Morgondagens skola. Idag!

Spännande är den tid vi lever i. Möjligheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om (men knappast gjorde eftersom det var otänkbart). Den tekniska utvecklingen har nu gått så långt att även skolan börjar inse att den kan ha nytta av den. Eller egentligen att eleverna måste få tillgång till den teknik som redan präglar deras värld utanför skolan även i skolan.

Det som är roligt är att fokus börjar komma på vad man faktiskt kan göra. Tekniken har ju en förmåga att förblinda, förföra och skrämma. Men allt mer diskuteras det som faktiskt är det intressanta. Hur. Varför. Tanke.

Det är när vi nu äntligen har nått till denna punkt som det börjar röra på sig på allvar. Det görs filmer. Det skapas sammarbeten och tänks nytt i varenda buske känns det som. Det är helt enkelt en revolution på gång. Att detta sammanfaller med förtiotalisternas uttåg från skolans värld är knappast en slump. De var många och dyra. Därför möjliggjör deras lämnande av skolan att använda pengarna till annat. De var många och med stort inflytande. De älskade böcker.

Nu när de är borta så dansar vi likt råttor på bordet och tar skolan i en ny riktning. Det kommer att bli roligare att gå i skolan de närmaste åren. Det kommer att kännas allt mer modernt och givande att gå till skolan. Om inte Björklund ser till att bakbinda den svenska lärarkårens kreativitet förstås.

Vad Sveriges elever behöver är inte lärare med legitimation. De behöver lärare med PASSION!

Klyftan mellan skolan och verkligheten

Jag tycker precis som alla andra att det är för djävligt det som hänt i Bjästa. Men samtidigt så tycker jag att man väldigt snabbt kommer till fel slutsatser. Mamman är mest besviken på skolan. Det kan jag förstå, men samtidigt tror jag att det i svensk debatt finns en övertro på vad svensk skola skall kunna hantera.

Men elever som våldtar andra elever är det profesionellt att anmäla och avstänga. Allt annat är orimligt. Om det strider mot lagen så är lagen fel och bör ändras och under tiden så skall en rektor med gott samvete bryta gällande regler och ta straffet. Allt annat är orimligt.

En sak som har framkommit väldigt tydligt är att skolans lärare lever sitt liv i en annan verklighet än dess elever. För att citera skolans rektor ”det här med internet” är en arena som alla inte är inne på, ”så är det”.

Det är ett resultat som jag ser det av att skolan huvudmän inte har ansett sig ha råd att satsa på den nya tekniken. Eller för att de inte har insett hur genomgripande samhället har förändrats. Oavsett vilket så har de nu att inse att skolan håller på att allt mer bli en overklighet. Det betyder att skolan sakta men säkert håller på att förlora sitt existensberättigande. Det är inte bara sorgligt det är en skandal och ett svek mot de unga.

Skolan borde ligga steget före och vara vårt lands spjutspets in i framtiden inte ett museum. Men jag som själv är en del av denna overklighet kan alltför lätt sätta mig in i hur saker och ting kan gå så här fel. Det finns i svenska skolor massor av lärare som koketterar med sin okunskap om internet. Det är ju inte riktig finkultur precis. Det är också så att det varje skoldag begås massor av handlingar inom en skolas väggar som skulle kunna betecknas som brottsliga. Ungar som säger elakheter. Knuffar och gliringar som skulle kunna tänkas, om de anmäldes, räknas som brott. Detta är vardag på min skola som på andra. Problemen är många med detta. Det mesta sker när den vuxne inte ser eller bara ser litegrann i ögonvrån. Det vi ser är brottstycken av saker. Ofta inte nog för att kunna reagera med kraft. Jag har vid många tillfällen reagerat på saker som jag tycker mig ha sett och mött oförstående ungdomar som inte fattar vad jag reagerar på. Jag har säkert lika många gånger missat saker. Men kom ihåg en sak. Min huvudsakliga arbetsuppgift är inte att observera ungdomarna för att se om de begår brott. Det är inte därför jag är anställd. Jag skall undervisa. Skapa möjligheter för dem att lära sig. Det är min huvuduppgift. För att jag skall lyckas med det så måste jag skapa lugn och trygghet, så klart, men det gör jag som ett medel för att nå mitt mål. Lärande.

