att jag skriver en del kloka saker. Faktiskt lite överraskad. Tänker att det faktiskt är så där typiskt läraraktigt att vara så kritisk. Inte bara mot sig själv utan i allt. Vi problematiserar och analyserar. Granskar kritiskt och nagelfar. Nu menar jag inte att det i sig är fel.

En analytisk och kritisk hållning är en mycket bra sak för det mesta. MEN. Risken är att det blir för mycket av den varan. Risken är att det blir till handlingsförlamning. 

Krav på vetenskaplig dokumentation och bevis kan ju leda till att all form av nyskapande avstannar. Jag menar det är ju inte så att det forskas så där vansinnigt mycket inom skolområdet. Inte på sådant som direkt får konsekvenser i klassrummen i alla fall.
Nu går debattens vågor återigen höga inom skolan. Denna gång är det katederundervisningen som diskuteras. Förknippad med så mycket negativt att ordet i sig skapar en debatt som genast låser sig (att det är kontroversiellt var väl hela anledningen till att man valde det ordet).  Om man istället hade sagt det man menade, nämligen lärarledd undervisning, så hade det passerat obemärkt förbi.

Lärarledd undervisning är ju inget konstigt. Det är för mig och för säkert nästan alla andra något naturligt. Det innebär ju att läraren tar sitt ansvar och styr arbetet till att handla om det som det ska handla om.  

Det betyder inte förmedlingspedagogik. Det betyder inte att läraren som kan allt berättar för sin lärjunge hur det är. 
Ibland behöver man sådant i undervisning men för att nå längre än ren fakta så behöver man faktiskt involvera eleverna. Samhällskunskap utan diskussioner blir ganska meningslöst. Man lär sig inte simma genom att få tekniken berättad för sig. Man lär sig simma genom att simma. Så är det med de flesta saker. Därmed inte sagt att man även kan behöva teoretisera en hel del för att komma ännu längre. Men i vattnet måste man.

Egentligen vet vi ganska väl vad vi behöver göra i svensk skola för att nå bättre resultat. Frågan är bara hur vi skall finansiera det. Eller för att tala klarspråk.

Vi vet att vi behöver höja lärarlönerna för att rekrytera rätt personer. Vi vet att vi behöver lyfta såväl skolbyggnadernas skick som tillgången till datorer. Vi vet att vi behöver rekrytera bättre skolledare.  

Allt detta skall samtidigt göras utan att förändra finansieringen. Eller jo det gör man ju. Man sparar på skolan genom att man runt om i kommunerna låter bli att räkna upp skolpengen med inflationen. På så sätt sparar man utan att spara. Smart men dumt.

Man får vad man betalar för. Vi skall inte inbilla oss att vi kan betala för en folkabubbla och få en extrautrustad Audi. Eller betala för en PC och få en Mac. Så har världen aldrig fungerat.

Nanook en hjälte

Ja vad kan man säga.... Snyggt jobbat Nanook!

Sir Ken Robinson

Ja jag vet att många redan har sett den. Jag har själv sett den många gånger vid det här laget. Men jag blir lika glad varje gång. Han säger det nämligen så bra.
Om du inte har tolv minuter över så titta på den här istället för att diska.

Att leva som man lär? Att lära som man lever?

Happy Terrace! by http://www.flickr.com/people/grenadier32/, on Flickr

Jag blir ibland trött på mig själv. Idag tänker jag göra något åt det.
Allt för ofta så skriver jag om det som jag tycker är problem och allt för sällan om möjligheterna.
Idag bjuder jag på en positiv spaning.
Svensk skola står inför ett språng. En positiv förändring.

Vi är på väg mot en skola som är mycket, mycket roligare och därmed mycket mera lärorik än tidigare.

Dessutom kommer det att betyda att allt fler elever lämnar skolan med kunskaper som de kommer att kunna omsätta i spännande och kreativa karriärer. Vårt land kommer att klara sig bra i den internationella konkurrensen. Vi kommer att fortsätta vara ett land präglat av hög social jämlikhet, låg kriminalitet och hög trygghet.
Morgondagens och dagens elever lever i en tid som är fantastisk. De kan rida på hästen bredvid Machiavelli och diskutera. Kanske på väg till Leonardo da Vincis verkstad. De kan besöka vilken del av världen som helst när som helst på dygnet. Snart (eller kanske redan?) kan de få det de skriver och läser översatt i realtid. Detta utraderar (eller minskar i vart fall) språkliga barriärer. De ingår från tidig ålder i nätverk som spänner över hela världen (Nintendo!).
Det bäddar för ett fantastiskt spännande liv.

