Regional digital agenda för Skåne

 Some rights reserved by Näringsdepartementet

Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län har påbörjat arbetet för att ta fram en gemensam digital agenda  för Skåne. Jag var på plats och deltog i ett fantastiskt givande och entusiastiskt lunchmingel. Glädjande var att höra något som ständigt återkom i diskussionerna nästan oavsett ämne. Vikten av digital kompetens hos medborgarna och hur otroligt viktig skolan är i det arbetet.
Oavsett om man pratade tjänster, öppen data eller hälsa och välbefinnande så återkom tanken att det är fullständigt meningslöst att göra något om inte medborgarna har kompetens att ta tillvara de nya möjligheterna.
Jag kan bara instämma. Skolans roll i det här kan inte nog understrykas. Vilken annan plats når så många. Det handlar ju inte bara om våra elever utan även om våra föräldrar.

I arbetet med en digital agenda för Sverige borde skolan ta ledningen och kraftfullt leda utvecklingen av Sverige med kraftfullt fokus på framtiden. Det är ju så att framtiden börjar i skolan. 

Tyvärr saknas detta idag.
Varför?

Vi har en IT-minister som har som devis


"Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter" 

Samtidigt har vi en utbildningsminister som har en helt annan agenda. Björklunds devis är 

"Att ställa krav i skolan är att bry sig"

Vilket jag självklart ställer upp på. Men när det kommer till att skolan ställer krav på att få använda digitaliseringens möjligheter så har man inte mycket att hämta hos Björklund

Pennan verkar fortfarande vara mäktigare än iPaden. I alla fall på utbildningsdepartementet. 

Detta är ett felgrepp. Björklund har lyft upp skolan i debatten men han har gjort det genom att platta till den svenska skolan totalt. Uppfattningen att vi har en skola i kris är vitt spridd. Ja till och med lärarna tror idag att det är så. Jag skulle vilja hävda att det är direkt farligt. Den svenska skolan är mobbad. Vi får ständigt höra att vi är fel, feta och fula. Det har pågått så länge att vi till slut har börjat tro det. Det får vara slut med det nu. Svensk skola behöver höra att det är bra det vi gör. Att vi är vackra och går en strålande framtid till mötes.  

Vi behöver en utbildningsminister som fokuserar på att ta svensk skola till en högre nivå och som bryr sig mindre om dåtid och mer om framtid. 

Framtidens skola kan bli alldeles vansinnigt kreativ, spännande och lärorik om vi ger den chansen. 

En bra början är att se till att skolan är med i samhällsutvecklingen. En bra början är att delta i arbetet kring en digital agenda för Sverige. 

Formuleringen 

"Elever ska och lärare bör ha tillgång till
moderna lärverktyg som behövs för en
tidsenlig utbildning."

som man hittar i It i människans tjänst - en digital agenda för Sverige, framstår i det sammanhanget som skrattretande. I ett av världens rikaste länder. Ett av de IT-tätaste länderna på jorden "BÖR" lärare ha tillgång till moderna lärverktyg. BÖR! På något sätt känns den ambitionen signifikativ för utbildningsministerns ambitioner med den svenska skolan.

Trist. Kom in i matchen eller släpp in en ny kraft för nu är det dags att byta fokus.

IT är givetvis en del av idrott och hälsa.

 Some rights reserved by goldberg

I Helsingborgs dagblad hittar jag en liten artikel om hur IT-användningen ser ut i ämnet idrott och hälsa i den svenska skolan. Man kan väl säga att det finns en stor förbättringspotential...
Nu är det för mig inte konstigt alls att det är så med tanke på hur debatten kring ungas IT-användande i stort förs i media och runt fikaborden. Det råder ju ett tänkt motsatsförhållande här. Feta barn som orörliga och fördummade bara håller på med datorer ställt mot friska och magra som ägnar sig åt hopp och lek i naturen.
Detta är en mycket förenklad och falsk bild. Kolla själv vad ungdomsstyrelsen skriver om det och de har undersökt det.

Det är om något så att de som spelar spel möjligen är lite mindre konsumenter av alkohol än andra ungdomar. Det är väl bra!?