Om skolan skall klara denna viktiga uppgift så vill det till ett antal saker. Nummer ett är bättre lärare. Tyvärr så är jag inte överens med Björklund eller med lärarnas riksförbund (LR) om vad som är en bra lärare. Utbildning är tyvär ingen garant för det.

Nummer två är moderna skolbyggnader och moderna arbetsmetoder. Att läsa i boken och svara på frågorna är inte modernt! Det är museumvarning. Det finns hjälp att få för de skolor som vill ha hjälp att bli moderna

Ett modernt lärande och vuxna med koll ger en skola som är ljusår bättre än den vi nu ser och som Björklund vill skapa.

En dator till varje lärare och elev är en bra början. Sedan kan vi låta lärarna leka lite så att de blir bekanta med verktyget. Sedan kanske de kan fundera lite över vad man kan använda den till när det gäller kreativt skapande och lärande. Det finns så mycket bra där ute som sveriges lärare ännu inte har en aning om. Det finns så klart lika mycket därute som är skrämmande. Men sådan är världen. Skrämmande och underbar. Och världen skall in i skolan annars är skolan meningslös.

Skoldebatt som spårar ur. Makten över framtidens skola.

Det händer mycket spännande saker denna vår i skolsverige. Nytt avtal står för dörren och spelet om vad som skall förhandlas in i avtalet pågår för fullt.

Tjyv och rackarspel är en inte ovanlig del av förhandlandet. På DN-debatt kan man läsa att 198 av Sveriges skolchefer kräver att få mer makt över lärarnas arbetstid.

Detta upprör såklart Sveriges lärare så till den milda grad att vi börjar skrika på strejk och genast startar Facebookgrupper på löpande band.

Lärarna reagerar med ryggraden och känner sig genast hotade. Med all rätt bör man tillägga. Ständigt halkar vi som kollektiv efter i löneutveckling och samtidigt har arbetsvilkoren dalat i samma takt. Det som en gång i tiden var ett fritt och kreativt yrke är i dag allt mer tyngt av administration och kontrolltänkande.

Debatten har tidigare i vår handlat om att de som väljer att bli lärare inte längre är toppstudenterna utan snarare de som inte kommer in någon annanstans. Kan man inte bli något annat så kan man alltid bli lärare. Är det på fullt allvar någon som tror att 40 timmarsvecka och fem veckors semester är något som lockar toppstudenter. Herregud inom industrin har de kortare arbetsvecka. Mer semester och tjänar tiotusen mer i månaden.

Nej feltänkt och korkat. Att min skolchef har skrivit på detta övergår mitt förstånd. Men kanske har man en helt annan förståelse för vad som är viktigt på den sidan skrivbordet.

På min sida av skrivbordet ser jag helt andra lösningar på det här problemet. Om problemet är att det finns lärare som bara glassar och gör minsta möjliga arbetsinsats så ge dem inte någon löneutveckling. Satsa istället de pengarna på att belöna de som är engagerade och bidrar till att utveckla verksamheten. Detta kräver såklart engagerade och duktiga ledare/rektorer. Ledare som får chansen att vara just pedagogiska ledare INTE enbart ekonomer.

Låt skolan bli det kreativa och härliga kunskapssökarställe som det kan vara. Lär av kreativa delar av näringslivet (nej jag menar inte löpande bandet) utan titta på hur man skapar kreativa arbetsplatser inom t.ex. media, IT och reklambranchen. Skolan bör vara en plats för tänkande, skapande och socialt utbyte. Då får man ju se till att skolan har en sådan miljö. Åk gärna på ett studiebesök till England och titta på hur de tänker kring de här frågorna. Om vi menar att utbildning är viktigt så bygg miljöer som gör att man känner sig viktig när man vistas där.