Det spelar faktiskt ingen roll hur man beslutar att skriva i läroplaner och styrdokument. Allt detta händer av sig själv (nåja). Teknisk utveckling är mycket mycket mera kraftfullt än politik. Eller som Jan Stenbeck uttryckte det.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men -överraskning! -teknik slår politiken"

Bara tänk ett litet slag på den politik som svensk TV hade att följa. Två kanaler var mer än vad någon kunde behöva eller? Sedan i slutet av 1980-talet gjorde tekniska möjligheter att monopolet sprack.
Samma resa är skolan på väg att göra och enligt mig så får vi verkligen hoppas att det inte måste betyda att vi får skolornas Granneman och mr Methane. Men risken finns om man låter utvecklingen springa iväg så att avståndet gör att vad som helst som är annorlunda ses som en befrielse.

Men alldeles oavsett så kommer lärarna att anpassa undervisningen till nya möjligheter. Och det kommer att gå fort. 

Förändring tar tid men det är bara under den långa startsträckan. När det lossnar så lossnar det rejält.
Just nu är det de ensamma föregångarna som dansar ganska ensamma runt om i Sverige. Men de börjar upptäcka att de inte är ensamma.

Snart kommer de förlösande "treorna" att komma och då går proppen ur och Sverige kommer att dansa så hela planeten svänger.

Se filmen och se vad som händer när man plötsligt är tre som dansar

Öppna UR:s arkiv? Varför inte?

by http://www.flickr.com/people/videocrab/videocrab, on Flickr

Nu föreslås det att man skall öppna Utbildningsradions arkiv.
Ja det kan väl vara en bra idé. Men att det skulle vara så fantastiskt vet jag inte. Visst en kvalitativ kanal är inte fel men ärligt. Är det verkligen det som vi vill uppmuntra skolan till. Mer filmer? Min erfarenhet är att det knappast är via UR:s filmer som det djupare lärandet och den djupare förståelsen kommer.

Vad vi behöver är inte elever som tittar på filmer. Vi behöver elever som GÖR filmer. 

Då sker lärandet.
Elever som passiva mottagare känns väldigt mycket 1900-tal. Elever skall inte vara konsumenter utan kreatörer, entreprenörer och konstnärer.

Men självklart skall UR dela med sig av vad de gjort under alla dessa år. Precis som dagens unga delar med sig av vad de gör. 

Men att tro att det skulle göra någon avgörande skillnad på svensk skola är att ta till överord. Men visst har UR massor av godis i sina arkiv som man kan ha stor nytta av i svensk och finsk skola. Sharing is caring.

Skol IT på den politiska agendan. Fast med fel minister...

Anna Karin Hatt by http://www.flickr.com/people/centerpartiet/ centerbilder, on Flickr

IT-minister Anna-Karin Hatt bjuder in till samtal om skola och IT. Jättebra tycker jag. Det är en fråga som är av yttersta vikt när det gäller svensk skolas framtid och utveckling.
Där är bara ett litet, litet problem som jag ser det.

Det är fel minister som tar i det. Anna-Karin Hatt är säkert bra på massor av sätt men hon är inte utbildningsminister.

Man kan ju undra när motsvarande inbjudan kommer från Utbildningsdepartementet?
Björklund det är dags att vakna nu. Det är inte så att världen kommer att sluta förändras och plötsligt återvända till ett förment lyckligt 50-tal.

Världen har förändrats och skolans förutsättningar har ändrats med den. 

Lärarrollen förändras eller borde göra det. Det blir liksom annorlunda när läraren inte är den som har svaren utan bara frågorna.

IT i stället för slöjd? Nix, nej, inte!

Cranes In The Sky. by http://www.flickr.com/people/yakobusan/ Jakob Montrasio, on Flickr

Så är det på tapeten igen. I Computer Sweden kan man läsa att de tycker att man skall skrota slöjden till förmån för ett nytt ämne med IT som inriktning.

Feltänkt tyvärr. Det är inte så att IT skall vara ett eget ämne. Det är inte så som man skall lösa problemet med bristande IT i skolan. IT eller datorn/internet skall in i ALLA ämnen.

Dessutom är det så att slöjden knappast är det stora problemet när det gäller svensk skolas anpassning till ett modernt samhälle. Slöjd handlar idag ganska lite om svarv och olika tekniker att foga ihop två träbitar. Det handlar om process. Om att göra ritningar. Tänka i ett före, efter,ordning. Omsätta idéer  handling. Det handlar om att träna kreativitet och spatialt tänkande. Kompetenser som man absolut behöver i morgondagens IT samhälle. Det behövs även som en motvikt i en skola som blir allt mer teoretisk.

