Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

Every turned off device is a potentially turned off child

Mmm så är det. Största grejen den här sommaren är Iphone 4. Det är en händelse av sådan dignitet att det närmast kan jämföras med prinsessbröllopet. Mobiltelefonen är idag en så central del av en ung människas liv (från åtminstone klass sex) att vi som jobbar i skolan måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte.
Den tiden då telefonen var något man använde för att ringa är sedan länge förbi. Idag används den för att surfa på nätet. Fotografera. Spela in små filmer. SMS. Ja till en mängd olika saker som alla i grunden handlar om kommunikation. Sedan fildelningslagen IPRED kom delar man musik via bluetooth.

Allt handlar om kommunikation i någon form och integrationen med internet blir bara tydligare och tydligare.

Behovet av att vara online blir bara större och större. Finns du inte på Facebook så finns du inte. Det kommer inte att ändras.
Så var kommer skolan in i bilden?
En mycket viktig sak är att det gäller för Sverige att ge alla unga samma chans att lyckas. I en sådan brytningsperiod som vi lever i med en så snabb teknikutveckling riskerar stora grupper att halka efter (jag menar inte bara Sveriges lärare då) eftersom de inte förstår eller har ekonomiska möjligheter.
Om vi ser skolan som en möjlighet att ge dagens unga en chans att lyckas i framtiden så bör vi ge dem obegränsade möjligheter till att delta på den fantastiska arena som är internet. Något så obeskrivligt kreativt har mänskligheten aldrig uppfunnit tidigare.
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Fri tillgång till trådlöst nätverk och givetvis duktiga och engagerade lärare.

Internet är dynamiskt, okontrollerat och vilt. Det är gott och ont. Bra och dåligt. Men hur som helst så är det kanske en av de viktigaste uppfinningar som mänskligheten har gjort.

Det är en omformande kraft av samma dignitet som elektriciteten. Det kommer att förändra världen och har redan gjort det. Hur eller på vilka sätt kan vi ännu inte överblicka fullt ut. Att dagens unga behöver vara vansinnigt bra på att hantera internet och dess följder står dock klart.
Flummigt? Ja! Inte vet jag om jag är särskilt klok eller klartänkt. Men på nätet kan man ju testa sina tankar och få respons på dem. På nätet är man ju i ett sammanhang och en del av ett kollektivt sökande. Så om ni som läser kommenterar så kan vi diskutera och genom tes och antites slutligen nå syntes (Hegel).

Världsbilden

Sonen kommer ut till mig i köket och säger "Pappa jag spelar på wii mot tre från England och två från Spanien. Det är bara jag som är från Sverige".
Det får mig att tänka....
När jag var nio. Hur stor var min värld då?
Dagens unga växer upp i en värld som är mycket större och har kontaktmöjligheter som vi aldrig ens tänkte oss.
Det betyder att det som tidigare var svårt och ganska krångligt nu är naturligt. Brevvänner har ersatts av spelvänner. Detta måste vi ju bara bli bättre på att utnyttja i skolvardagen. Samarbete över landsgränser är ju inget krångligt idag. Det finns hur många skolor som helst som har hemsidor. Får man bara tag i en mailadress så är man igång. SO eller NO spelar ju ingen roll alls. Det går väl att göra i vilket ämne som helst antar jag. Slöjd har man väl överallt och musik.
Jag tänker att mina barn lever i en mycket spännande och kreativ tid. Hoppas bara att deras skola klarar att förvalta möjligheterna.
Här är en bra sida att börja med om man vill starta samarbeten inom EU eTwinning