Frihet och ansvar är tätt sammanlänkade. Lärare har ett mycket stort ansvar och detta kräver att man även har frihet. Som lärare är det mycket svårt att ha en dålig dag. Vi förväntas att alltid vara på topp. Våra elever kräver det. De förväntar sig att du presterar varje dag. Mötet med eleven går inte att skjuta upp för att man är snorig och trött. Man kan inte välja att ta tag i den jobbiga konflikten imorgon när jag är lite mer pigg och alert. Du måste vara HÄR och NU. Detta tar på krafterna. Såväl de fysiska som psykiska.

Jag har haft många olika arbeten. Allt från försäljning, industri, butik till vårdsvängen och restaurang. Lärorikt och viktiga erfarenheter ja absolut. Men en sak kan jag säga. Inget har varit i närheten av läraryrket när det gäller komplexitet och arbetsbelastning. Läraryrket är oerhört svårt och tidvis tungt. Men samtidigt är det oerhört kreativt och spännande.

Kreativitet och frihet är sammanlänkat. Kreativiteten måste ha frihet för att ha möjlighet att växa. Inse att läraryrket är ett kreativt yrke. Bekräfta det!

Jag trodde att jag hade använt stämpelklockan för sista gången när jag stämplade ut från Skogaholms bageri för sista gången. Låt oss hoppas att det var det.

Framåt mot en bättre skola

Ibland känns det som man kämpar och kämpar utan att man kommer någonvart. Som om man har en stor fallskärm på ryggen som bromsar en (som på bilden ungefär).

Sedan uptäcker man plötsligt att man börjar lyfta.

Så känns det den här veckan. Som om det börjar lyfta.

Rektorer som börjar prata 1-1.

Lärare som engagerat pratar om IT som ett verktyg för lärande. Inte som problem.

Lärare som på allvar pratar om formativ bedömning och vill ha IT-stöd för att kunna göra det på ett smidigt sätt.

Fortfarande har vi en lång väg att gå för att få fler lärare att förstå att den stora skillnaden inte ligger i själva verktyget utan i tänket och arbetssätten.

En Smartboard gör ju ingen sommar utan det är hur man använder verktygen som är den stora skillnaden. Den här veckan har visat att vi rör oss i rätt riktning.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Tankesmedjan OmBildning

Spännande initiativ!


Jag hittar ett inlägg om en ny tankesmedja med fokus på bildning och hur internet och datorer kan förändra den svenska skolan. Det verkar mycket spännande. Bakom satsningen hittar man Stefan Pålsson, Mikael Andersson, Thomas Fritz & Ingemar Svensson.

Läs mer här på bloggen Café IKT





Det är helt nytt men med tanke på vad som kommit från dessa personer tidigare så är deras framfart värd att följa.


Följ OmBildning på twitter

Dagens kunskapssyn är förlegad

Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.

– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.

Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Läroboken. Är den på väg ut?

Hamnade i en spännande diskussion igår. Läromedelsbeställningar skall planeras. Frågan är var vi skall lägga pengarna. Läroböcker? Filmer? Prenumerationer på nätet?
Finns läroboken ens om några år? Jag kunde inte låta bli att ställa den frågan. Mina två kollegor högg genast till. -Boken är överlägsen datorn när det gäller att läsa! -Du kan inte jämföra dator och bok.
Min egen erfarenhet är den samma. Det är för mig mycket mera lustfyllt att läsa en bok än att läsa på datorn.
Men är det det samma som att det är så? Nej det är ju inte det. Det som känns bekvämt för mig och min generation är det som vi är uppvuxna med och som finns med som en naturlig del av vår referensram. Läsa = bok. Det betyder ju inte att dagens unga nödvändigtvis har samma syn på detta. Min son sitter gärna och läser på datorn. Han tycker att det funkar precis lika bra. Han ärväldigt nöjd med att kunna läsa Mangaböcker på nätet. Det känns naturligt för honom.
Kanske skall vi fråga eleverna vad de tror och tycker eller låta dem prova. Jag tror att de kommer att uppskatta en del av fördelarna. Ingen risk att glömma böckerna. Ingen tyngd i skolväskan (fast datorn väger ju en del).
Kan det vara så här kanske.



