Stulna datorer.

Idag har jag varit ömsom arg ömsom ledsen. Idag blev mellan 20 och 30 elever på Killebäckskolan stoppade och rånade på sina 1-1 datorer. Ett tjugotal datorer blev rånarnas byte.

Men vad som är värre än förlusten av datorn och mobilen är att dessa tre kriminella tog något mycket värdefullare från Södra Sandbys unga. De tog ifrån dem känslan av att vara trygga i sin hemby.

Jag är förvånad. Jag trodde ärligt talat inte att det fanns så låga personer som ger sig på att råna trettonåringar.

Kalla mig gärna naiv men ärligt talat vem hade trott att man skulle vara så här utstuderade.

Att någon skulle kunna tänkas bli rånad javisst. Men att man skulle stoppa 30 elever. Rada upp dem och sortera dem efter ålder och sedan rota igenom väskorna för dem som sagt att de var sjuor. Vi snackar ett rån i klassisk vilda västernstil. Det trodde jag faktiskt inte.

Jag är skakad och känner mig väldigt illa till mods. Jag är en av dem som har drivit att vi skulle ge eleverna de här verktygen. Jag är alltså en av dem som har bidragit till att försätta våra ungdomar i en situation som de inte borde få ha hamnat i. Det gör mig väldigt ledsen.

Men samtidigt så är det ju inte jag som har gjort fel. Det är tre unga män som valt kriminalitet.

Risken är nu att 1-1 projektet i Lund tappar fart. Att man väljer att inte gå vidare att vi låter oss skrämmas tillbaka till blyertspennor och suddgum.

Förlorarna är många idag. De går i sjunde klass på Killebäckskolan. Men risken är att de inte är de enda. Risken är att alla elever i Lund blir förlorare. Det skulle vara väldigt tråkigt. Väldigt väldigt synd.

Läs mer>>>
Skånska dagbladet
Skånska dagbladet del 2

Sydsvenskan

Skolan och forskningen

Skolan behöver bli mer intresserad av att följa forskning och ta till sig de resultat som forskningen kommer fram till. Detta är något jag funderat en del över de senaste veckorna. För detta är inte oproblematiskt. Det finns ju saker som det inte forskas på. Som t.ex. skriva sig till läsning eller Tragetonmodellen. Det finns lite forskat på detta i Sverige och intresset för att forska på det är inte stort enligt vad jag förstått.
Med tanke på detta så blir man ju lite frågande.

Samtidigt så finns det mycket vi borde ta till oss. Som att

formativ bedömning och elevens eget reflekterande över sitt lärande är kanonbra.

Det är forskningens slutsats. Men ändå kan vi i sk0lan bortse från detta och fokusera på den summativa bedömningen. Dessutom driver politiken skolan i den riktningen. Tvärt emot bättre vetande eller kanske helt ovetande. Vilket som är värst vet jag inte.

Samtidigt så är svensk skola alldeles fantastiskt bra på vissa saker som vi inte väljer att lyfta fram och som i skoldebatten lyser med sin frånvaro. Läs vad Stig-Roland Rask skriver om det mångfacetterade kunskapsbegreppet och få en motbild till den vanliga bilden.

Man skall ju bygga vidare där man är stark. Så vi skall fortsätta på den inslagna vägen och inte fundera så mycket över att våra resultat i undersökninar som Timms och andra sjunker.

Det är inte Sveriges elever det är fel på det är vad man undersöker som är fel.

Vi vill skapa smarta, demokratiska, kreativa och sociala unga som kommer att bli lika smarta, demokratiska, kreativa och sociala vuxna. Då kommer det att gå bra för Sverige.
Så svensk skola är bra och i morgon kommer Sverige att fortsätta att vara ett rikt och demokratiskt land.

Läraren är superviktig och blir allt viktigare.

Nu är det så att det finns de som tror att om vi bara slänger in en massa datorer i skolan så blir det bättre. Jag är en av dem som trott det.
Eller velat tro det.
Men så är det ju såklart inte. Datorn är ett verktyg som alla andra. Bara väldigt mycket mer mångsidigt. Men likafullt ett verktyg.
Det är därför som läraren är så vansinnigt viktig.

Det är när vi som lärare skapar uppgifter som utmanar och engagerar som lärandet sker.

