tisdag 13 oktober 2009

Hur vi vill ha det med IKT i skolan




Efter att ha rasat av sig i debatt med Lars Hamzelius om datorns vara eller inte vara i skolan så känns det som man kanske bör konkretisera vad man egentligen skall göra med datorn i skolan.

Först och främst kan vi väl bara konstatera att om skolan på något sätt skall försöka vara i samklang med sin samtid så är det svårt att bortse från att hela världen de senaste tio åren har genomgått en förvandling när det gäller användandet av informationsteknologi och internet. Det har förändrat alla delar av samhället från näringsliv till offentlig sektor. Presidenter kommer till makten genom kraften i samarbete och delaktighet via nätet. Totalitära regimer skakas om i sina grundvalar via Twitter. Något har hänt helt enkelt när det gäller hur människor kommunicerar och hur vi konsumerar information.

Vi kan väl också konstatera att skolan påverkats ganska marginellt av denna omvärldförändring.
Så vill vi inte att det skall vara. Det vill vi inte av flera anledningar. Datorn är idag det penna och papper var tidigare. Det är dessutom mycket mer. Det räcker ju inte längre att bara läsa och skriva. Man behöver kunna uttrycka sig även på andra sätt. Där ger datorn möjligheter. Samarbete och informationsanalys blir allt viktigare. Boken må vara en aldeles utmärkt och pålitlig källa till information. Men i dagens värld räcker den inte. Vi måste så klart förhålla oss till den kanal som dominerar dagens informationssamhälle. Internet. Om vi gillar det eller inte är faktiskt ointressant. Världen har förändrats.

Skolan finns till för att ge dess elever de kunskaper de behöver för att klara sig och bli goda samhällsmedborgare i sin framtid. Den har inget annat uppdrag som är viktigare. Det är när det kommer till vilka kunskaper dessa är som det blir kinkigt. Det är dit jag vill att diskusionen skall komma. Då blir kanske mätbara faktakunskaper mindre viktiga än kunskap om hur man kunskapar. Lära att lära känns viktigare i en tid av rasande utvecklig där gamla sanningar ständigt kullkastas av ny kunskap.

Lärarens roll blir verkligen inte mindre viktig i en skola som tar steget in i verkligheten. Den blir snarare viktigare. Som bollplank, guide, ledare, moderator och examinator. Om vi tror att vi bara kan nöja oss med att ändra redskapet (till datorn) men fortsätta att jobba på samma sätt så är vi fel på det. Då skall vi inte ha några datorer i skolan. Men med nya redskap så får vi nya möjligheter och därmed får vi göra nya typer av uppgifter. Eller får man göra så här.


Albert Einstein skulle ge sina elever en
skrivning och bad sin sekreterare skriva ut frågorna. Hon protesterade och sa: Men professorn, det här är ju samma frågor som de fick förra gången. Einstein svarade lugnt: javisst fröken, men jag har ändrat svaren.

Att arbeta tillsammans med gemensamma uppgifter. Diskutera, argumentera och analysera. Det kan vi nu göra på helt nya sätt. Samarbete över landsgränser är hur enkelt som helst. Kreativitet och skapande är en stor del av massvis av ungdomars liv utanför skolan. Varför hämma dem i detta i och med att de kliver inanför skolans väggar. Det är bara dumt och oekonomiskt. Det är ju de kompetenserna som vi behöver uppmuntra och få mer av i vårt land. Var skall dagens unga lära sig detta om inte i skolan.

Vi behöver en skola som låter alla unga i Sverige få tillgång till de verktyg med vilka de kan bygga morgondagens land. Om inte de får tillgång till de verktyg de behöver i skolan så kommer vi att få ett land där vi till att börja med får en gigantisk klyfta mellan de som kan och de som inte kan. I förlängningen får vi ett land som hamnar på efterkälken. Snart bygger vi då bilar igen. Fast åt kineser och indier. Amerika har vaknat och kommer att satsa. Läs här>>>


Vågar vi verkligen hamna i bakvatten.

Nu är tid att inte vänta.

7 kommentarer:

Johnsson sa...

Lysande formulerat!Dina tankar är mina, men bättre ordnade, klarare och klokare.

Jonas Hällebrand sa...

Lysande Anders. Kunde sagt det bättre
själv.

Andreas sa...

Mycket bra

kimme100 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
kimme100 sa...

Nu är det inte dags att vänta, heter det... ;)

(Min enda slogan)

Toppenbra formulerat Anders!

elina.klang sa...

Hear hear! Huvet på skaft som vanligt

Anders Erenius sa...

Jag tyckte nog att jag var flummigare än vad jag lovade i början av inlägget. Men tusen tack för all uppmuntran!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...