Jag tror att läromedelsföretagen har mycket att fundera på när det gäller digitaliseringen av läromedel. Det är ju inte bara att lägga ut texten och så är man färdig. Det krävs mer.
Kanske är det rent av så att vi skall ändra arbetssätt och lämna beroendet av läromedel. Kanske krävs det mer av morgondagens lärare än att bara tala om vilka sidor man skall ha läst. Jag hoppas nog på det. Ny teknik ger nya möjligheter. Det kanske i förlängningen betyder att läromedelsföretagen måste tänka helt nytt när det gäller affärsmodell och produkter. Annars kan de ju alltid som skivbolagen försöka gå förbudsvägen.

Fast det är nog inte att rekomendera.

Spännande saker på gång

Det händer många spännande saker i IT-världen just nu. Den tekniska utvecklingen visar inga tecken på att avstanna. Allt blir mer uppkopplat och priserna på hårdvara fortsätter att falla. Kanske blir 2010 året då vi får se den hett efterlängtade bärbara datorn som kostar 1000 kr.

TV som medium är under hårt angrepp från webben. Varför skall någon annan bestämma när jag får titta? SVT Play får fler och fler efterföljare. Hur länge vill vi då betala för parabol och dekoder? Viasat och canal digital månde bäva inför framtiden. Hur skall de behålla sina kunder? Direktsändning åt folket är redan möjligt med tjänsten Bambuser. Upp med mobilen och go live...

Hur skall världens diktatorer kunna mörka sanningen i en så uppkopplad värld? Kineserna har löst det genom hård censur. Risken är att vi är på väg åt det hållet även i väst. Vilt påhejade av filmbolag och skivbolag stiftar politiker i väst lagar värdiga Kinas och Nordkoreas diktaturer. Allt i mening att försvara en lagstiftning som blivit obrukbar genom att tekniken har gjort den meningslös. Enda sättet att upprätthålla lag och ordning på internet är att åka på studiebesök till Kina. Jag är mycket tveksam om det är värt att offra det fria och demokratiska systemet för att hålla Hollywood och skivbolagsindustrin skadeslösa när deras distrubutionskanaler inte längre behövs.

Svenska artister tjänar mer pengar än någonsin medan deras skivbolag saktar förtvinar. Vad är problemet? Låt skivbolagen hitta sitt eget sätt att överleva. Gör inte om Sverige till en polisstat för att de kräver det.

Spotify funkar utmärkt och behovet av att köpa musik slogs effektivt sönder. Räkna med att det kommer konkurerande tjänster under 2010. MOG är redan igång precis som Deezer.

I skolans värld kommer 2010 att bli året då lärare och skolledare inser att det inte längre går att bedriva undervisning på samma sätt som man gjort sedan folkskolans dagar.

Den stora och svåra nöten att knäcka blir att få politikerna att fatta det. Björklund tycker inte att eleverna i svensk skola skall slösa bort sin tid med att surfa på nätet. Det tycker inte stora delar av Sveriges kommunpolitiker heller.

Det är dyrt att ge alla elever en egen dator. Men i längden är det dyrare för vårt land att låta bli. Har vi råd att vara utan de inovationer och idéer som dagens unga skall bygga vårt framtida välstånd av.

Blyertspennor i all ära men några högteknologiska produkter är de inte. Det är teknik och inovation vi behöver. Kanske skulle vi pyssla lite med det i skolan då?

Tänk Om

Året då det vänder? 2010. A new hope...

Så här ett år efter att skolan där jag arbetar brann ner så är det inte utan en viss stolthet man kan konstatera att vi är riktigt bra på att trolla med knäna.

Min förhoppning är att det nya året kommer att vara en revolutionerande resa från en skola hårt bunden och styrd av läromedlet till en friare och mycket mera verklighetsbaserad.

Som det har varit så har metod och val av läromedel varit ganska styrt. Av den enkla anledningen att det enda vi har haft tillgång till är läroboken och den kunskap som finns i lärarnas hjärnor. Säkert en hel del såklart men långt ifrån det som borde känneteckna en modern skola om jag fick bestämma.

