Lund satsar på bärbara till eleverna (lite)

Sydsvenskan tar i så de skriker när de i rubriken skriver "Varje elev kan få en egen dator". Det visar sig vid en genomläsning vara en mycket överdriven tolkning av verkligheten. Frågan är om denna rubriksättning drabbar förtroendet för Sydsvenskan eller för lundapolitikerna?

Lunds grundskoleelever kommer att få ett extra bidrag till datorer i skolan. Två miljoner satsas vilket i sig är vällovligt men i sammanhanget ganska fjuttigt.

Lunds grundskolor har ca 8500 elever f-9. Att då pytsa ut 235 kr per elev extra och tro att det skall göra en avgörande skillnad känns ganska naivt.

Men det är en start och ett sätt för Lunds politiker att visa att de tror på en skola som har tillgång till de verktyg som utanför skolvärlden är en självklarhet.

Jag är glad att man prioriterar att höja kvalitén på lunds skolor men samtidigt ledsen att man väljer att göra en så försiktig satsning att det riskerar att bli så urvattnat att det faktiskt inte gör någon skillnad. Om man verkligen vill förändra hur vi arbetar i skolan så är det en dator per elev som gäller. Annars är det bara kosmetika. Vi skulle ju aldrig drömma om att ge eleverna i en klass två pennor eller två böcker och tro att det skulle kunna fungera. Det är faktiskt likadant med datorer.

Att vi idag saknar datorer i skolan är inget annat än en skandal. Vi skall förbereda dagens unga så att de klarar sig i morgondagens samhälle men sitter med gårdagens verktyg. Det är lika galet som om man vid landets trafikskolor hade all undervisning inför körkortet med häst och vagn.

Jag skulle önska att vi hade rikspolitiker som insåg riskerna med att vi har en skola som snabbt håller på att hamna allt längre i bakvatten. Danmark satsar. Norge satsar. Herregud Uruguay satsar.

Björklund det är dags att ta av nattmössan och se vad som är viktigt.

Skolan kan vara hur kul som helst

Har suttit och skissat på ett upplägg kring hur man skulle kunna jobba kring temat "gör din röst hörd" i samband med valet i år. Då slog det mig att det jag skissade på var roligare än något jag själv fått göra i skolan under alla de år jag själv var elev.

Det gjorde mig både glad och faktiskt lite arg. Inte för att jag inte själv fått göra så roliga saker i skolan utan för att jag som lärare så sällan gör så roliga saker med mina elever. Glad över att jag lever i en tid när man kan göra så mycket med små medel.

Ibland hör jag lärare säga att eleverna kan så mycket om det där med datorer. Jag tror att dessa lärare har tokfel. Vad de egentligen säger är att eleverna kan mer än vad de själva kan vilket i dessa fall ofta visar sig betyda i princip ingenting.

Den genomsnittlige eleven kan chatta, spela spel, lägga upp bilder på FB eller Bilddagboken. Men oftast inte mycket mer. I skolan får de på sin höjd lära sig göra en Powerpoint.

Eller?

Jag vill göra saker och ting på riktigt. Det vill eleverna med. Jag tänker bli bättre på det!

Shit vad man måste vara kompetent

Som lärare räcker det inte att bara kunna allt. Du måste kunna lite till. En vanlig dag kan inehålla så vansinnigt skilda saker som att undervisa om andra världskriget, konfliktlösning, relationstips, sjukvård, teknikfix och trösta.
Allt detta skall man dessutom vara bra på. Det räcker ju liksom inte att lite halvtaskigt tejpa med ett plåster. Eller trösta lite med vänstra armbågen. Man måste göra det bra annars så har man inte gjort sitt jobb och säkert brutit mot ett gäng lagar.
Jag tycker att det är fantastiskt att vi ändå är så många lärare som går till jobbet varje dag. Trots ett aldeles omöjligt uppdrag går vi med glädje till jobbet och hoppas och tror att vi kan göra skillnad.
Och skillnad gör vi! Rika med ekonomiska mått mätt blir vi inte men vilken rikedom det är att få finnas i så många ungdomars medvetande och minnen.

Är det eleverna det är fel på?

Ibland undrar jag vad vi i skolan tror egentligen. Om eleverna är stökiga så kan det ju finnas massor av förklaringar såklart. Men titta på vilken arbetsmiljö de har. Hur inspirerad hade man själv blivit? Hur kul hade man tyckt att det var om man var 14 år idag?

Hemma har de Playstation3, wii och Xbox. I skolan spelkort och ett schackbräde på sin höjd.

Och vi undrar varför de tycker att det är tråkigt och varför det blir stökigt.

Men hallå!

Jag hade om jag var 14 ballat ur fullständigt. Snacka om att bli förflyttad bakåt i tiden. "Jäkla stenåldersskola" skulle jag ha sagt och genast tagit upp mobilen och spelat på den samtidigt som jag brölade på tjejerna och tuffade mig med killkompisarna.

Kanske vi skulle TänkaOm

Facebookberoende?

Efter att under ett tag ha varit avkopplad från Facebook är jag nu på väg in igen. Jobbet kräver det helt enkelt.

Det har varit mycket nyttigt att stå utanför ett tag. Dels blir det tydligt hur mycket av kommunikationen med vänner kollegor och elever som går den vägen. Framförallt gamla elever tappar man bort när man står utanför.

