torsdag 31 mars 2011

Mobbaren som ger igen

Bully Free Zone
Bully Free Zone by http://www.flickr.com/people/pointshoot/ Eddie~S, on Flickr
Det är för mig fullständigt ointressant att diskutera rätt eller fel. Det är ju hur som helst dubbelfel. Det som är värt att diskutera är mobbing och varför.
Mekanismer som ligger bakom att vuxna och barn med berått mod ger sig på varandra med slag, sparkar, nedsättande kommentarer och skitsnack. Allt i syfte att trycka ner en annan person.
 
Visa vad det är som funkar och hur man gör för att skapa ett skolklimat där sådana saker är ovanliga.

För visst finns de skolorna. Skolorna där elever och personal mår bra. Har kul och kan lösa konflikter. För konflikter uppstår.
Var finns de lysande förebilderna och visionerna i svensk skola?
Sydsvenskans Tiina Meri skriver om det på ledarplats under signerat men vad säger hon egentligen? I sammandrag att mobbing är dåligt och att vi har mer att göra. Jaha? Självklart!
Karin Lindell startade väl debatten när hon skrev i Aftonbladet och hon försöker ju föra fram det som ju på något sätt ändå är självklart. Nämligen att våld inte löser någonting. Det som är så skrämmande är att MASSOR av människor genast blir provocerade av detta och börjar argumentera för att våld VISST funkar och dessutom är moraliskt riktigt. Suck.... Debatten kan ju sägas finnas överallt och består av samma mekanismer i alla länder. I USA är den kanske lite mer radikal dock. Den kränktes rätt att slå tillbaka kan ju faktiskt gå kraftigt över styr.

Det finns en stark vilja att motverka mobbing i svensk skola. 

Vilket också konstateras i inledningen av Skolverkets kunskapsöversikt På tal om mobbning - och det som görs.

Mia Skäringers berättelse om sin son och det svåra i att vara annorlunda i vår värld är bara klockren och är något som jag önskar att många, många läser och begrundar.
Vägen framåt är vägen igenom som min svärfar brukade säga. Det är genom att se problemen och inte väja undan för dem utan ta tag i dem och arbeta sig igenom dem som man kommer vidare. 

Egentligen är det inte så att vi inte vet vad det är som krävs för att minska mobbningen. Det är bara svårt att skapa de förutsättningarna. Bra föräldrar som älskar sina barn och på ett respektfullt sätt lär sina barn att ta konflikter. Bra lärare som gör det samma. Bra skolledare och bra strukturer för att hantera konflikter när de uppstår. Sist men inte minst en fungerande kommunikation mellan alla inblandade.
Är det svårt? Ja det är det!
Skall vi göra det ändå? Ja det skall vi!

tisdag 22 mars 2011

När det blir odramatiskt – det är då det händer.

School
School by http://www.flickr.com/people/elizabeth_albert Elizabeth Albert, on Flickr

Ungefär där så tänker jag "ja men precis så är det ju".
Idag kan man läsa en spännande artikel i Computer Sweden. En intervju med Patrik Hernwall som forskar om it och lärande. 

När han säger det som står i rubriken så känner jag igen mig. IT som ett naturligt verktyg i en modern skola i takt med tiden. Då är det inte svårt eller spännande och fräckt. Det är bara precis som vanligt. Som i den riktiga verkligheten. 


Att dagens unga inte har tillgång till samma information i skolan som utanför är ju bara en skandal. 

Idag är det naturligt att kunna kolla fakta när som helst och var som helst. När man tittar på film och undrar vad huvudrollsinnehavaren heter och om det inte var han som var med i den där filmen man såg förra veckan så kollar man det på sin telefon.  Men inte om du är i skolan. 
Om du vill veta hur långt det är till Göteborg så kollar du det i din dator eller telefon eller hur? Men i skolan gör man inte så. För där råder förra århundradets regler och teknologi. Böckerna äger. Nu tycker jag inte att böcker är fel alls. 

Jag älskar böcker! Men ärligt talat så gäller den kärleken väldigt sällan läroböcker för grundskolan. 