Det är där vi har vår uppgift. Med en dator per elev så har vi möjlighet att skapa vansinnigt roliga och engagerande uppgifter som kräver kreativitet och samarbete av eleverna. Det då och först då som verktyget blir ett verktyg som gör skillnad. Om vi bara använder datorn för att ersätta boken så vinner vi inget (nästan) det är inte det som är nytt och krävande för eleven. Det är när vi utmanar och kräver kreativitet, samarbete och skapande som det händer.

Att lärarens kompetens är superviktig är ju kul tycker jag.

Men det som faktiskt är ÄNNU viktigare är att man ger bra återkoppling och att eleverna själva utvärderar sitt arbete.

Kolla själv här. Per Kornhall på Skolverket har tittat på John Hatties meta-meta studie. Detta är vad han kom fram till. För att ge eleven respons är IT ett fantastiskt verktyg. Internet är en kanonbra arena för att ge och få respons. Det behöver ju inte BARA vara läraren som kommenterar. Eleverna själva kan vara aktiva och deras föräldrar och alla andra.

Visible Learning

View more presentations from St Mary Star of the Sea College.

Att det sedan inte handlar så mycket om ämneskunskaper utan om pedagogik, didaktik och mötet med eleverna är ju inte så förvånande tycker jag. Det är med eller genom relationen till eleverna som vi får dem att lära mer. Någon som fortfarande undrar vad vi skall ha sociala medier till i skolan? Men grunden bygger vi i mötet såklart men sedan fortsätter vi att bygga relationen på nätet. SÅKLART!

En ny skola är möjlig trots allt

Sitter och läser skolverkets förslag till kursplan i samhällskunskap i grundskolan. Försöker att växla mellan olika glasögon. Positiva, möjlighetiserande och kritiskt granskande.
Eftersom man självklart måste tolka den. De positiva hittar stöd för mycket men de kritiskt granskande undrar hur de kunnat skriva en ny läroplan på 2000-talet utan att med ett enda ord nämna internet.

Men först lite positivt.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utifrån personliga erfarenheter
och aktuella händelser uttrycka och pröva sina ställningstaganden i möten med andra
uppfattningar. Därigenom ska eleverna stimuleras att engagera sig och delta i ett
öppet meningsutbyte om samhällsfrågor.

Se där! Sociala medier helt enkelt. Delta i debatten och gör din röst hörd. Men sedan när jag läser vidare inser jag att det inte var alls det som de tänkte. Det är ju bara min egna tolkning. Sådant verkar inte finnas i författarnas värld.

Under rubriken "information och kommunikation" för åren 7-9 står nämligen.

- Mediernas roll som informationsspridare, opinionsbildare, underhållare och granskare
av samhällets maktstrukturer.
- Olika slags medier, deras uppbyggnad och innehåll, till exempel en dagstidnings
olika delar. Nyhetsvärdering och hur den kan påverka människors bilder av omvärlden.
Hur individer och grupper framställs, till exempel utifrån kön och etnicitet.

Dagstidning! Men hallå! Gammelmedia är alltså prioriterat och nämnt och dämed något som vi SKALL pyssla med i skolan. Men den stora informationsbäraren idag ignoreras. Detta trots att det givetvis är mycket viktigare att lära sig att förhålla sig till. Det är ju inte lika glasklart på nätet som i tidningen vem som är avsändare. Hur tänkte de där? Tänkte de? Pratade de om det och hur resonerade de då. En "ny" läroplan som inte förhåller sig till ett radikalt förändrat medielandskap känns ganska kass. Då står läraren där igen och undrar. Hur? Vad? Varför?

Gör om! Gör rätt!

Fast samtidigt så är det ju öppet för egna tolkningar och egna möjligheter. Det betyder FRIHET. Men det var väl kanske inte det de tänkte sig....

Lärare uthängd på nätet

I en alldeles utmärkt betraktelse i dagens Computer Sweden vänder Elza Dunkels på perspektiven.
Lärare som hängs ut på nätet kan ju faktiskt vara ett uttryck för en ökad demokratisering. Även den lilla människan kan ge uttryck för sina tankar och åsikter. Något som faktiskt är positivt.
Hur vi väljer att se det bestämmer vi själva. Hade jag gillat att bli uthängd. Nej självklart inte. Men det är ett faktum att man som lärare idag alltid måste vara medveten om den risken.
Betyder detta att vi skall vara rädda för utvecklingen? Nej men förhålla oss måste vi. Kanske är det en idé att kolla om man finns på Youtube. Det kan ju faktiskt vara så att man finns där. Då kan man ta upp det och reda ut eventuella konflikter.
Skolan är inte frivillig idag. Alla kommer inte att i alla lägen tycka att det man gör är rätt. Det får inte göra oss lärare konflikträdda.
Och......
Det kan ju också visa sig att man blir glatt överraskad.
En sökning på Killebäck gör att man hittar den här filmen. Kan man bli annat än glad.