I varje ficka på dagens högstadieelever hittar man en mobiltelefon. Med en sådan kan man nå den största publika samling information som världen någonsin har sett. Internet. Det har inneburit en revolutionerande förändring av samhället. Det som tidigare var förbehållet de få utvalda och utbildade kan idag nås av alla. Detta innebär inte att utbildning har blivit mindre värt. Tvärtom. Men det får konsekvenser för vad vi bör lära ut och vad eleverna bör lära in.

Jag kan en del telefonnummer i huvudet. Ja det är bara att erkänna. De flesta av dessa är förvisso ganska inaktuella. De är nummer till kompisar eller egentligen till deras föräldrar (de har ju liksom jag flyttat hemifrån för länge sedan). Nya nummer kommer jag aldrig att lära mig. De finns ju i telefonen (mobilen) eller på hitta.se.

Likadant är det med skolan. Den typ av information eller fakta som var viktig att kunna en gång i tiden kan idag lätt nås med några knapptryckningar på telefonen. Vi kan väl kalla det för kvantitativa kunskaper. Sådant som de flesta av oss födda innan LPO 94 har ägnat hela vår skoltid till att lära in utantill och sedan rapa upp på provet.

Sådan kunskap blir allt mindre viktig att kunna just utantill. Det är inte där vi skall lägga kraften. Finna, söka, värdera och analysera känns mycket, mycket viktigare. Att man sedan lär sig en massa fakta medan man gör detta är ju en positiv bieffekt som jag knappast beklagar. Men fokus bör ligga på användandet och skapandet av kunskap snarare än repeterandet av gammal kunskap.

Man lär ju medan man gör.... Det vet varenda en som någonsin har gett sig på att göra något.

Teknologin och då fram för allt användandet av IT i skolan idag är väldigt begränsat. Mycket beroende på okunskaper hos lärarna men även på att lärarna inte har fått chansen att på alvar ta del av den omdanandekraft som IT utgör. Om du har en dator och tretti elever hur skall du då kunna lägga upp en undervisning som inefattar användandet av ny teknik? Eller tio datorer på trettio elever?

Ja hellre tio men ändå. Ingen skulle komma på den enfaldiga idén att bara dela ut tio pennor till eleverna att dela på. Eller tio böcker. "Ni får turas om"

NEJ!

En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Helt enkelt en ganska rimlig förutsättning för lärande. Precis som tillgång till penna och papper när det behövs.

Jag förutsätter att Lunds politiker och skolledare inser det i år och ger oss chansen att komma igång så fort som möjligt.

Allt annat känns ju ganska orimligt. Det är ju världen utanför skolan (den där datorn är arbetsverktyget) som vi utbildar våra elever för. De kan ju inte bli lärare allihop.

Skandal att vi ligger efter!

Uruguay har redan genomfört det. Sverige ligger helt enkelt efter. Vi pratar såklart elevdatorer. 1-1. Alla grundskoleelever i Uruguay har fått en egen dator.

- Det handlar om jämlikhet, säger Miguel Mariatti, chef för projektet i Uruguay.

Saab lägger ner verksamheten. Volvo säljs till ett kinesiskt bolag. Någon som börjar ana en trend?

Sveriges framtid ligger inte i produktion av bilar eller i verkstadsindustrin över huvud taget. Det är den avancerade tjänstesektorn som är Sveriges framtid. Hur går det ihop med en skola som producerar den typ av kunskap som gällde under 1900-talet.

Nyckelorden för framtidens skola borde vara kreativitet och nyskapande. De orden hör jag väldigt sällan i svensk skoldebatt. Det handlar istället om ordning och reda. Om betyg och prov. Om mätbara kunskaper.

Glöm det!

Vad svenska elever behöver är mer oreda och kaos i skolan. Kreativ oreda och skapande kaos.

Om inte så skall vi snart bli varse att bilindustrin åter knackar på vår dörr. Snart är vi tillbaka i tillverkningsträsket. Köparna hittar vi såklart i höglöneländer som Kina och inte minst URUGUAY!!!