De är oftast nedkokade till närmast oigenkännlighet jämfört med den verklighet de försöker beskriva. Nu är det säkerligen ett oerhört svårt uppdrag att skriva en lärobok i historia. Bara att välja vad som skall vara med måste vara jättesvårt. Allt som står i läroböckerna finns dessutom på nätet. Fast med plussmeny och extra allt. Det är där läraren kommer in. För att förklara, strukturera och leda. Men en lärobok kan aldrig, aldrig bli lika bra som webben. Tänk dig vilka möjligheter det finns med animerade kartor. Animerade tidslinjer. Filmer. Faktatexter. Artiklar.


"Det är en väldigt trög organisation som är belamrad av olika åsikter, fördomar, föreställningar, politik – det är ett getingbo, säger han". 

Det är ju ett faktum som låter som en klyscha att vi jobbar med framtiden i skolan. Men gör vi? Jag tror att  Patrik Hernwall sätter fingret på något väldigt, väldigt viktigt där. 

"Den svenska skolan blickar inte längre mot framtiden. Vi offrar tusentals barn som riskerar att komma ut i en verklighet där det de lärt sig inte är relevant". 

Trög organisation som inte blickar mot framtiden. Det låter som urtypen för ett företag som snart kommer att gå i konkurs. Vi kan inte driva svensk skola som vi gjorde med de svenska varven. Det har vi verkligen inte råd med. Det har inte våra barn råd med. 
En relevant, verklighetsanpassad och framtidsblickande skola NU! För barnens skull. 

lördag 19 mars 2011

Hur kan man komma till så olika slutsatser Björklund?

Läser vad USA:s utbildningsminister skriver och häpnar över att det kan vara så långt från det Björklund skriver.
Hela färdriktningen är diametralt motsatt. Hur kan det komma sig? Man får väl helt enkelt fråga sig vem av dem som känns mest trovärdig och kompetent.

Jämför.

Arne Duncan på wikipedia

Jan Björklund på wikipedia

Militärhögskolan eller Harvard? Hmmmm.

Navelskåderi och lite katederundervisning

Mad scientist
Mad scientist by http://www.flickr.com/people/adactio/ , on Flickr


Har suttit en stund och läst gamla blogginlägg. Tycker faktiskt att jag skriver en del kloka saker. Faktiskt lite överraskad. Tänker att det faktiskt är så där typiskt läraraktigt att vara så kritisk. Inte bara mot sig själv utan i allt. Vi problematiserar och analyserar. Granskar kritiskt och nagelfar. Nu menar jag inte att det i sig är fel.
En analytisk och kritisk hållning är en mycket bra sak för det mesta. MEN. Risken är att det blir för mycket av den varan. Risken är att det blir till handlingsförlamning. 
Krav på vetenskaplig dokumentation och bevis kan ju leda till att all form av nyskapande avstannar. Jag menar det är ju inte så att det forskas så där vansinnigt mycket inom skolområdet. Inte på sådant som direkt får konsekvenser i klassrummen i alla fall.
Nu går debattens vågor återigen höga inom skolan. Denna gång är det katederundervisningen som diskuteras. Förknippad med så mycket negativt att ordet i sig skapar en debatt som genast låser sig (att det är kontroversiellt var väl hela anledningen till att man valde det ordet).  Om man istället hade sagt det man menade, nämligen lärarledd undervisning, så hade det passerat obemärkt förbi.
Lärarledd undervisning är ju inget konstigt. Det är för mig och för säkert nästan alla andra något naturligt. Det innebär ju att läraren tar sitt ansvar och styr arbetet till att handla om det som det ska handla om.  
Det betyder inte förmedlingspedagogik. Det betyder inte att läraren som kan allt berättar för sin lärjunge hur det är. 
Ibland behöver man sådant i undervisning men för att nå längre än ren fakta så behöver man faktiskt involvera eleverna. Samhällskunskap utan diskussioner blir ganska meningslöst. Man lär sig inte simma genom att få tekniken berättad för sig. Man lär sig simma genom att simma. Så är det med de flesta saker. Därmed inte sagt att man även kan behöva teoretisera en hel del för att komma ännu längre. Men i vattnet måste man.