Det finns ju så mycket kul saker som man kan ta in i idrotten om man vill. Mycket är kopplat till mobiler eller iPod. Det finns geocaching att utforska. Appar som med GPS mäter all tänkbar statistik om din löprunda. Herregud hälsa och träning är ju självklart en egen kategori i Appstore med mängder av appar att välja på. En av mina absoluta favoriter är SpecTrek som är en liten app som är ett spel där man ger sig ut i verkligheten för att leta upp spöken. Vi snackar augmented reality här. Spökena syns bara i telefonen när du verkligen är på plats. Du kan välja på spel som är allt mellan 15 minuter och 2 timmar.
Superkul! Här finns det mycket att utveckla och ta till sig. Idrotten blev plötsligt lite roligare :)

Kreativitet. Innovation. Skapande.

 Some rights reserved by IsaacMao

Jag undrar jag...
Jag tror att allt det där teaterspelandet, målandet, sjungandet och skapandet gjorde något med mig. Jag var nog inte så värst bra på att sjunga. Inte alls någon fena på att måla. Tycker mig minnas att jag tyckte att jag var rätt så bra på teater (men ärligt talat så blir ju minnen ljusare ju längre bort i tiden de befinner sig).
Men jag tror att det gjorde något med mig och med mitt tänkande. Om man skall vara lite mer vetenskaplig så tror jag att det påverkade min hjärnas funktion.

Jag tror att det stimulerade min växande hjärna att om och om igen ställas inför uppgifter som krävde att jag utifrån ett vitt papper var tvungen att skapa.

Utan mallar uppfinna bilden. Med en lärare som genast avslöjade om jag valde den lätta vägen och höll mig i komfortzonen.

Teater är på riktigt. Det är inte torrsim med läraren som mottagare när man vet att det i slutändan finns en publik som sitter i salongen. Det är för mig essensen av entreprenöriellt lärande. En grupp som tillsammans skapar mot ett gemensamt mål. På riktigt.
Det har definitivt påverkat mig och mitt sätt att tänka och vara. Och en hel del av mina gamla klasskamrater också har det visat sig genom åren.

Det där med skolans kunskapsuppdrag och kreativitet

Kunskap! Det är viktigt det!
Det är en sådan där sak som vi kan vara överens om eller hur. Det svåra blir när vi börjar diskutera vad vi menar att den där kunskapen skall leda till. Vilka kvalitéer som vi vill att dagens unga skall ha när de kommer ut i arbetslivet.
Att kunna väldigt mycket fakta ger en stabil grund att stå på. Inte tu tal om annat. MEN och det är ett viktigt men. Kunskap i den formen som gör att man vinner i Trivial Persuit eller Jeopardy är väldigt lite värt om den inte går att använda på det här sättet.




Hela poängen med att skaffa sig kunskap är att kunna använda den i nya kombinationer för att skapa ny kunskap. Det kräver på ett sätt ett annat sätt att tänka än det som vi i skolan traditionellt har tränat. Det är det som är det nya. Det är det som är det svåra att få in i det dagliga klassrumsarbetet. Det är så lätt att ge efter för den önskan som finns hos både elever, föräldrar och till viss mån den politiska retoriken kring dokumentation. Den önskan som säger att det skall vara rättvist, mätbart och lätt att visa upp i ett Exceldokument.
Poängen är att det är i de kvalitativa kunskaperna som nyckeln till en lysande framtid ligger. Det där som kräver att läraren gör en bedömning. Det där som är svårare att dokumentera och bedöma än 2+2=4.
Våra elever kommer att leva i en värld där deras förmåga att tänka nytt och skapa ny kunskap kommer att vara den absolut viktigaste tillgången. Det är det vi måste träna dem på. Vi får inte fastna i de mätbara kunskapernas förbannade träsk. 

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större. Inte tvärt om

En fundering om digitala klyftor

By DonkeyHotey

Hur skall vi göra för att överbrygga digitala klyftor?
Hur gör man för att få med ALLA på tåget.
Hur gör man egentligen för att, utan att kränka, få de som sladdar att förstå att det här med att vara en del av den digitala världen inte är något man kan välja bort?
Hur får man dem att förstå att det är något som är av yttersta vikt för de ungdomar som går i skolan idag. För de MÅSTE kunna det för att klara sig i morgon.

