Efter nio år i Lunds kommun börjar det dra ihop sig till flytt. Från i höst jobbar jag i Staffanstorps kommun.
Jag skall jobba med Staffanstorps 1-1 satsning. Med fullt fokus på pedagogik och de möjligheter som en dator per elev ger. Ja pedagogik. För det är det som är grejen. Teknik är ganska ointressant. Det är vad man gör med den som är grejen. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sladdar och elektronik. Även om jag såklart gillar prylar och gadgets. Men ärligt, vem gör inte det?
Det där med pedagogik däremot är jag jätteintresserad av.
Lärande är spännande. Det handlar om möten. Spännande möten där förändring äger rum. Det är en av de avgörande styrkorna i en dator per elev. Möjligheten till spännande möten med möjlighet till lärande.
Att diskutera har jag alltid gillat. Att diskutera med elever är bland det roligaste som finns. Jag har alltid valt den motsatta åsikten i alla diskussioner. Varit djävulens advokat. Älskat att rida på diskussionernas böljande vågor.
Sammanfattat och samlat ihop och ställt nya frågor. Stämt av vad vi vet och vad vi inte vet. Formulerat nya frågor och sett samtalet växa och ta ny fart.
Internet är (förutom skyltfönster och roliga filmer med söta djur och människor som drattar på ändan) ett gigantiskt samtal. Det är den kanske mest avgörande funktionen med internet.
Alla har rätt att delta.
Alla har rätt att delta!
Smaka på det.
Skolan har ett gigantiskt demokratiskt ansvar i detta. Det är en utmaning att hänga med i en teknikutvecklig som aldrig verkar avstanna. Men den tänker vi anta och omfamna.
Det är ju bra med visioner har jag hört.
Min vision är att Staffanstorps kommun skall bli den kommun där de unga är bäst i världen på att hantera den värld de skall leva i. Den världen är mångfacetterad och är ibland på nätet.
Digiteket skall vara en katalysator i det arbetet.
Hejdå Lund och tack för allt.
Hej Staffanstorp! Nu kör vi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar