Skriva sig till läsning

Har idag haft förmånen att lyssna på Joachim Thornström och de erfarenheter som gjorts i Ystad kommun när det gäller att skriva sig till läsning. Sedan starten 2004 så har antalet deltagare i Ystad stadigt vuxit och omfattar idag ALLA! Fantastiskt inspirerande och bra presenterat av Joachim fick vi följa hur man tänkt och gått tillväga.

Det som är speciellt intressant är att hela det här konceptet bygger på enskilda lärares erfarenheter och vilja att testa i praktiken. "Det funkar" verkar vara ett återkommande uttryck.

Ofta i skolans värld är det tvärtom. Nya pedagogiska idéer kommer ofta uppifrån. Det är från högskolorna (PBL?) och skolverket som det initieras. Här verkar det som det kommer underifrån. Från praktikerna. Ännu så länge forskas det inte på detta i Sverige men vi får hoppas att någon förbarmar sig och tittar på det från ett forskarperspektiv.

Att det i en värld där i princip allt som skrivs idag skrivs på dator, fortfarande är pennan som regerar i klassrummet framstår för mig som märkligt.
Jag kan faktiskt inte köpa att så mycket tid läggs på att lära våra barn att skriva för hand.

Dessutom är det ju så att massvis med barn varje dag går till skolan för att misslyckas med att skriva en snygg handstil (jag gjorde det under 12 år). Inte berodde det på att jag inte hade något att berätta.

Pennan begränsar datorn befriar?

1-1 krockar med ekonomin

Vi är på väg att ta steget in i 1-1 i Lunds kommun. I IKT-planen står det att vi ÄR en sådan kommun men det är ju så klart en målsättning (populärt uttryck så här i valtider). Det är nu när visionen krockar med den bistra ekonomiska verkligheten som jobbet skall göras. Man kan ju faktiskt göra annat för pengarna om man vill. Frågan är om vi egentligen har något val. Jag tror inte det.

Om vi vill bedriva en utbildning som ger eleverna det som de behöver för att klara sig i sin samtid och framtid så kan vi inte förneka att resten av samhället har lämnat blyertspenna och suddgum. Lärobok och OH-apparat. Häst och vagn.

Herregud det är bara ett verktyg. Fast det är det verktyg som gäller idag och i morgon. Vi vill ju inte ha framtida medborgare och medarbetare som inte kan det basala. Eller?
För mig är detta ett ickeval. Det är en förutsättning. Att vi från skolan värld har ett uppdrag att kommunicera till våra politiker att datorer är dyrare än pennor är tråkigt. Man tycker ju att även de borde inse det.
Men det gör inte politiker för för dem är skolan kostnader som de har i uppdrag av sina väljare att hålla nere.

Vad jag skulle önska är mer av visioner och framtidsfokus på alla nivåer av svensk skola.

Från de enskilda lärarna och rektorerna ända upp i riksdag och regering.
På EU-nivå är det redan formulerat. Digital kompetens är ett av åtta mål som skolan skall arbeta mot.
1-1 är inte ett hinder att övervinna det är en omständighet att ta hänsyn till. Ett grundläggande verktyg för lärande.

Kvantitet eller kvalitét

I dag funderar jag över om det inte är så att vi i skolan behöver skifta fokus. Det är så ofta vi fastnar i kvantitet. Boken skall man hinna igenom. Punkt. Annars har man ju inte gjort hela kursen. Men kanske skall vi lärare bara släppa det och i stället börja fokusera på kvalité istället. Fundera mer över metalärandet kanske. Tillgång till information har vi idag obegränsat och det gör att vi måste fundera mer över lära att lära än något annat.

Facebook och skolan

Facebook och skolan är ett intressant diskussionsområde för oss lärare. Skall man eller skall man inte vara vän med sina elever?
För mig är det enkelt. Självklart skall man vara vän med sina elever! Det får ju såklart konsekvenser. Man kan inte skriva om vad som helst då. Men det kanske man inte skall i alla fall.

Jag tror att vuxnas närvaro är precis lika viktig på Facebook som i korridoren.

Fallet Bjästa har väl mycket tydligt visat hur fel det kan bli när vuxenvärlden blundar eller avstår från att delta.
Jag tror att ungdomar uppskattar och behöver vår närvaro.
Något som har förvånat mig är hur extremt lite fula ord, påhopp och mobbing jag sett på Facebook. När jag någon enstaka gång sett något som jag tyckt gått över gränsen så har jag argt påpekat det. Varje gång har jag mötts av samma svar. Men hallå fattar du inte att vi bara jäklas på skoj. Jag har helt enkelt inte fattat sammanhang och ironin.

Oftast är tonen uppmuntrande och positiv.

Man lyfter och förstärker varandra. Är någon ledsen så tröstar man. Är någon glad så gläds man tillsammans med den personen.
Facebook är helt enkelt en positiv del av många (de flesta) ungdomars liv.
En annan sak som överraskat mig är att gamla elever gärna upprätthåller kontakten med mig. Inte så ofta eller mycket. Men en liten kommentar här och där. De följer mina äventyr och jag deras. Relationen hålls levande på ett sätt som var omöjligt (eller i vart fall ovanligt) innan Facebook. Jag tycker att det är en rikedom att ha så många kontakter som hålls levande. Facebook är en källa till massor av kunskap som vi som jobbar i skolan har nytta av. Som min kollega P-O uttryckte det idag på klingande dalmål.

"Jag vet när jag går till en lektion vad som hänt och kan ta upp det".

Tänk så fantastiskt!