Betygssystemet kan man ju inte strunta i (eller?). Men med tekniken och internet verkar det vara just så. Valfritt.

Man kan som lärare utan att behöva skämmas över det säga "jag är inte så intresserad av datorer". Så kan man inte säga om läroplanen eller skollagen eller sitt ämne. Inte utan att framstå som suspekt.

Visst är det konstigt. Nu tycker jag inte att detta är lärarnas eller rektorernas fel. Nej det här är ett resultat av en kultur av konservatism som drabbat skolan under lång tid och som är farligt förlamande.
Vad det handlar är att man tappat siktet på framtiden. Skolan jobbar ju med att ge förutsättningar som skall hålla långt in i framtiden. Med en halveringstid på kunskap som är runt sex år så är det såklart svårare att hantera idag än det var 1842. Nu är mycket av det vi behandlar i skolan kunskaper av mer varaktigt, grundläggande slag. Men det påverkar trots allt.
Skolan förvaltar vår framtid och den är för viktig för att vi skall kunna nöja oss med gårdagens lösningar på morgondagens problem.

Här handlar det om att skapa en kultur av modernitet och framtidsspaning. Det är inget omöjligt uppdrag. 

Men det rimmar illa med studentexamen och fler prov.

Bland det viktigaste jag läst

by aigarius

Hittar på Karolinska institutets hemsida en spännande artikel med titeln "Hjärnans hårda skola".
Mycket spännande läsning. Det handlar om något så viktigt som hur vi lär oss. Detta hett debatterade område verkar vara närmast ett vitt blad när det gäller forskningen. Eller nåja en del vet man ju. 
Man vet att inlärning av fakta utan förståelse är slöseri med tid. Man vet att det som berör oss känslomässigt det minns vi. Man vet att det som vi kallar djupinlärning det fungerar. 


En av alla de "sanningar" som finns i artikeln är 

Kanske går det egentligen inte att lära ut, bara att stimulera andra att själva lära sig. Någon har sagt att hjärnan är lite som en vildvuxen trädgård och att läraren är en trädgårdsmästare som kan plantera frön och ge näring till idéer samt göra sitt bästa för att bekämpa missuppfattningar. Men växtkraften kan bara komma från den som lär sig.

Repetition är kunskapens moder är ett sådant där gammalt uttryck som vi ofta slänger oss med i skolans värld. Det stämmer. Så är det. Vill du minnas så måste du repetera. Problemet är att det är ganska tråkigt. 

Forskare, elever och lärare är rörande överens om att repetition är ett nödvändigt inslag i lärandet. Problemet är dock uppenbart - det är ju mördande tråkigt. Som tur är visar forskning också klart att det finns anledning att med alla tillgängliga medel försöka göra undervisningen rolig

Repetera är tråkigt. Hur göra det roligt? Många visar på möjligheter att med spel underlätta repetition. Här finns det massor av resurser ute på nätet i massor av olika ämnen. Här är en geografiresurs.
Överhuvudtaget är det där med att ha roligt något som våra hjärnor gillar.

Peter Gärdenfors är en av personerna som gett sig in i debatten och har massor av intressanta tankar kring det här med inlärning, förståelse och kunskap.

Vi är mitt inne i en tid av stormande paradigmskifte. Skolan och hur undervisningen bedrivs är under stor press. Dessutom har vi en skolpolitisk debatt som i mångt och mycket handlar om annat än det som är viktigt. Jag har tidigare skrivit om vad vi behöver göra för att lyfta svensk skola från bra till fantastisk. 

Nu är det dags att genomföra det här i praktiken. Det ansvaret vilar tungt på utbildningsministern, Sveriges Kommuner och Landsting, sveriges skolledare och alla lärare. I den ordningen. Signalerna om att detta är viktigt måste komma och det räcker inte med tomma ord som inget kostar. Vi har gått från penna och papper till en digital verklighet med samma pengar (eller mindre). Det kan inte förvåna någon att det är så att kostnaderna är större för digitala verktyg än för blyertspennor. Detta är inte kostnader det är investeringar i Sveriges framtida välstånd. Sverige skall bli världens mest digitala land det blir man inte med penna suddi och papper.   

