 |
Besöket på Dreamhack blev lite kortare än planerat efter som en riktigt elak förkylning gjorde sig påmind för en av grabbarna. Dock hann jag med att insupa känslan av att vara på plats på världens största LAN-party.
En av de saker som jag har gått och funderat på är om klyftan mellan ungdomskultur och vuxenkultur har vidgats. Jag menar om jag som trots allt är grymt intresserad av allt som har med datorer och sådant att göra ändå är totalt okunnig om de hjältar/idoler som mina grabbar pratade om i bilen på väg till Dreamhack. Hur är det då för alla andra. Jag kände till en av dem. PewDiePie
Hur måste det då inte vara för alla andra?
Jag menar gick det att vara förälder på 60-talet och vara totalt ovetande om att det fanns något som hette Elvis eller Beatles? Tror det knappt.
Vad innebär det här egentligen? Om klyftan växer mellan vuxenkultur och ungdomskultur? Jag har en känsla av att det inte är helt bra. Om vi som lärare skall nå våra elever och kunna relatera till deras verklighet så måste vi ju ha kunskap om deras verklighet.
Vi riskerar ju annars att i deras ögon framstå som oinsatta och ointresserade. Ungdomstiden handlar väldigt mycket om att distansera sig och skapa en egen identitet. Att på ett sätt skapa avstånd till vuxenvärlden. Men det hindrar inte att det är vuxenvärldens uppgift att minska det avståndet. Att på ett sätt jaga ifatt de unga och visa att vi bryr oss om.
Hur gör vi det i en värld där vi inte ens vet kanalen. När vi inte vet vad vi skall söka på?
Inom idrotten finns det gott om engagerade föräldrar. Som skjutsar till matcher. Hänger vid sidlinjen medan man väntar på att få skjutsa hemåt igen. Här handlar det ofta om ett delat intresse. Man förstår och kan relatera till det ungdomen håller på med. Jättebra!
På Dreamhack var föräldrarna helt klart färre. Vi som ändå tagit oss dit gled storögt runt i en värld där vi inte riktigt kunde tyda tecknen. Vi saknade kunskapen och språket.
Det är för all del ett övergående problem. Spelande unga kommer att bli spelande vuxna som blir spelande föräldrar.
Återstår bara att hoppas att en del av de spelande unga väljer att bli lärare så att även den kunskapen och erfarenheten hittar in i skolans värld.
Spelkulturen är en otroligt rik och levande kultur som sömlöst flyter i hop med internetkulturen. En bra start in i denna världen kan vara ett besök på Dreamhack. Att ha koll på internet memes kan ju också vara en intressant sak. Det finns en tidslinje med vad som varit hett genom internethistorien. En del av de här grejorna har man ju sugit upp i reklamvärlden och på så sätt gjort dem till en del av vardagskulturen. Som till exempel comhems reklamfilmer. Där man helt enkelt gör egna versioner av internet memes fast med sina egna reklampersoner i huvudrollen.
Inlägg
2 kommentarer:
Läst din artikel Anders, tillsammans med sonen som varit på Dreamhack två gånger nu. Sonen är snart femton och förklarade det här med "internet memes" lite mer ingående för mig. Gav exempel kring: "I took an arrow to the knee". Känner mig genast lite mer på banan. ;)
Spelvärlden är som en egen kultur. Har två söner som spelar och hänger inte alls med när de pratar om vad de håller på med. Även om jag försöker och faktiskt spelade tillsammans med dem när de var små.
Noll spel-skills här! Jag tycker din artikel är relevant och om nu yngste sonen ska åka med på Dreamhack nästa gång kanske jag ska förse mig med ett dagspass. Eller ännu bättre...du kanske kan uppdatera mig med inlägg från Dreamhack och kanske några livesändningar. :D
Vi gillade ditt blogginlägg.
Klart du skall hänga med till Dreamhack! Underbart att befinna sig på en plats med så mycket energi och engagemang.
Skicka en kommentar