Egentligen vet vi ganska väl vad vi behöver göra i svensk skola för att nå bättre resultat. Frågan är bara hur vi skall finansiera det. Eller för att tala klarspråk.
Vi vet att vi behöver höja lärarlönerna för att rekrytera rätt personer. Vi vet att vi behöver lyfta såväl skolbyggnadernas skick som tillgången till datorer. Vi vet att vi behöver rekrytera bättre skolledare.  
Allt detta skall samtidigt göras utan att förändra finansieringen. Eller jo det gör man ju. Man sparar på skolan genom att man runt om i kommunerna låter bli att räkna upp skolpengen med inflationen. På så sätt sparar man utan att spara. Smart men dumt.

Man får vad man betalar för. Vi skall inte inbilla oss att vi kan betala för en folkabubbla och få en extrautrustad Audi. Eller betala för en PC och få en Mac. Så har världen aldrig fungerat.

måndag 7 mars 2011

Sir Ken Robinson

Ja jag vet att många redan har sett den. Jag har själv sett den många gånger vid det här laget. Men jag blir lika glad varje gång. Han säger det nämligen så bra.
Om du inte har tolv minuter över så titta på den här istället för att diska.

Att leva som man lär? Att lära som man lever?

Happy Terrace!
Happy Terrace! by http://www.flickr.com/people/grenadier32/, on Flickr

Jag blir ibland trött på mig själv. Idag tänker jag göra något åt det.
Allt för ofta så skriver jag om det som jag tycker är problem och allt för sällan om möjligheterna.
Idag bjuder jag på en positiv spaning.
Svensk skola står inför ett språng. En positiv förändring.

Vi är på väg mot en skola som är mycket, mycket roligare och därmed mycket mera lärorik än tidigare.

Dessutom kommer det att betyda att allt fler elever lämnar skolan med kunskaper som de kommer att kunna omsätta i spännande och kreativa karriärer. Vårt land kommer att klara sig bra i den internationella konkurrensen. Vi kommer att fortsätta vara ett land präglat av hög social jämlikhet, låg kriminalitet och hög trygghet.
Morgondagens och dagens elever lever i en tid som är fantastisk. De kan rida på hästen bredvid Machiavelli och diskutera. Kanske på väg till Leonardo da Vincis verkstad. De kan besöka vilken del av världen som helst när som helst på dygnet. Snart (eller kanske redan?) kan de få det de skriver och läser översatt i realtid. Detta utraderar (eller minskar i vart fall) språkliga barriärer. De ingår från tidig ålder i nätverk som spänner över hela världen (Nintendo!).
Det bäddar för ett fantastiskt spännande liv.

Det spelar faktiskt ingen roll hur man beslutar att skriva i läroplaner och styrdokument. Allt detta händer av sig själv (nåja). Teknisk utveckling är mycket mycket mera kraftfullt än politik. Eller som Jan Stenbeck uttryckte det.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men -överraskning! -teknik slår politiken"

Bara tänk ett litet slag på den politik som svensk TV hade att följa. Två kanaler var mer än vad någon kunde behöva eller? Sedan i slutet av 1980-talet gjorde tekniska möjligheter att monopolet sprack.
Samma resa är skolan på väg att göra och enligt mig så får vi verkligen hoppas att det inte måste betyda att vi får skolornas Granneman och mr Methane. Men risken finns om man låter utvecklingen springa iväg så att avståndet gör att vad som helst som är annorlunda ses som en befrielse.

Men alldeles oavsett så kommer lärarna att anpassa undervisningen till nya möjligheter. Och det kommer att gå fort. 

Förändring tar tid men det är bara under den långa startsträckan. När det lossnar så lossnar det rejält.
Just nu är det de ensamma föregångarna som dansar ganska ensamma runt om i Sverige. Men de börjar upptäcka att de inte är ensamma.

Snart kommer de förlösande "treorna" att komma och då går proppen ur och Sverige kommer att dansa så hela planeten svänger.

Se filmen och se vad som händer när man plötsligt är tre som dansar
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...