Nu kör vi så det ryker

Till mina barns lärare ett öppet brev

By osde8info

Hej alla kreativa och ambitiösa pedagoger!

Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.

På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.

Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?

Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.

Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.

Man måste även som lärare  ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.

Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.

Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.  

Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)

Bedömning är superviktigt

By .reid

Att få veta om det man gör duger är jätteviktigt. Både för oss vuxna och för våra elever. Det är ju det som styr vad vi gör i väldigt stor grad. Det vi får beröm för och som vi märker att andra gillar det förstärker vi. Om vi som lärare har detta i bakhuvudet hela tiden så ändrar det hur vi agerar i klassrummet. Så tänk på det :)

Facebook och tonårsdepressioner! Årets dummaste nyhet!?

By Yury Cortés

Skall man skratta eller gråta? Läser i PC för alla om en forskare som hävdar att Facebook är farligt. Man förfasas över att det sista man gör innan man somnar och det första man gör när man vaknar är att kolla sina sociala medier.

Ungdomarna verkar vara besatta av att umgås och kommunicera med sina kompisar. LÄSKIGT... 

Tydligen kommunicerar de mer med text än i personliga möten.
Vad jag undrar är...... och? Har dessa människor (forskaren och journalisten som skriver det) aldrig varit tonåringar eller träffat några???
När jag var ung så var det videovåld och hårdrock som var farligt. Där fanns i alla fall blod, sex och våld att bli rädd över. Dagens unga framstår som mesar vid en jämförelse. De är helt enkelt alldeles för välartade.
Jan Svärdhagen skrev för ett bra tag sedan en sak som nog uttrycker det hela tydligt.

hopp och lek

View more presentations or Upload your own.

Styrkan i nätverket

By aaronpk

Som lärare skaffar man sig ett gigantiskt nätverk av gamla elever. Man påverkar och lär känna en stor del av den unga generationen. Vi pratar 1000-tals av ungar som man är ett ansikte och en person för. Det är en tillgång och en resurs som vi med hjälp av sociala medier plötsligt kan förvalta och dra nytta av. Gamla elever kan vara till hjälp i ditt vardagliga lärarjobbande. Varför inte bjuda in äldre elever för att bidra i diskussioner i forum.

Genom sociala medier får du koll på vad dina gamla elever gör och kan. Utnyttja det! 

Men det får ju även konkreta uttryck i din vardag. Låt mig ge ett talande exempel.
Sonen kommer hem alldeles förtvivlad. Hans cykel har blivit stulen. Vi ger oss ut på byn och letar. Vi hittar den inte. Jag lägger ut ett rop på hjälp på Facebook och 12 timmar senare är cykeln upphittad. En gammal elev har hittat den.

 Tillsammans är vi starka och vi har bara börjat ana vilka fantastiska möjligheter vi har med en uppkopplad skolvärld och sociala medier.

The revolution will not be televised

http://www.flickr.com/photos/retinafunk/

Ibland misströstar man. Så mycket missade möjligheter. Lathet, feghet, lättja och dumhet. Men samtidigt så mycket spännande nyskapande och experimenterande. Svensk skola rymmer både och samtidigt.
Vi står inför en mycket spännande höst. Ny läroplan och en skola med siktet inställt mot framtiden. En värld runtomkring oss med en vacklande supermakt (USA) som är skyldig den kommande supermakten (Kina) massor av pengar.
Vi ser vår världsbild och trygga invanda mönster lösas upp inför våra ögon. I en sådan värld kan det trygga, gamla och invanda lätt bli något man tyr sig till. Men om historien lär oss någonting så är det att det är anpassning till det nya som är nyckeln.

Change is the only constant kan man säga. 

Det kräver såklart att vi i skolans värld är uppmärksamma på hur vi gör. Hur förhåller vi oss till det här. Ger vi eleverna en trygghet i att kunna hantera förändring eller ger vi dem trygghet genom att aldrig ändra på något?
Vi lever i en tid med en förändringstakt och med ett förändringstryck som är närmast galet. Inget tyder på att detta kommer att ändras. Det kommer att bli mer inte mindre. Förändring är något vi måste vänja oss vid.

Svensk skola har alla möjligheter att bli bäst i världen. 

