Föregående inlägg startade en ganska het debatt på Facebook om Smartbords värde i olika stadier i skolan. Jag resonerar såklart utifrån min verklighet såsom lärare på högstadiet.
På de lägre stadierna eller när det gäller specialundervisning så kan det visst vara motiverat med Smartboard där det självklart kan det vara ett utmärkt redskap i händerna på rätt pedagog.
Debatten gled snabbt över till att handla om datorn i skolan. När det gäller en till en så går även där åsikterna isär något. Finns behovet verkligen? Jag tycker det! Lika självklart som det är idag att varje elev skall ha tillgång till penna och papper är det för mig att man skall ha tillgång till dator.
Om detta sedan skall vara klassuppsättningar som lånas över lektion eller en egen dator per elev är för skolorna ett ekonomiskt problem. Men för mig framstår det som självklart att det skall vara en egen dator. Det handlar om både teknik, ansvar och planering.
500 olika användare på en dator gör den slö och sliten på några månader. Bara tänk på den härliga mängden bakterier (eller virus i det här fallet) i tangentbordet i svinifluensatider. Personligt ansvar gör att man är mer rädd om grejerna och minskar risken för förstörelse. Men viktigare än allt detta. Tillgång till verktyget när som helst gör att man använder det i större utsträckning. Lärande sker inte bara under lektionstid utan kan lika gärna ske i korridoren efter lektionens slut. Eller varför inte klockan 19.00 en torsdag. Då skall verktyget finnas till hands.
Om man sedan skall ge elever som börjar f-klassen en egen dator eller inte har jag svårare att bedöma. Att man i femman eller sexan har egen dator känns däremot mycket lämpligt i min värld.
Eller som kollegan Anette skriver på Facebook.
Jag tror att en dator till varje elev är mer än bara en morot. Det handlar om jämställdhet för mig. Alla har rätt att lära sig använda detta verktyg. ... För mig är det som att säga att kritor på bilden, gitarrer på musiken, tyg på syslöjden och trä på träslöjden är morötter. Dessa och datorn är verktyg och medel som ska användas.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Inlägg
3 kommentarer:
Läste någonstans att det ansågs vara galet att ge en lärobok till varje elev, en gång i vår skolas ungdom.... Idag så gäller det inte böcker, för de är ju självklara, utan datorer. Vilka också borde vara självklara. Jag håller med, fram till trean/fyran så KANSKE man kan klara sig utan egen dator.Men från fyran-femman borde detta hjälpmedel vara en självklarhet för varje elev. De allra flesta elever är väldigt datavana i tidig ålder, men det finns undantag. Dessa elever hamnar ännu mer på efterkälken, för att de datorer som finns, blockeras alltför länge när de ovana eleverna använder dem. De känner detta på sig, och går självmant åt sidan. Skulle man inte kunna göra lite billigare datorer - man behöver inte ha alla finesser i mellanstadieåldern. Tänker på vad jag hört om datautbyggnaden i t.ex. Kina. Billiga datorer till många elever... Det är min mellanstadielärartanke. Anna-lena
Jag blir helt vansinnig av den hör debatten - självklart skall det vara en rättighet för alla individer i ett samhälle så som det ser ut i dag att bygga sin kunskapsbas genom en egen dator - det här är en rättighetsfråga, en demokratisk fråga och en jämlikhets/integrationsfråga - allt tal om annat är bara anpassning till ekonomiska realiteter - och i ett sånt resonemang har vi knappast en skola för alla - upp till bevis!
Bara en till liten kommentar - min alldeles normala dotter på sex år använder sin egen dator på ett alldeles normalt sätt, vilket innebär att hon ibland tittar på nåt bolibompaklipp (hon tittar inte så mycket på tv), ibland nördar in på nåt tips på nån sida på nätet som inspirerar henne till allehanda experiment eller skapande aktivitet - hennes förhållande till internet och datorer är väldigt okomplicerat, men bygger på ständig tillgång - snälla skolan låt det fortsätta att vara så...
Skicka en kommentar