Hjärna och hand utvecklas ihop. Båda behövs för att skapa balans i en ung människas skolvardag.

Så även om syftet är gott, nämligen att öka IT-användningen i svensk skola, så är det ett korkat förslag. Ett förslag som bara tyder på en bristande förståelse av hur lärandet går till. Ett förslag som inte går att ta på allvar.

Vad som behövs är istället att man på ett mycket kraftfullt sätt förändrar lärarutbildningen och där lägger en mycket större vikt vid att använda modern teknik. 

Att man får blivande lärare att förstå hur viktigt det är att framtidsspana och hålla sig ajour med vad som är dagens ungas verklighet.
Inga fler föreläsningar om Internet med den ena OH-bilden efter den andra tack.

Jan Svärdhagen är inne på samma linje men uttrycker det bättre än jag kan

Positiva förändringar i skolan

One road to freedom by http://www.flickr.com/people/helios89/ Heliøs, on Flickr

Det händer mycket positivt i svensk skola just nu. Satsningarna på att komma ikapp resten av omvärlden när det gäller användandet av ny teknik är kraftfull. Bara titta på den här kartan.

För ett år sedan var det glest mellan prickarna. Nu fullkomligt exploderar det. 

Nu är tillgång till tekniken ingen garant för att förändring sker men jag tillhör dem som tror att tekniken transformerar. Bara genom att finnas där i skolan så förändras mycket. Tillgång till information och kommunikation kan vara omstörtande. Fråga Mubarak  eller Gaddafi.
Ny läroplan med en välbehövlig genomkörare av kunskapssyn och vad skolan egentligen skall lära ut och hur eleverna skall bedömas.

Vi har ett tufft arbete framför oss men jag är övertygad om att svensk skola kommer ur det här starkare och med en bättre skolkultur. En som är mindre konserverande och mer kreativiserande.

Skola. Vad skall det vara bra för?

by http://www.flickr.com/people/jelene/]jelene, on Flickr

Pratar mycket skola med mina barn. Det är spännande att höra vad de tänker och tycker om sin skolgång. De vill lyckas och är smarta nog att se vad det är som förväntas av dem. Sedan kalkylerar de vad som krävs i arbete och vad de får ut av det. Inte på något vuxet och alltid klokt sätt. Men visst tänker de i termer som ROI. Marginalkostnad  o.s.v. Starcraft är ju också vansinnigt roligt.

Helt enkelt hur mycket tid tar det här från det jag tycker är roligt och hur mycket nytta har jag av det. Så funkar barn idag. Ja det har de väl alltid gjort om man tänker efter. Men idag är det sociala trycket och auktoritetsrädslan mindre än på säg 40-talet.

Skillnaden mellan skolans verklighet och den "riktiga" var dessutom mycket mindre då. Det var lättare att koppla skolarbete till det framtida riktiga arbete man skulle göra. Så är det INTE idag. 

Det som skolan förväntar sig ligger allt för ofta väldigt långt från det som arbetslivet kräver. Om man inte skall bli lärare då.
Hur har det blivit så här? Fast kanske viktigare hur kan vi ändra på det.
Jag anser att en bra början är att läsa den nya läroplanen. Fundera över vad som verkligen krävs och hur man på roligaste sätt kan skapa lärsituationer för att träna de kompetenser som eleverna skall utveckla.
Jag tror att man om man väljer att läsa den utan att tänka skola som det varit i 1000 år kommer att upptäcka att vi kan ha vansinnigt roligt i skolan medan vi gör viktiga saker och lär oss massor.

Så hur svårt kan det vara? Det är faktiskt så att vi har möjligheten att jobba på andra sätt än läs boken svara på frågorna. Nej faktiskt det är vårt uppdrag att arbeta annorlunda än så.

Om barnen tycker att skolan är tråkig så kommer de att lära sig mindre än de hade gjort i en rolig skola. 

Allt för ofta får man svaret "-Tråkigt" när man frågar hur det var i skolan idag.

Fantasi är grunden kreativitet frukten.

Fantasi är grunden kreativitet frukten.
Fantasi är grunden kreativitet frukten.
Fantasi är grunden kreativitet frukten. 
Fantasi är grunden kreativitet frukten.

Låt stå!





Tack Annette

Världens bästa skola

By JasonDGreat

Om vi skall ha en vision för Sveriges skolor vad skall det då vara? Egentligen är det väl ganska självklart.