Om vi vill och vågar se att det är förändring som är vägen framåt. Inte backa bakåt till en förljuget underbar skola á la 1950-tal. Utan en skola i takt med sin samtid. Kanske är det dags nu att bryta upp gamla strukturer som spelat ut sin roll. Bryta uppdelningen i teoretiska och praktiska ämnen. Bryta upp terminssystemet. Varför två? Varför inte fyra? Arbetstiderna. Varför jobbar vissa lärare ihjäl sig och andra inte? Ge lärarna ökad frihet och mer förtroende inte mer nationella prov och dokumentation. Ge skolledarna möjlighet och kräv av dem att de är pedagogiska ledare inte ekonomer.

Skolan skall vara det modernaste vi har i det här landet hur kan vi annars vänta oss att eleverna skall ha med sig något av nytta när de lämnar den?

Revolutionen kommer inte att visas på TV men självklart på Facebook, Twitter, YouTube och alla andra kanaler på nätet.

PISA och digital läsning. Vi är kanske inte så dåliga som vi tror

Vi är självplågare!
Sverige har en extremt dålig självbild när det gäller skola. Om man skall tro skolministern och medierna så är svensk skola i fritt fall och på väg att med stormsteg bli sämst i världen. Det är den känsla man får när man tar in den samlade debatten. Så är det inte. Svensk skola är bra. Inte bäst i världen men den är bra. Dessutom har den under lång tid varit bra.

Faktiskt så har det som man i debatten kallar "flumskolan" levererat massor av kreativa och kompetenta människor som idag dominerar svenskt arbetsliv. 

Troed Troedsson spetsar till det bra.


Rubrikerna som talar om att svenska elever försämras i olika mätningar haglar över oss. Men kanske bör man ställa sig frågan. Vad är det vi mäter?

På vilket sätt är det vi mäter relevant för den framtid vi är på väg mot. Vad jag försöker säga är att det inte är så enkelt som man först kan tycka. Som man frågar får man svar heter det och då är det ju intressant att när man frågar efter det som man identifierar som framtidskompetenser. Då är vi inte så dåliga. Kanske är det rent av så att vi är ganska bra?!

PISA är ju populärt i debatten. Som slagträ eller skräckspegel. Nu har man testat något som man kallar digital läsning. Det visar sig att svenska elever är ganska bra på det.

Rapporten hittar du här

Framtiden blev plötsligt lite ljusare. Fast ännu gladare blir man ju om man tittar på den där rankingen av hur kreativa man är i olika länder som Troed talar om. Det är ju det där vi kallar innovation som sätter framtidens mat på våra bord och som kommer att göra att Sverige fortsätter att vara ett rikt land.

Global innovation scoreboard

Kreativitet är vi bra på och det tycker jag att vi skall fortsätta att satsa på.

Sociala medier skolan och lagen. Del 3

by cambodia4kidsorg

Jag skulle önska att e-delegationen, SKL eller Skolverket tog fram enkla handledningar för hur man som lärare behöver tänka när man använder sociala medier i skolan. Jag efterlyser också att man tydliggör vilket ansvar man har. Som det är nu så är vi inne i en spännande period av experimenterande och kreativitet. Det är såklart positivt och jättebra. Men...

Förr eller senare så kommer det en inspektion och kontroll. Då riskerar man som lärare med kreativt sinne att stå där med skägget i brevlådan. Har man inte koll på vad man gör i förhållande till de gällande reglerna så kommer man att få kritik. 

Jag tycker att det ÄR skillnad på om jag använder sociala medier som representant för min förvaltning eller om jag använder det i pedagogiskt syfte med mina elever. Jag anser att man som lärare inte lika lätt som andra tjänstemän kan skilja på privatperson och tjänstemannarollen. Helt enkelt för att man som lärare använder så mycket av sin person i relationsbyggandet med sina elever. Gränserna mellan jaget och lärarjaget är flytande. Det är inte glasklart var gränsen går. Lärare är inte ett yrke som alla andra och skall inte vara det. Det är såklart inget som varken SKL, e-delegationen, lärarfacken eller politiken vill kännas vid. Fast på olika områden och med olika utgångspunkter. Men att vara lärare är, och där får jag faktiskt ge Zaremba rätt, ett konstnärligt yrke.
Som det är nu så uppmuntrar man det kreativa lärande som sociala medier är en nödvändig del av. Men helt andra krafter lurar i bakgrunden.