Men samtidigt så har det varit nyttigt att se världen från ett utan Facebookperspektiv. Jag har fått se hur mycket man faktiskt missar. Det är en hel del! Det går inte riktigt att jämföra med att vara utan TV och tidningar men nästan. En stor mängd av "lokala" nyheter har gått mig förbi. Kommunikationsmönstret för såväl unga som gamla har förändrats.

Facebook är helt enkelt ett fantastiskt medium för kommunikation. Jag har saknat det.

Samtidigt så har det varit lite kul att våga vägra Facebook. Lite som att fasta...

S tror på unga hjälplärare. Jag blir arg!!!

Läser på SvD och blir lite ilsken
Det här tror jag inte på. Problemet (som de själva är inne och nosar på) är inte att vi är för få vuxna i skolan utan att det inte är "rätt" personer som söker till utbildningen. De mest studiemotiverade väljer att söka till andra utbildningar.
Jag skall aldeles gratis bjuda S på en förklaring av varför. Lönen!
Med en lika lång utbildning (eller kortare) kan du få en avsevärt högre ingångslön och sedan något som heter löneutveckling. Att så få då väljer att bli lärare med en relativt låg ingångslön och sedan en närmast obefintlig löneutveckling är kanske inte så konstigt.
Det är inte krångligare än så. Att det sedan finns massor av lärare på Sveriges skolor som har andra drivkrafter än ekonomiska för att välja läraryrket är så klart sant. Det gör det inte mindre dumt att som SKL ständigt gör, sänka statusen och lönen för lärarna. Att skolan sedan blivit en overklighet där ny teknik och moderna pedagogiska grepp lyser med sin frånvaro är kanske inte så konstigt. De kreativa och drivna är någon annanstans.
Jag har svårt att se att man genom att bjuda in toppstudenter till den verkligheten för att de skall jobba ett år i skolan (och på så sätt lockas att bli kvar) skulle kunna fungera annat än avskräckande.
Sedan är det ju så att bara för att man är bra i ett ämne så blir man inte med automatik en bra lärare. Det är mycket mer mångfacetterat än så. Det handlar även om pedagogik, ledarskap, psykologi och personlighet.
Att eleverna skulle tjäna så mycket på det ifrågasätter jag starkt. Om man på allvar vill att de bästa skall bli lärare så kostar det ca 30000 i ingångslön och 50000 i slutlön (i dagens penningvärde). Det är priset! Är man beredd att betala så kommer det snabbt att förändra vilka som söker till lärarutbildningen. Man vill betala för en folkabubbla och vill ha en Ferrari. Det fungerar inte någonstans i universum. Status kostar pengar och vill man inte betala mer så får man nöja sig med det man har betalat för och inte gnälla över att skrället rostar!
Att det sedan skulle vara en väldigt nyttig erfarenhet för de unga toppstudenterna tror jag absolut men det är ju inte syftet som jag förstår det.
Ja suck. Med skolan kan man göra vad faaan som helst bara det är gratis. Usch vad arg jag blir. Mina barn är mer värda än så.

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Ifrågasätta vad man håller på med?

Ibland är det nyttigt att fundera över vad man håller på med egentligen. Läste en tweet från Öpedagogen där hon gjorde just det. Hon funderade över om det verkligen är så viktigt det här med bloggar och twitter Hon fick mig att fundera. Redan där har vi faktiskt en del av svaret. Ja det är viktigt för det handlar om spridande av tankar och verktyg. Det handlar om att just DU kan tänka och tycka i samspel med andra. Det är faktiskt inte krångligare än så. Det är faktiskt bara så enkelt och fantastiskt.

Visst är det viktigt. Datorn är viktig bara i det fall den är ett verktyg för din hjärna och andras. Men eftersom du använde din dator för att ta dig in i min hjärna så var den viktig. Visst kan man göra likadant med sina elever. Det ÄR viktigt för det är rätt plattform för morgondagens lärande.

TänkOm ny inspiration till förändringsarbete

Hemma igen efter en mycket inspirerande dag i Sigtuna med TänkOm. En härlig samling av människor som brinner för lärande och kreativitet. Det som gör mig otroligt glad är att mycket av det man tänkt och gjort nu plötsligt kan landa i teorier. Blooms taxionomi känns som ett klockrent exempel. Var vill vi att den svenska skolan skall befinna sig. I botten eller toppen?

Skall svenska elever verkligen ägna sin skoltid åt att lära in mätbara kunskaper? Eller vill vi att de skall analysera, värdera och skapa.
De mätbara kunskaperna är såklart förutsättningar för att förstå o.s.v. MEN allt för ofta sitter vi kvar där nere och kommer aldrig upp till analys och skapande.
Datorn kan vara den förändrande kraften i svensk skola. Om vi låter eleverna skapa så kommer de att inse värdet av förstå och fakta. Det skapas helt enkelt ett behov och ett intresse när man är kreativ.
Jag lär mig själv på det viset och det gör säkert du med.
Jag har en vag känsla av att även våra elever lär sig på samma sätt. Kreativitet ger kvalité!

För övrigt måste jag bara jubla över den nya skolvärlden. Det står lika mycket om IT och skola i detta första nummer som det samanlagt har gjort under de senaste tio åren. BRAVO och välkommen till verkligheten.

Smörsång om allvarliga saker

Låten vi alla har väntat på. Låten som samanfattar problemet med en lätt anstrykning av country. Jag skrattar så jag tjuter men visst är det sant.

"Prepare us for our future and not your past"