Tänk Om NU

Det lackar mot Jul

Så här års är det dags att skriva önskelistor och sammanfatta året som gått. När det gäller önskemål för framtiden så är det ganska enkelt. Jag har bara en önskan. Att Lunds kommun genomför den IKT-plan som ligger på bordet. Den är nämligen vansinnigt bra. Den ger möjligheter att förverkliga en skola i takt med sin samtid.

När det gäller att sammanfatta det gångna året så är det inte helt enkelt för det spretar ganska vilt. När det gäller förutsättningar så har de i och med branden i början av året då skolan bokstavligen gick upp i rök gjort att de fysiska möjligheterna att arbeta med framtidens verktyg helt enkelt inte existerar. Datorerna brann upp och har ännu inte kunnat ersättas fullt ut. Så de fysiska möjligheterna har försämrats. Men något som förändrats till det bättre är den syn på teknik som lärarna på skolan har. Det sprider sig en önskan om möjligheter att integrera ny teknik i skolvardagen. Medvetenheten om att det är viktigt och roligt har ökat markant. Det finns ett sug efter 1-1 som inte fanns tidigare. Sakta men säkert sprider sig en vilja att förändra arbetssätt i riktning mot något som känns väldigt mycket modernare än blyertspenna, papper och prov.

Kreativitetens betydelse för hur både elever och personal trivs i skolan kan inte överskattas. Det känns som om vi rör oss i riktning mot en mycket mer kreativ skola. Att det sedan är en ständig kamp i uppförsbacke låter vi inte hindra oss.

Heja Killebäckskolan! 2010 kommer att bli ett fantastiskt år. Om ett år kommer de fysiska förutsättningarna vara totalt anorlunda. En nybyggd skola och en genomförd IKT-plan skulle betyda att vi tog ett gigantiskt kliv framåt. Det kommer onekligen att bli en spännande resa.

Fasten your seatbelts. 3 2 1.... get ready for takeoff.

Hur vi vill ha det med IKT i skolan

Efter att ha rasat av sig i debatt med Lars Hamzelius om datorns vara eller inte vara i skolan så känns det som man kanske bör konkretisera vad man egentligen skall göra med datorn i skolan.

Först och främst kan vi väl bara konstatera att om skolan på något sätt skall försöka vara i samklang med sin samtid så är det svårt att bortse från att hela världen de senaste tio åren har genomgått en förvandling när det gäller användandet av informationsteknologi och internet. Det har förändrat alla delar av samhället från näringsliv till offentlig sektor. Presidenter kommer till makten genom kraften i samarbete och delaktighet via nätet. Totalitära regimer skakas om i sina grundvalar via Twitter. Något har hänt helt enkelt när det gäller hur människor kommunicerar och hur vi konsumerar information.

Vi kan väl också konstatera att skolan påverkats ganska marginellt av denna omvärldförändring.
Så vill vi inte att det skall vara. Det vill vi inte av flera anledningar. Datorn är idag det penna och papper var tidigare. Det är dessutom mycket mer. Det räcker ju inte längre att bara läsa och skriva. Man behöver kunna uttrycka sig även på andra sätt. Där ger datorn möjligheter. Samarbete och informationsanalys blir allt viktigare. Boken må vara en aldeles utmärkt och pålitlig källa till information. Men i dagens värld räcker den inte. Vi måste så klart förhålla oss till den kanal som dominerar dagens informationssamhälle. Internet. Om vi gillar det eller inte är faktiskt ointressant. Världen har förändrats.

Skolan finns till för att ge dess elever de kunskaper de behöver för att klara sig och bli goda samhällsmedborgare i sin framtid. Den har inget annat uppdrag som är viktigare. Det är när det kommer till vilka kunskaper dessa är som det blir kinkigt. Det är dit jag vill att diskusionen skall komma. Då blir kanske mätbara faktakunskaper mindre viktiga än kunskap om hur man kunskapar. Lära att lära känns viktigare i en tid av rasande utvecklig där gamla sanningar ständigt kullkastas av ny kunskap.

