Att skaffa sig information är lätt. Att förstå den är svårare. Så har det alltid varit. Men tillgången till information är större än någonsin vilket gör att behovet av analys växer.
Ungefär så kan man väl sammanfatta Andreas Ekströms tankar i Sydsvenskan under rubriken Internet 2010 del 3
Hans slutsats blir att vi bör satsa allt vi bara kan på skolor, massmedier och universitet. Detta därför att vi annars riskerar att gå miste om den fulla demokratiska effekten av att informationen är fri. Då ersätter vi gårdagens informationsmonopol som maktfaktor med analysmonopol.
I ett så informationsrikt samhälle som det vi lever i är det otroligt viktigt med referensramar och moralisk kompass. Detta gör att skolans uppdrag är så mycket viktigare.
Möjligheterna att gå fel är oändliga och det gör att skolan som guide i den digitala verkligheten är jätteviktig.
Frågan är om skolan har förstått det, och om den har gjort det, hur den tänker sig att skolans lärare skall hantera det.
Här behövs mer av diskussion och debatt och såklart mer handfast digitalt arbete ute i skolan. Man lär ju genom att göra. Det gäller både elever och lärare och ja till och med rektorer.
Inlägg
4 kommentarer:
Klokt!
Jag känner absolut att vi är på väg att få en ny elit.
Tror du inte att det blir de som kan selektera, värdera, analysera och helt enkelt dra nytta av den enorma kunskaps- och informationsbank som finns på Internet? Det krävs väl dessutom att man kan bearbeta, skapa och sprida eget material och att man kan handskas med sociala medier?
Det känns läskigt, för det kommer att ställas stora krav på oss lärare och på våra elever! Och det känns kul, för det är roligt att söka information, värdera den och skapa något eget av materialet!
Det har ju genom historien skett sådana här revolutionerande förändringar massor av gånger. Varje gång så har mänskligheten anpassat sig. Varje gång har det funnits vinnare och förlorare. Om vi i Sverige vill vara vinnare så krävs det lärare som du som driver förändring och ser till att skolan är med sin tid.
Jag tror att skolan överhuvud taget behöver fundera över varför vi finns. Vad är målet med skolan. Vem är kunden? Är det samhället som är kunden, företagen eller eleverna? Det får ju konsekvenser för vilka mål vi bör sätta.
Skall vi producera goda samhällsmedborgare, arbetare eller är det individer?
Att jobbet kan bli mycket roligare och kanske svårare tror jag med. Fast svårare är ju inte säkert. Det som är kreativt och lustfyllt behöver ju inte vara enkelt och ändå kännas lätt.
Krav på elever tror jag är bra. Fast det kräver ju att kraven är meningsfulla.
Nej läraryrket är inte lätt och det kommer nog inte att bli lättare. Men det är fyllt av mening och det gör hela skillnaden.
Jag tycker redan att man kan se att skolan har blivit svårare för många elever och särskilt för de pojkar som kommer från hem där man inte har intresse för(eller så lätt för) text och studier.
När man hade EN bok, ETT ämne i taget och EN lärare med tydliga krav och förväntningar, så blev skolan mer lätthanterlig för dessa elever. De hade större chanser att göra klassresor. I dag är dessa elever ofta vilsna.
Utöver att pedagogiken förändrats så upplever jag det som att många föräldrar har valt (eller tvingats?) att ägna sina barn allt mindre tid. En del vet inte var deras barn håller hus (eller ens om de är hemma eller inte) och de tar inte ansvar för vad deras omyndiga barn sysslar med (om de eldar upp koloniträdgårdarnas staket nere vid havet, pangar rutor eller snattar i affärer). Än mindre är de beredda på att hjälpa sina barn med skolrelaterade saker.
Vi i skolan måste jobba hårt för att stötta dessa elever. Frågan är om vi klarar det tillräckligt bra? Min erfarenhet är att enstaka lärare nog lyckas ganska bra, men i det stora hela så tycker jag inte att det ser så lovande ut för den här gruppen av elever.
Vad tycker du? Vad tror du att vi kan göra för att hjälpa dem bättre (eller tycker du att det redan är bra)?
I Sommar med Fredrik Härén 2008-06-25 pratar han om vikten av hopp inför framtiden. Han presenterar programmet så här.
"Det blir ett program om vikten av hopp och vad jag tror på - allt med utgångspunkt ifrån människor som inspirerat mig. Och så kommer jag presentera Jantelagen 2.0."
Jag tror att det är en viktig delförklaring till de unga killarnas vilsenhet och brist på motivation. Saknar man hopp inför framtiden så finns det ju liksom ingen anledning. (jag hade skrivit ett mycket längre svar men det försvann och nu kallar lilltjejen)
Vad tror du?
Skicka en kommentar