IT eller riktiga möten?

Det är ju så att den här bloggen handlar om IT och skola. Det ÄR smalt och det är såklart meningen. Men det betyder att det kanske framstår som om jag tycker att det enda som eleverna skall pyssla med är att sitta framför datorn. Så är det inte!
Att jag inte skriver om det så väldigt ofta beror ju såklart på att det inte är det som är målet med den här bloggen. Jag gör här ett avsteg.

Det absolut viktigaste för ett framgångsrikt lärande i klassrummet är en bra lärare. Det handlar om kontakt, ledarskap och entusiasm.

I min drömskola finns det väldigt mycket kreativitet. Kreativitet som finner sitt utlopp i musik, teater, video, dikter, skrift och bild. Eller varför inte skapande av företag, organisationer, manifestationer, demonstrationer, konserter eller diskotekskvällar.
Mycket av det kan man använda datorer till om man vill men det är inget självändamål. Det viktigaste som finns är det mänskliga mötet.
Det finns dessutom ingen som helst motsättning i detta.

Datorn är alldeles fantastisk som socialt verktyg. Jag har träffat massor av människor tack vare den.

Jag har hållit kontakten med massor av människor som jag annars hade tappat bort.

Kan skolan välja att inte förhålla sig till sociala medier?

Efter att ha läst senaste numret av Skolvärlden så är jag ganska arg! Under rubriken "skolan på Facebook? Skolvärlden granskar elever och lärare online" så tar man upp ett antal frågeställningar som är relevanta för skolan. Problemet som jag ser det är att man enbart fokuserar på problemen. Det är genomgående i alla ämnen man tar upp. Utgångspunkten är att vi har ett problem här. Möjligheterna lyser med sin frånvaro. Till stor del beror detta säkert på urvalet av intervjupersoner.
Under rubriken "varför skall jag chatta med mina elever via nätet?" fortsätter det i samma anda. Läraren Ida Storoni menar att det är oprofessionellt att vara vän med sina elever på Facebook. Hon är glasklar " Jag är inte deras vän, jag är deras lärare". Jag håller inte med om det. Jag skulle faktiskt kunna vara lika tydlig åt andra hållet.

Att vägra se att sociala medier är en lika verklig del av världen som korridoren eller klassrummet är oproffsigt.

Att välja att inte se vad som händer på nätet är precis lika dumt som att blunda i korridoren. Därmed inte sagt att det är oproblematiskt. Precis som man inte i den riktiga världen kan ta av sig lärarrollen när man går på ICA och träffar föräldrar och elever. Lika lite kan man göra det på nätet. Facebook är inte en del av den privata sfären det är en del av världen ungefär som en vanlig gata eller ett torg. Om vi som lärare väljer att inte finnas med på dessa gator och torg så sköter vi inte vårt uppdrag.

Precis som vi inte lämnar eleverna vind för våg i korridoren så kan vi inte göra det på nätet.

Som lärare har vi en skyldighet att hålla oss uppdaterade inom ungdomskultur och deras värld. Inte minst för att det är en förutsättning för att vi skall kunna nå dem. Tala till bönder på bönders vis heter det väl? Om vi förnekar en så stor och viktig del av verkligheten som den digitala så kommer skolan mycket fort att helt att förlora sitt existensberättigande.
Det tycker inte jag är önskvärt. Gör du?

Skola i förändring kräver kompetenta lärare

Efter att ha deltagit i en spännande webbkonferens om öppna lärresurser så är där några funderingar som gnager mig lite.

Att läroboken är på väg ut tror jag är ganska bra på många sätt.

Man blir styrd av läromedlet och fastnar lätt i ett kvantitativt tänkande. Kursen skall hinnas med och sidor blir viktigare än kunskapen. Samtidigt ställer ett nytt arbetssätt nya och stora krav på läraren. Om man väljer att lämna den trygga hamn som läromedlen trots allt är så krävs det att läraren är kompetent i sitt ämne. Man behöver mer av kunskap helt enkelt.
Samtidigt så leder det till ett mer verklighetsanpassat och riktigt lärande. Det är självklart inte oproblematiskt.
Min egen erfarenhet är att det är värt det.