Sociala medier i skolan

I Kina är både Facebook och Twitter blockerade! Någon som undrar varför? Enligt maktapparaten så handlar det om att de skulle vara plattformar för spionage men det är knappast ens i närheten av sanningen. Vad det handlar om är att staten inte kan ha kontroll på informationen. Detta är så läskigt för makten att förbud är enda lösningen.
Det går att dra paralleller till skolans värld.
Är sociala medier något som skolan och framförallt eleverna kan dra nytta av i sitt lärande? Mitt svar är såklart JA. Vi som lever i en tid där individen under lång tid har varit centrum kan väl räkna med att pendeln svänger. Givetvis är "vi" på uppåtgående. Samarbete är bra. Det är grunden för hur vi lär oss. Vi människor älskar att ingå i ett sammanhang och är otroligt upptagna av att skapa och underhålla relationer. Det är en av de kraftfullaste delar som gör oss till människor. Att lära av andra. Att lära andra. Ofta gör detta att summan blir större än de ingående delarna. I en målrelaterad skola är det dessutom helt riskfritt att dela med sig av vad man kan. Jag förlorar inget på att dela. Tvärtom är det idag själva delandet som är grejen. Den som har mycket att dela med sig av hamnar högt i den sociala hierarkien.
Vilken plattform skolan skall använda är mer eller mindre ointressant tycker jag. Det viktiga är tänket. Viljan att dela. Att skapa tillsammans. Att erbjuda en gemenskap och en möjlighet. Mycket tyder dock på att öppna plattformar som Facebook och Twitter är att föredra framför stängda som de lärplattformar som kommunerna/skolorna köper in.
Om målet är att eleven skall ha kontroll och nytta av det som de skapar så kan man ju inte stänga av deras konton när skolan är över. Livslångt lärande heter det ju.
Bloggande elever är bra. De kommer att bli bloggande vuxna. Idag sitter det fler bloggare än journalister i fängelse i världens diktaturer. Att släppa kontroll är bra för demokratin. Både i skolan och i Kina.

Miljö i fokus. En framtidens melodi?

Spännande saker kan man höra på de mest oväntade håll. Lyssna på det här intressanta programmet om Kina och miljöpolitik. Sveriges ambassadråd Tony Clark pratar om hur Kina medvetet jobbar för att möta de gigantiska miljöproblem som en inflyttning till städerna innebär.
Plötsligt halkar de in på området utbildning och Tony berättar om att man från

Kina reser till Sverige för att titta på hur vi gör med vår utbildning. Detta för att man har insett att det kinesiska skolsystemet inte utvecklar elevernas kreativitet utan i för stor utsträckning handlar om att banka in kunskaper.

Ha ha är det inte underbart. I Sverige betonas "kunskaper" men det vi är bra på är kreativitet. Kanske det vi skulle bygga vidare på då kanske....

Allt annat än överraskande

Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.

Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.

För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

Almedalen sätter skolan i fokus. Eller?

Foto från http://www.flickr.com/people/mike52ad/

Som vanligt väljer politikerna (eller om det är journalisterna) att prata betyg. Synd!
Jag tror att det hade varit bättre om debatten hade handlat mer om hur svenska elever skall lära sig bättre, än hur vi skall mäta vad de lärt sig.
Men det verkar Sveriges politiker vara överens om är omöjligt att diskutera. Självklart skall inte riksdagen bestämma fullt ut hur arbetet i varje klassrum skall se ut. Men nog kunde man ha lite roligare visioner och idéer om svensk skola än BARA betyg.
Nu drar man stora växlar på kopplingen mellan betyg och kunskap. Är den kopplingen verkligen så given. Alla barn och ungdomar drivs inte av betyg. Visst finns de elever som endast jobbar för betygen. Precis som det finns människor som enbart jobbar för lönen. Men det är långt från hela sanningen. De allra flesta har helt andra drivkrafter i sitt dagliga arbete. Drivkrafter som är mycket mera kraftfulla. Som att få bekräftelse, känna att man är viktig och att det man gör betyder något för någon annan och en själv.
Det är det som är viktigt! Det är därför som kommunikationen mellan lärare, föräldrar och elev är viktig.

Betyg är det trubbigaste kommunikationsmedlet man har som lärare. Ändå är det där all diskussion verkar hamna.

Skriftliga omdömen är bra men tar mycket mer tid än vad människor utanför skolans värld begriper. Tänk dig en klass med 25 elever som du har i fyra ämnen och som skall få sin kvalitativa utvärdering. Det är inget man bara snyter ur näsan. Tänk dig sedan att du har fyra klasser. Då handlar det om 400 omdömen du skall skriva inom loppet av några veckor. Detta samtidigt som du har dina lektioner som vanligt. Snacka om omöjligt uppdrag! 40-timmarsvecka?! Jo tjena... Vi talar om ca en halvtimme per elev och ämne för utvärdering inför utvecklingssamtal. Det blir ganska många timmar det. 200 timmar närmare bestämt. Det håller ju inte. Om vi halverar tiden så att varje elev bara får 15 minuter utvärderingstid per ämne så är vi ju nere i 100 timmar för en vanlig SO-lärare. Det betyder fortfarande över två veckors arbete på heltid (45 timmar). Är det ingen som har räknat på det här?
Risken med det här är att fokus hamnar fullständigt fel. Politiker, lärare, föräldrar och elever fokuserar på skriftliga omdömen och utvärdering istället för på inlärning.