VÄRLDENS BÄSTA SKOLA

Problemet är väl då att komma överens om vad som är världens bästa skola. Rimligtvis så är det viktigt att fundera över framtidens behov eftersom det är framtiden som går i skolan. Jämförande undersökningar i stil med PISA och andra kanske inte är sååå spännande då eller hur....  De kontrollerar saker som man kan mäta över lång tid och som man har mätt över lång tid. Det är för all del intressant att jämföra och historia tycker jag är jättespännande MEN det har ganska lite med framtiden att göra. Jag menar om man väljer pensionsbolag enbart på att de har haft bäst avkastning de senaste 15 åren så riskerar man att bli lurad.

Historia och framtid är självklart sammanlänkat genom nuet men det är inte så att det är så att de som historiskt sett har varit viktiga som självklart kommer att vara betydelsefulla i framtiden. 

Hur gör man då för att se in i framtiden? Egentligen är det kanske inte så svårt. Man tittar på det man kan överblicka och försöker se trender.
Att Internet och datorn i alla dess former har förändrat vårt samhälle ganska genomgripande är ingen stor nyhet. Att detta kommer att fortsätta är inte heller någon högoddsare.
Att vi har lämnat ett samhälle där det viktigaste var att komma i tid och där alla var utbytbara i en fabrik organiserad enligt det löpande bandets princip är helt klart.
Framtidens arbetare kommer inte att ägna sina dagar åt monotont kroppsarbete. Herregud det gör väldigt få idag redan. Industriarbetarna är snart lika många som bönderna.
Nej framtidens arbetare kommer att jobba med helt andra saker. Kommunikation, design och sälj kommer däremot att sysselsätta fler.
Hur skall en skola som har detta som framtidsscenario organiseras? Att vi kan ändra om rejält i vilka ämnen och vad vi väljer att fokusera på känns givet.
Slöjd? Mmmm kanske om fokus läggs på skapande, design och kreativitet. Nej om det är inriktat på fel saker.
SO. Ja om det handlar mindre om årtal och mer om att förstå världen.

ALLA ämnen måste ifrågasättas och organisationen i OLIKA ämnen som inte kommunicerar med varandra kan vi väl släppa. 

Världens bästa skola handlar om kreativitet. Skapande. Om att ge elever en självkänsla och verktyg att förverkliga sina drömmar. Är det möjligt i Sverige? SJÄLVKLART!!!
Det är bara att sätta igång. Nästa lektion startar vi ett projekt som spänner över hela världen. Det är mina barn värda. Och dina.

Betyg och bedömning. Är det så svårt?

Ja det är det!
Att göra bedömningar är svårt. Både de summativa och de formativa är svåra att göra. Vi gör dem hela tiden som lärare. Oftast dock i klassrummet med vårt kroppsspråk eller med vad vi säger. Men vid minst två tillfällen per termin gör vi det dessutom skriftligt.

Man kan ju tycka att lärare borde vara ganska bra på detta då. Svaret på det är väl nja....

Allt för ofta gör vi ju bedömningar som är grundade på fel saker.
Betygskriterierna är för allt för många lärare ett ganska okänt område. Inte så att man inte läst dem. Det skulle ju vara tjänstefel. Men att man inte förstått och sedan bedömer efter dem är nog allt för vanligt.
I grunden ligger att man inte på ett bra sätt förankrade det skifte i kunskapssyn som LPO 94 innebar.
Senast i raden av skolor som får bakläxa på det här är Sundsgymnasiet i Vellinge. Nu menar jag inte att de är unika på något sätt. Jag tror att detta är bara allt för vanligt. Nya lärare som landar på sitt första jobb anpassar sig till den rådande skolkulturen och faller snabbt in i det sätt som råder ute i skolorna.

Det är helt enkelt den gamla kunskapssyn som regerar i den svenska skolan som är boven. 

Björklund och massor av andra hjälper till att bevara detta konstiga faktum genom sitt snack om flummskola och genom att påstå att motsatsen är kunskapsskola.

Låt oss nu hoppas att den nya läroplanen lanseras med buller och bång och att man mycket tydligt förklarar för sveriges lärare vilken syn på kunskap som skall ligga till grund för våra bedömningar. Flummigt är det inte hur många gånger Björklund än säger det. Vem vet han kanske kan lyssna själv och lära sig något på kuppen. Det roligaste i allt det här är att han säger en sak och åstadkommer en läroplan som är precis lika flummig (i positiv bemärkelse) som LPO 94. Kunskapssynen ligger fast. Men bedömningshjälpen är lite bättre. Det är bra. Men snälla snacka mindre kunskap om ni inte definierar vad ni menar.