Spännande med Stephen Heppell

Snubblade över den här intervjun med Stephen Heppell. Spännande att lyssna på den mannen och fundera över hur vi gör med vår skola. Möjligheterna är ju stora om vi bara väljer att se dem och bejaka dem. Vi ÄR duktiga på att problematisera.

Vad vi behöver bli BÄTTRE på är att möjlighetisera!

Vi befinner oss i en storm av utveckling och nyskapande som knappast kommer att avta. Svaret på det är INTE att regrediera och krampaktigt hålla fast i blyertspenna och papper. När "change is the only constant" är det det vi måste lära eleverna att hantera.

Livet blir roligare med ljudeffekter

Under förra året plågade jag mina elever med att krydda lektionerna med lite ljudeffekter. Ja jag vet att det kanske låter lite konstigt men jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Jag hittade den helt underbara sidan Instants! Collection. Sidan är full av knappar att trycka på och varje knapp frambringar ett ljud.
Knappen Halleluja döljer till exempel Hallelujakören ur Händels Messias. Helt oemotståndlig att trycka på i samband med att man läser om hur Jesus kom till världen (eller när någon svarar rätt på en fråga för all del).
Knappen Shut up kan ju också komma väl till pass.
Samlingen ljud sträcker sig från film till dataspel och Youtubeklipp och tillbaka igen. De flesta vet ungdomarna mer om än vad jag gör. Som att Kame hame ha är från mangan Dragonball.



Vid rätt tillfälle är det hur kul som helst. Många skratt har det blivit. Kanske något att muntra upp arbetsplatsträffarna med?

Tack Kullaviks Montessoriskola!

Härligt att träffa lärarna på Kullavikskolan!
En dag om hur man använder datorn i skolan med många bra frågor och funderingar. Definitivt en skola där jag skulle kunna tänka mig att arbeta fast det är ju lite långt att pendla....

Jag hoppas att jag lyckades väcka ert intresse och kanske kunde komma med en del tips utifrån mina erfarenheter.

Sharing is caring glöm nu inte det.

Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

Every turned off device is a potentially turned off child

Mmm så är det. Största grejen den här sommaren är Iphone 4. Det är en händelse av sådan dignitet att det närmast kan jämföras med prinsessbröllopet. Mobiltelefonen är idag en så central del av en ung människas liv (från åtminstone klass sex) att vi som jobbar i skolan måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte.
Den tiden då telefonen var något man använde för att ringa är sedan länge förbi. Idag används den för att surfa på nätet. Fotografera. Spela in små filmer. SMS. Ja till en mängd olika saker som alla i grunden handlar om kommunikation. Sedan fildelningslagen IPRED kom delar man musik via bluetooth.

Allt handlar om kommunikation i någon form och integrationen med internet blir bara tydligare och tydligare.

Behovet av att vara online blir bara större och större. Finns du inte på Facebook så finns du inte. Det kommer inte att ändras.
Så var kommer skolan in i bilden?
En mycket viktig sak är att det gäller för Sverige att ge alla unga samma chans att lyckas. I en sådan brytningsperiod som vi lever i med en så snabb teknikutveckling riskerar stora grupper att halka efter (jag menar inte bara Sveriges lärare då) eftersom de inte förstår eller har ekonomiska möjligheter.
Om vi ser skolan som en möjlighet att ge dagens unga en chans att lyckas i framtiden så bör vi ge dem obegränsade möjligheter till att delta på den fantastiska arena som är internet. Något så obeskrivligt kreativt har mänskligheten aldrig uppfunnit tidigare.
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Fri tillgång till trådlöst nätverk och givetvis duktiga och engagerade lärare.

Internet är dynamiskt, okontrollerat och vilt. Det är gott och ont. Bra och dåligt. Men hur som helst så är det kanske en av de viktigaste uppfinningar som mänskligheten har gjort.

Det är en omformande kraft av samma dignitet som elektriciteten. Det kommer att förändra världen och har redan gjort det. Hur eller på vilka sätt kan vi ännu inte överblicka fullt ut. Att dagens unga behöver vara vansinnigt bra på att hantera internet och dess följder står dock klart.
Flummigt? Ja! Inte vet jag om jag är särskilt klok eller klartänkt. Men på nätet kan man ju testa sina tankar och få respons på dem. På nätet är man ju i ett sammanhang och en del av ett kollektivt sökande. Så om ni som läser kommenterar så kan vi diskutera och genom tes och antites slutligen nå syntes (Hegel).

Världsbilden

Sonen kommer ut till mig i köket och säger "Pappa jag spelar på wii mot tre från England och två från Spanien. Det är bara jag som är från Sverige".
Det får mig att tänka....
När jag var nio. Hur stor var min värld då?
Dagens unga växer upp i en värld som är mycket större och har kontaktmöjligheter som vi aldrig ens tänkte oss.
Det betyder att det som tidigare var svårt och ganska krångligt nu är naturligt. Brevvänner har ersatts av spelvänner. Detta måste vi ju bara bli bättre på att utnyttja i skolvardagen. Samarbete över landsgränser är ju inget krångligt idag. Det finns hur många skolor som helst som har hemsidor. Får man bara tag i en mailadress så är man igång. SO eller NO spelar ju ingen roll alls. Det går väl att göra i vilket ämne som helst antar jag. Slöjd har man väl överallt och musik.
Jag tänker att mina barn lever i en mycket spännande och kreativ tid. Hoppas bara att deras skola klarar att förvalta möjligheterna.
Här är en bra sida att börja med om man vill starta samarbeten inom EU eTwinning