Skolan blir ett mätställe istället för en plats där man utvecklar sin kunskap.

Jag har svårt att se att det är detta som kommer att lyfta svensk skola till nya höjder av kunskap.
Gudskelov finns det ju motkrafter. Det finns massor av goda lärare som lägger sin tid och sin kraft på att utveckla Sveriges elever och hur man jobbar i skolan i takt med sin samtid. Idag vill jag tipsa om en av dem Charlotta Wasteson. Läs hennes blogg!

Läs mer här: Sydsvenskan SVD DN

Sommar

Så här i sommartider finns det tid att lyssna, läsa och tänka. Jag ägnar mer än en timme per dag åt att putta barnvagn. Jag har kombinerat detta med att samtidigt lyssna på gamla och nya program av sommar i P1. Vissa mer engagerande och givande än andra. Fredrik Härén är bäst hitintills. Han pratar om vikten av hopp! Vår bild av framtiden helt enkelt. Är den ljus och något att kämpa för eller "vet" vi att det bara kommer att bli sämre.
Jag tror precis som Fredrik att den här

känslan av att man har en ljus framtid är jätteviktig!

Att tro att man kommer att lyckas är ju en förutsättning för att lyckas. Fråga vilken idrottsman eller kvinna som helst. Utan tro på att du kommer att vinna så gör du det inte heller.
Här har vi som lärare i Sverige ganska tufft. Det svenska folket är nämligen säkert på att det inte kommer att bli bättre! Jag har själv gnällt över att min generation till skillnad mot mina föräldrars kommer att få jobba till 74 och ändå inte få en pension som är i storlek med mina föräldrars.
Men ärligt talat så är det där ju dumheter.

Herregud jag lever i en tid där teven är platt och 50 tum. Mina föräldrar levde på svartvit tiden.

De körde Amazon jag kör Audi A4. Har jag det bättre? Ja det har jag! Är jag orolig inför framtiden? Nej det är jag inte. Jag är optimistisk och tror på att världen kommer att fortsätta att bli bättre. Historiskt sett så har det ju hela tiden blivit det. Och om katastrofen kommer så ser jag den i alla fall i HD!

Glädjande nyheter om hur eleverna uppfattar sina lärare

Har ägnat en stund åt att läsa en spännande undersökning. Det är WII eller world internet institute som ligger bakom rapporten unga svenskar och internet 2009.
Det ger en bra bild över hur läget är i konungariket när det gäller ungas användande och förhållande till internet. Speciellt intresse ägnade jag så klart åt avsnittet om internet i skolan.
Det som är glädjande är att...

"två av tre lärare (64 procent) betraktas av eleverna som ganska kunniga om Internet."

Det är ju kul! Att det sedan finns utvecklingsmöjligheter är ju bara bra.
Fortfarande är användandet av internet i skolan ganska mycket i sin linda.

"Det är dock ovanligt att eleverna får skoluppgifter där Internet ska användas. Det sker för de flesta någon gång i månaden."

Här kan vi bli mycket, mycket bättre. Det är ju världens största bibliotek vi pratar om. Dessutom står inte böckerna ordnade som i ett bibliotek så vi behöver lära eleverna att använda karta och kompass. Dessutom kan både vi och eleverna ha roligt under tiden som vi gör det!

Analys blir allt viktigare. Skolan blir allt viktigare!

Att skaffa sig information är lätt. Att förstå den är svårare. Så har det alltid varit. Men tillgången till information är större än någonsin vilket gör att behovet av analys växer.
Ungefär så kan man väl sammanfatta Andreas Ekströms tankar i Sydsvenskan under rubriken Internet 2010 del 3

Hans slutsats blir att vi bör satsa allt vi bara kan på skolor, massmedier och universitet. Detta därför att vi annars riskerar att gå miste om den fulla demokratiska effekten av att informationen är fri. Då ersätter vi gårdagens informationsmonopol som maktfaktor med analysmonopol.
I ett så informationsrikt samhälle som det vi lever i är det otroligt viktigt med referensramar och moralisk kompass. Detta gör att skolans uppdrag är så mycket viktigare.

Möjligheterna att gå fel är oändliga och det gör att skolan som guide i den digitala verkligheten är jätteviktig.

Frågan är om skolan har förstått det, och om den har gjort det, hur den tänker sig att skolans lärare skall hantera det.
Här behövs mer av diskussion och debatt och såklart mer handfast digitalt arbete ute i skolan. Man lär ju genom att göra. Det gäller både elever och lärare och ja till och med rektorer.