Jag tycker inte att det är juste att man på detta sätt sätter Sveriges lärare i en situation som man inte riktigt klarar att hantera fullt ut. Den nivå på IT kompetens som svensk skola har är inte tillräcklig för att navigera rätt i det gigantiska universum av sociala medier som finns. 

Vi kommer att ta fram sådana handledningar i Lund och hoppas att vi kommer att få hjälp att hjälpa våra lärare av e-delegationen och SKL. Men vem vet. Vad som verkligen gäller vet vi ju inte innan någon blivit anmäld och skolinspektionen har uttalat sig.

Sociala medier, skolan och lagen. Del 2

by birgerking

Så kom då äntligen svaret från SKL när det gäller hur vi skolan skall förhålla oss till de riktlinjer som e-delegationen kommit med.

"Lärarna i kommunala skolan är anställda i kommunen och omfattas av våra rekommendationer och E-delegationens riktlinjer. Dvs lägger man ut något på en webbplats med publik tillgänglighet för vem som helst så blir det en allmän handling. Själva hanteringen av handlingar, dvs de allmänna handlingar som uppstår i verksamheten, är rekommendationer. Det finns inget som undantar skolans verksamhet från tryckfrihetsförordningens regler. Hanteringen innebär normalt att det som skrivs på ett socialt medium som är tillgängligt för vem som helst blir exp:ade allmänna handlingar." 

Tyvärr besannades farhågorna. Lärare är tjänstemän precis som alla andra och omfattas av samma regler. Punkt.
Nu kommer vi såklart inte att nöja oss med det svaret eftersom lärare inte är tjänstemän på samma vilkor som andra (och då är det inte lönen jag menar) utan har ett speciellt uppdrag och en speciell arbetssituation.
Till viss del kan jag förstå svaret jag fått men jag kan samtidigt inte acceptera att man inte tagit hänsyn till de speciella omständigheter som undervisningssituationen innebär.

Den goda nyheten är att man kan ge ett generellt uppdrag att arbeta med sociala medier vilket i så fall ger fria tyglar. Men samtidigt så har man ett väldigt långtgående ansvar vilket kanske gör att en del drar sig för att använda moderna verktyg och istället väljer att fortsätta med blyertspennan. 

Ännu värre är det när vi kommer till eleverna. Vilket ansvar har lärarna för det som eleverna gör på t.ex. en blogg som man gör i lärsyfte?

"Eleverna är en del av verksamheten. Dock kan elever använda skolans datorer för privata syften. Den gränsdragningen vet jag inte exakt hur man skall dra."

 Där får vi gräva vidare helt enkelt.

Ett sätt att komma undan reglerna är ju såklart att stänga in sig bakom lösenord och inloggningar.

"Ett undantag är dock om informationen och kommunikationen är tillgänglig endast för lärare och elever på skolan, alltså begränsad åtkomst genom lösenord. Då är det inte allmänna handlingar utan arbetsmaterial som undantas från våra rekommendationer. Sådant material kan ändå omfattas av interna krav på att det skall omhändertas ." 

Nackdelen med detta är ju att det blir väldigt mycket torrsim. Internationalisering och samarbete  med näringslivet är alltså inte att tänka på. Det stängda klassrummet långt, långt borta från verkligheten är det som är alternativet om man skall vara realist. 
Vad det handlar om är helt enkelt frågan om vilket som skall anses viktigast. E-delegationens riktlinjer som finns för att garantera att det som tjänstemännen i svensk förvaltning kommunicerar på sociala medier inte bryter mot lagarna. Eller det lärande som elever kan få genom att använda sociala medier. För saken är den att mycket av lärande handlar om att göra fel. Korrigera och göra om. För ärligt talat finns det väl knappast någon som tror att vi kan ge eleverna reglerna och förvänta oss att de följer dem. Det går ju liksom emot hela det som varje förälder ser i ett uppväxande barn. Det handlar om gränser som testas. Det är en process som måste gås igenom. Hur man skall kunna kombinera det med sociala medier och samtidigt leva upp till e-delegationens krav kan jag inte se. 
Nu tror jag inte att det här kommer att förändra så vansinnigt mycket ute i klassrummet om man skall vara ärlig. De som är nyfikna och framåt kommer att strunta högaktningsfullt i reglerna och använda sociala medier i sin undervisning. De som är skeptiska har däremot fått ett rejält motargument. 