Lärarens roll blir verkligen inte mindre viktig i en skola som tar steget in i verkligheten. Den blir snarare viktigare. Som bollplank, guide, ledare, moderator och examinator. Om vi tror att vi bara kan nöja oss med att ändra redskapet (till datorn) men fortsätta att jobba på samma sätt så är vi fel på det. Då skall vi inte ha några datorer i skolan. Men med nya redskap så får vi nya möjligheter och därmed får vi göra nya typer av uppgifter. Eller får man göra så här.

Albert Einstein skulle ge sina elever en
skrivning och bad sin sekreterare skriva ut frågorna. Hon protesterade och sa: Men professorn, det här är ju samma frågor som de fick förra gången. Einstein svarade lugnt: javisst fröken, men jag har ändrat svaren.

Att arbeta tillsammans med gemensamma uppgifter. Diskutera, argumentera och analysera. Det kan vi nu göra på helt nya sätt. Samarbete över landsgränser är hur enkelt som helst. Kreativitet och skapande är en stor del av massvis av ungdomars liv utanför skolan. Varför hämma dem i detta i och med att de kliver inanför skolans väggar. Det är bara dumt och oekonomiskt. Det är ju de kompetenserna som vi behöver uppmuntra och få mer av i vårt land. Var skall dagens unga lära sig detta om inte i skolan.

Vi behöver en skola som låter alla unga i Sverige få tillgång till de verktyg med vilka de kan bygga morgondagens land. Om inte de får tillgång till de verktyg de behöver i skolan så kommer vi att få ett land där vi till att börja med får en gigantisk klyfta mellan de som kan och de som inte kan. I förlängningen får vi ett land som hamnar på efterkälken. Snart bygger vi då bilar igen. Fast åt kineser och indier. Amerika har vaknat och kommer att satsa. Läs här>>>


Vågar vi verkligen hamna i bakvatten.

Nu är tid att inte vänta.

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Frustration en kraft att räkna med

Det är frustrerande att jobba på en skola som har brunnit ned. Även om de mest basala sakerna faktiskt finns så är det mycket som saknas. Den nya skolan skall byggas och stå färdig höstterminen 2010. Självklart räknar vi med att den kommer att bli fantastisk. Men idag är möjligheten att jobba på ett modernt sätt minimal. Inte ens en datasal finns. Inte ens det. Vi hade en som ständigt var uppbokad. Det var helt enkelt dags att ta nästa steg. En till en. Jag vill vara där nu men anar att det kommer att ta ett bra tag innan vi når dit. Det ekonomiska läget i kommunerna ser ju inte så fantastiskt ut. Dessutom en politisk ledning av den svenska skolan som verkar vilja vrida klockan tillbaka till ett förljuget rosaskimrande 50-tal.


Penna, papper och suddgum är den lott som väntar även morgondagens elever. Är det konstigt att skolan känns meningslös och tom när det är den spännande lärmiljö de möter.


Visst vi kan knappast konkurera med dataspelsföretagen eller hollywood när det gäller specialeffekter. Men vi borde faktiskt försöka. Alla vet att man lär bäst när man har roligt. Då måste vi ha tillgång till roliga leksaker. Dator, projektor, högtalare, kameror. Är det för mycket begärt?





Jag tycker inte det.





Om skolan skall vara kunskapsintensiv så måste den få ha tillgång till de basala verktyg som är kunskapssamhällets. Som det är nu så förtvinar jag i Sveriges bästa skolkommun. Hur är det då i resten av landet?


Jag blir mycket orolig när jag tänker på det. Mycket orolig.

Framtiden blir som vi väljer.

Hittar en spännande film om framtida möjligheter att få in verklighet i program som tex Google earth. Modeller är modellen. Att det kommer mer och mer är helt klart. Läs mer om det i denna artikel i Fokus.



Det känns ju som detta verkligen gränsar till övervakningssamhället. Men att man kan använda det så behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det är i den riktningen vi låter samhället gå. I dessa dagar av IPRED och andra inskränkande lagar så kan man ju undra.
För det kan ju för all del bli så här också om vi inte passar oss.



