Efter att ha läst senaste numret av Skolvärlden så är jag ganska arg! Under rubriken "skolan på Facebook? Skolvärlden granskar elever och lärare online" så tar man upp ett antal frågeställningar som är relevanta för skolan. Problemet som jag ser det är att man enbart fokuserar på problemen. Det är genomgående i alla ämnen man tar upp. Utgångspunkten är att vi har ett problem här. Möjligheterna lyser med sin frånvaro. Till stor del beror detta säkert på urvalet av intervjupersoner.
Under rubriken "varför skall jag chatta med mina elever via nätet?" fortsätter det i samma anda. Läraren Ida Storoni menar att det är oprofessionellt att vara vän med sina elever på Facebook. Hon är glasklar " Jag är inte deras vän, jag är deras lärare". Jag håller inte med om det. Jag skulle faktiskt kunna vara lika tydlig åt andra hållet.
Att vägra se att sociala medier är en lika verklig del av världen som korridoren eller klassrummet är oproffsigt.Att välja att inte se vad som händer på nätet är precis lika dumt som att blunda i korridoren. Därmed inte sagt att det är oproblematiskt. Precis som man inte i den riktiga världen kan ta av sig lärarrollen när man går på ICA och träffar föräldrar och elever. Lika lite kan man göra det på nätet. Facebook är inte en del av den privata sfären det är en del av världen ungefär som en vanlig gata eller ett torg. Om vi som lärare väljer att inte finnas med på dessa gator och torg så sköter vi inte vårt uppdrag.
Precis som vi inte lämnar eleverna vind för våg i korridoren så kan vi inte göra det på nätet.
Som lärare har vi en skyldighet att hålla oss uppdaterade inom ungdomskultur och deras värld. Inte minst för att det är en förutsättning för att vi skall kunna nå dem. Tala till bönder på bönders vis heter det väl? Om vi förnekar en så stor och viktig del av verkligheten som den digitala så kommer skolan mycket fort att helt att förlora sitt existensberättigande.
Det tycker inte jag är önskvärt. Gör du?
Inlägg
3 kommentarer:
Medhåll!
Jag jobbar stenhårt med att få ledningen att hålla med om att det finns vinster med att vara vän med elever på FB.
Nu har FB valt att kalla det vän vilket iofs missleder tankarna. Men å andra sidan...jag har en relation med mina elever och jag vet att det ger resultat på deras inställning och deras resultat. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Samtidigt som jag inser att det är mitt val att arbeta på det viset. Jag kan inte tvinga andra att göra det.
På tal om sociala nätverk hade jag en av mina bästa lektioner någonsin idag med hjälp av Twitter. Läs gärna på min blogg om upplevelsen. Det starkaste intrycket från dagen är att eleverna gav uttryck för att jag hade SO-undervisning på deras planhalva och även om jag inte kunde veta vart det skulle sluta så vann jag mängder i deras intresse jämfört med att stå och mässa det ur en bok.
Väl talat, Anders!
Jag känner att jag som elev är berättigad att tala för de flesta andra i samma situation när jag säger att jag tror du har helt rätt i det du skriver om hur man når fram till oss elever. Det gäller väl egentligen alla människor? Jag tror att alla har lättare för att låta sig nås av någon som förstår ens egen kultur, situation osv lite grand.
Manuell trackback:
http://curiousheathen.wordpress.com/2010/09/18/det-har-med-internetet-igen-da/
Skicka en kommentar