Vid ett samtal med några av kommunens spjutspetsar i användandet av sociala medier i undervisningen framkom att de inte gått på djupet och verkligen läst rekommendationerna från SKL eller riktlinjerna från e-delegationen. Trots det så hade de i mångt och mycket förhållit sig till de frågeställningar som tas upp. Det är ju faktiskt inte så märkvärdigt. Men trots det så tycker jag att det behövs ett klargörande och förtydligande av vilket ansvar man som lärare har. 
Ta bara det här med att man rekommenderas att ha två konton på Facebook. Ett privat och ett professionellt. Vilket går emot de regler som Facebook har. 

Jag väntar med spänning på vad Skolverket och Skolinspektionen har att säga om det här. Jag vet att även de inser problematiken. 
Som det är nu är risken att lärarna sätts på pottkanten och ges ett ansvar som de inte kan klara att ta. Då blir alternativet att stänga av.  

Om att som lärare ta till sig ny teknik och nya arbetssätt

by nikoretro

Det är inte ett lätt arbete man har valt om man väljer att bli lärare. Men ett viktigt. Jag har de senaste veckorna träffat såväl blivande lärare som sådana som är gamla i "gamet". Det har handlat om att lära och lära nytt. Om att förändra invanda mönster och tankebanor. Det är inte lätt för oss människor.

Vi vill gärna tro att vi har koll på vår omvärld och när något kommer som rubbar vår balans så stör det oss. 

Hur man tacklar det här med förändring är en av nycklarna till hur väl vi lyckas i såväl arbetsliv som i relationer i övrigt.

Skolan är en extremt svårändrad organisation på många sätt. Samtidigt som lärare säkerligen i sitt yrkesutövande är bland de mest flexibla som finns.

Ett klassrum är ett dynamiskt och organiskt levande rum. Där idéer möter andras och genom ömsesidig påverkan tar de medverkande till nya platser och tankar. 

Eller ja det borde vara så. Det finns ju för all del säkert många klassrum där envägskommunikationen råder såklart.

Det som slagit mig är det stora mod som det kräver att lämna det trygga för att ge sig ut på upptäcktsfärd i nya farvatten. Hur otroligt svårt det kan vara att bryta mönster och arbetssätt som man har vant sig vid. Eller för den delen att bryta upp en bild av verkligheten som vi bestämt oss för är sann. Jag tror att det är ganska allmänmänskligt men samtidigt så otroligt farligt om man inte är medveten om att det är så.

När jag läste historia pratade vi om "den fjättrade Clio" helt enkelt att den som skriver om historien har väldigt svårt att frigöra sig från sin egen tid och de värderingar och synsätt som präglar den tid man lever i. Det färgar helt enkelt synen på den där andra tiden man tittar på.

Ungefär samma sak gäller oavsett ämne i alla andra lägen. Pratar vi mobbing så sitter vi fast i vår egen erfarenhet och världsbild. Pratar vi användandet av IT i undervisningen så är det likadant.

Därför vill jag hylla alla er som vågar! Ni som tar steget att utmana egna synsätt och erfarenheter. Alla ni pedagoger som testar nytt och vågar lära om och om. 

Alla ni som insett att det inte någonsin blir färdigt utan att skola och lärande inte handlar om färdiga paket där man kan sätta en färdigt stämpel på lärarlegitimationen och sedan säga till sina elever att jag har läst på lärarhögskolan så jag vet. Utan snarare jag har läst på lärarhögskolan så jag söker.
För att vara lärare är en process och ett tillstånd snarare än ett arbete. Det är ett uppdrag att söka vidare. Det är att vara skattletare och kunskapare. Det är ju samtidigt det som är så vansinnigt kul.

