Idag är jag frustrerad. Jag kämpar på trots allt men tankarna maler i huvudet ändå. Jag försöker vara kreativ och inspirerande. Jag försöker skapa goda inlärningssituationer för mina elever. Jag försöker utmana dem till att ta steget in i den digitala världen.
Men jag upplever att de inte förstår att de förväntas vara aktiva i sitt eget lärande. De är frustrerade på mig. De säger att jag ger dem för mycket frihet. De tycker inte om att jag inte ger dem tydliga direktiv typ "läs sid 451-462 och svara på frågorna. Sedan får ni ett prov på det."
"Om du hade gjort så så kanske vi hade tagit det mer på allvar." som en elev sa. Underförstått att eftersom jag inte har prov utan har valt ett arbetssätt som är mer processinriktat så är det mindre viktigt.
MEN HALLÅ! Är det bara jag som tycker att det verkar helt galet.
Wordfiler helst utskrivet på papper och inlämnat till läraren för bedömning = seriöst. Process där man hela tiden blir bedömd och sedd av såväl lärare som klasskompisar = oseriöst.
Nej jag ställer inte upp på den världsbilden.
Svårt? Ja det är klart att det är svårare att tvingas vara kreativ istället för att mekaniskt lära in 200 fakta som man sedan kan spy upp vid ett givet tillfälle. Men lär dig för livet istället för för läraren och du vinner själv på det.
Är det elevernas fel att de tänker såhär eller har de genom sin skoltid ständigt matats med synen att det enbart är prov och färdiga inlämningar som räknas. Jag hoppas att det är det senare för då kommer vi att kunna ändra på det. Ut med blyertspennor och gammalt tragglande och in med kreativt, ifrågasättande, diskuterande, skapande och relevant lärande.
Idag är jag frustrerad och lite ledsen. Men imorgon tar jag nya tag!
Det är ju roligt för faaan. Varför skall det vara fel?
Inlägg
6 kommentarer:
Ja du, helt lätt är det där inte... Det är bra att sikta högt, men ibland får man acceptera att det faktiskt är barn man arbetar med och att man inte kan nå precis dit man vill med dem. Själv skulle jag mycket hellre ha dig som lärare, än en som delar ut stenciler med frågor.. men så är jag inget barn...
Yes, yes - du har fattat det här med pedagogik och lärande. Man måste börja träna tidigt - och sen får inse att alla inte har samma geist alla dagar. Oftast funkar det - nu har jag en femma - men kanske blir ungarna mer tonårssega och bekväma i äldre åldrar... fast jag ror mycket handlar om att man inte fått möjlighet att jobba under eget ansvar och i med kreativitet som ledstjärna.....
Ett litet problem bara - det blir inte så många som kommer att vinna TP ---- eller kanske ändå, lärande och nyfikenhet öppnar upp och föder mer kunskap....
Femfemman har fattat det som vanligt och du med anders men om eleverna hemmifrån och från tidigare lärare lärt sig att det är på ett visst sätt är det svårt att lära om. Men kämpa på Anders för det är du som har rätt! Det är bra att möta motstånd för då vässar man sina argument!
Jag har funderat lite efter att ha läst era kommentarer. Jag tror att jag känner mig ensam. Eftersom eleverna ger uttryck för att det är jag som är annorlunda och konstig så är det nog tyvärr så. Precis som ni skriver så är det svårt för eleverna när jag kommer och kräver att de skall göra saker som de egentligen hela sin skoltid inte är det som är viktig kunskap.
En liten sak om TP bara. Jag gick nio år i Waldorfskola och har genomlidit massor av kreativt arbete och mindre av fakta tragglande. Jag vinner ALLTID i TP. (nästan) Jag tror att det är nyfikenhet som är nyckeln. Jag har alltid varit nyfiken och verkar inte kunna sluta.
Du är inte ensam.
Jag är som du. Mina inlämningsuppgifter är inte klara när de "lämnar in" dem. Jag menar, slutar lärandet då?
När de "lämnar in" får de reda på vad som kan förbättras, sedan får de göra ett val om de vill förbättra eller inte.
Kunskap har ingen början och slut. Det är inte statiskt. Det är pågående.
/Annette
Du skriver inlärning. Det är missvisande tycker jag.
Jag tycker det handlar om lärande.
INlärning syftar på att riktningen är åt ett håll. Att lära sig handlar om att ta in, ge ut, omsätta kunskap osv.
Lärande .
/Annette igen
Skicka en kommentar