Vilken typ av samhälle vi får beror på hur vi väljer att handla idag. Väljer vi öppenhet och frihet eller övervakning och kontroll?
Valet är ditt och mitt.
Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

Filmtajm

Ja du har kanske redan sett den på någon annan blogg men jag kan inte låta bli att lägga in den även här.

Nutid och framtidsspaning som får en att tappa andan. Fantastiska fakta som att det i USA finns två miljoner TV apparater på toa. Den får en att tänka och det gillar jag.

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?

Reflekterande hos doktorn.

Var hos farbror doktorn härom dagen. Dags att kolla hjärtat eftersom det finns ärftliga problem i släkten (jag fick lyckligtvis inte den genen utan är stark som en oxe). Det roliga var att läkaren är en gammal klasskamrat till mig. Vi kom självklart att prata om alla gamla klasskamrater och vad de gör nuförtiden. Vi kom fram till att de till mycket stor del arbetade med kreativa saker som lärare, cirkusdirektör, skådespelare, professor och andra mer eller mindre skapande yrken. Förvånansvärt framgångsrikt dessutom.

Vad detta kunde bero på var det som vi diskuterade. Var vi en klass med extremt goda arvsanlag? Kanske. Men det han lyfte fram var att vi fick ägna väldigt mycket tid åt att utveckla vår kreativitet. Han naturvetaren lyfter fram detta som något väldigt viktigt. Vad glad jag blir.
För så är det nog tror jag. Att få använda sin kreativitet. Sin skaparkraft. Det stärker oss människor och gör oss nyfiknare och vetgirigare.

Datorn är ett kreativt verktyg. Om vi sätter det i händerna på kreativa ungar och ger dem utmanande, riktiga uppgifter så kommer de att utvecklas och vilja veta mera. Kreativitet leder till nyfikenhet och vetgirighet som sedan leder till de mest fantastiska oförutsägbara saker.

När skall ALLA elever i svensk skola få den chansen? Ärligt talat det är en billig investering som kommer att betala sig väl på ganska kort tid. Det är dags för en rejäl satsning på att lyfta den svenska skolan in i 2000-talet. Det gör man inte genom att skriva nya läroplaner utan genom att skapa förutsättningar för ett lärande i takt med samtiden.

Smartboard. Eller inte?

Smartboard eller inte? Det är frågan. Själv sällar jag mig till dem som är skeptiska. Inte till verktyget i sig. Det är jättekul och funkar aldeles utmärkt. Men det är dyrt och inte något som kommer att få stort genomslag i den riktiga verkligheten utanför skolan.


Fick ett tips om ett intressant inlägg på bloggen http://blogg.binero.se/ som handlar om framtiden för it i bland annat skolan. Professorn i informationsteknologi vid Göteborgs IT-universitet Bo Dahlbom tycker att det är en dålig idé att satsa på Smartboards.

”Skolan skall använda den IT som används i arbetsliv och samhälle, inte
investera i särskilda, dyra pedagogiska hjälpmedel, som inte näringslivet självt
anser sig ha råd med och som sedan står och samlar damm.” Läs mer här>>>

Målet är ju att vi skall verka i den riktiga verkligheten och inte skapa en skola som befinner sig i ett eget universum.

Alltid när det handlar om skola och pengar så är det viktigt att prioritera. Smartboarden kanske har blivit billigare men man får fortfarande många bärbara datorer för samma pengar som man får EN smartboard. Då tycker jag att det är lätt att välja.





I ett drömklassrum kan jag mycket väl tänka mig en Smartboard men mål nummer ett är bärbara till varje unge. En projektor räcker långt även utan en Smartboard.

I en kommentar skriver Henrik Widaeus att prioriteringsordningen bör vara följande.

1. En bärbardator till varje pedagog
2. En projektor och schyssta högtalare i varje klassrum
3. Bärbara datorer till eleverna (1:1 eller på annat sätt)
4. Andra attiraljer som smartboards, wacomplattor o dyl

Jag håller med!