Undervisning byter ben och blir mer av lärande.

Elevinflytandet och elevengagemanget växer och lärandet fördjupas när man lämnar standardundervisningen och vågar ta ut svängarna.

I en svensk skolvärld som snart kommit ifatt den riktiga världen när det gäller tillgång till verktyget dator så kommer mycket att förändras. En del saker som att arbetssättet i många skolor kommer att bättre utnyttja kreativa möjligheter är bara kul. Men säkerligen kommer vi att upptäcka negativa konsekvenser på en del skolor.
Det viktigaste vi kan göra är att ge lärarna råg i ryggen och få dem att förstå att de alldeles oavsett datorkunskaper har en avgörande betydelse för sina elevers lärande. Inte som expert på datorer utan som frågeställare, ifrågasättare, påhejare, ledare och kravställare. Kort och gott som lärare.

Jag tror att vi är på väg mot ett språng.

Ett skutt i hur vi ser på lärande i det som vi kallar skola.
Jag tror att det kommer att bli roligare att vara elev och elever som har roligt lär sig mer. Jag ser framtiden an med glädje.

Skriva sig till läsning

Har idag haft förmånen att lyssna på Joachim Thornström och de erfarenheter som gjorts i Ystad kommun när det gäller att skriva sig till läsning. Sedan starten 2004 så har antalet deltagare i Ystad stadigt vuxit och omfattar idag ALLA! Fantastiskt inspirerande och bra presenterat av Joachim fick vi följa hur man tänkt och gått tillväga.

Det som är speciellt intressant är att hela det här konceptet bygger på enskilda lärares erfarenheter och vilja att testa i praktiken. "Det funkar" verkar vara ett återkommande uttryck.

Ofta i skolans värld är det tvärtom. Nya pedagogiska idéer kommer ofta uppifrån. Det är från högskolorna (PBL?) och skolverket som det initieras. Här verkar det som det kommer underifrån. Från praktikerna. Ännu så länge forskas det inte på detta i Sverige men vi får hoppas att någon förbarmar sig och tittar på det från ett forskarperspektiv.

Att det i en värld där i princip allt som skrivs idag skrivs på dator, fortfarande är pennan som regerar i klassrummet framstår för mig som märkligt.
Jag kan faktiskt inte köpa att så mycket tid läggs på att lära våra barn att skriva för hand.

Dessutom är det ju så att massvis med barn varje dag går till skolan för att misslyckas med att skriva en snygg handstil (jag gjorde det under 12 år). Inte berodde det på att jag inte hade något att berätta.

Pennan begränsar datorn befriar?

1-1 krockar med ekonomin

Vi är på väg att ta steget in i 1-1 i Lunds kommun. I IKT-planen står det att vi ÄR en sådan kommun men det är ju så klart en målsättning (populärt uttryck så här i valtider). Det är nu när visionen krockar med den bistra ekonomiska verkligheten som jobbet skall göras. Man kan ju faktiskt göra annat för pengarna om man vill. Frågan är om vi egentligen har något val. Jag tror inte det.

Om vi vill bedriva en utbildning som ger eleverna det som de behöver för att klara sig i sin samtid och framtid så kan vi inte förneka att resten av samhället har lämnat blyertspenna och suddgum. Lärobok och OH-apparat. Häst och vagn.

Herregud det är bara ett verktyg. Fast det är det verktyg som gäller idag och i morgon. Vi vill ju inte ha framtida medborgare och medarbetare som inte kan det basala. Eller?
För mig är detta ett ickeval. Det är en förutsättning. Att vi från skolan värld har ett uppdrag att kommunicera till våra politiker att datorer är dyrare än pennor är tråkigt. Man tycker ju att även de borde inse det.
Men det gör inte politiker för för dem är skolan kostnader som de har i uppdrag av sina väljare att hålla nere.

Vad jag skulle önska är mer av visioner och framtidsfokus på alla nivåer av svensk skola.

Från de enskilda lärarna och rektorerna ända upp i riksdag och regering.
På EU-nivå är det redan formulerat. Digital kompetens är ett av åtta mål som skolan skall arbeta mot.
1-1 är inte ett hinder att övervinna det är en omständighet att ta hänsyn till. Ett grundläggande verktyg för lärande.