Datorn. Betygen. Forskningen.

by kpwerker

Ibland blir man positivt överraskad. I en artikel i Sydsvenskan skriver man om vad datorns insteg i skolvärlden får för betydelse. Välskrivet utan att driva en vinkling utan man litar på läsarens intellektuella kapacitet att tänka själv. Eller är det så att jag bara är så förvånad över att man inte väljer att trycka in en negativ vinklig vid första tillfälle som ges. Fast det är klart. Rubriksättaren kunde inte hålla sig och slår till med

Elevdatorer höjer inte prestationerna

Men nej det gör det kanske inte om man fortsätter att mäta på samma gamla sätt som man alltid gjort. Eller för all del om man väljer att i skolan jobba på precis samma sätt som man alltid gjort. Detta är för all del ingen nyhet för oss som fördjupat oss i det här ett tag. Det är kanske inte så konstigt heller. Om man löptränar på ett visst sätt och når ett visst resultat och vill förbättra resultatet så räcker det väldigt sällan att bara köpa ett par nya skor. Man behöver ändra hur man tränar. Eller i detta fallet om man lämnar löpningen för att köra F1 bilar. Så kanske man inte förbättrar sin löpning på grund av det. Då kanske resultatet blir fel om det är löpningen man testar av t.ex. i ett nationellt prov.

Det som är intressant här är att man faktiskt på slutet snuddar vid något väldigt viktigt som allt för sällan lyckas ta sig in i dags- eller för all del kvällspressen. Nämligen kunskapssyn.

Lära för betyget eller för livet? Kvalitet eller kvantitet? 

Min erfarenhet och det som gör att jag brinner för det här är att jag sett att verktyget dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för ett djupare och mer kvalitativt lärande. Att eleverna helt enkelt når längre i sin förståelse. Att detta kanske inte gör att de får högre betyg på de nationella proven i svenska, engelska och matte tycker jag inte är alls konstigt. Jag har jobbat med elever i SO och de har haft roligt. Inte i betydelsen roligt som när man ser en rolig film eller spelar ett kul spel. Utan roligt i betydelsen. Engagerad, meningsfullt och krävande. Det betyder ju inte att man automatiskt tar med sig det in i nationella proven. Som man frågar får man ju som bekant svar.

Sedan kan jag tycka att hela diskussionen är ganska befängd. Jag vet inte om någon annan har upptäckt det här men världen svämmar över av datorer. I sopbilar, på kontoren, i kassan på ICA ja överallt är de. Det är den världen vi utbildar våra barn för att hantera och briljera i. Skall vi verkligen göra det med blyertspennor?

En gång i tiden klev man in i framtiden när man klev in i en skolbyggnad. Idag lever de flesta barn och unga ett tekniskt mycket rikare liv utanför än innanför skolans väggar. Är det rimligt att skolan halkar efter? 

Att vi lever kvar i forntiden? Jag tycker inte det. Skolan är en del av samhället och skall vara en del av samhället. Inte ett museum.

För övrigt är det lättare framförallt för pojkar att lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Det kanske är negativt för handstilen men ärligt talat.... När skrev du senast ett brev för hand??????   

 

Sociala medier, skolan och lagen.

by http://www.flickr.com/photos/jakecaptive/

Så här är det.
SKL har kommit ut med riktlinjer eller ett juridiskt PM som de kallar det. Det gjorde de i väntan på att E-delegationen skulle komma ut med riktlinjer. Riktlinjerna har nu kommit. Riktlinjerna är det som gäller idag. Riktlinjerna är det bara att följa eftersom det är myndighetens tolkning av lagarna som är det vi har att rätta oss efter.

Nu till problemet.
Riktlinjerna är framtagna av E-delegationens expertgrupp för juridiska frågor. De har givetvis inhämtat synpunkter från berörda myndigheter men jag vågar mig på att gissa att lärarperspektivet knappast har varit någon tung remissinstans.
Riktlinjerna är skrivna ur ett förvaltningsperspektiv och är inget krångel ur det perspektivet. Men när man skall använda samma regler på skolans verksamhet så blir det mer problematiskt. Låt mig ge ett exempel på hur det skiljer sig åt mellan förvaltningsverkligheten och skolverkligheten.

Tänk dig att man på förvaltningen tänker sig att börja blogga om vad man jobbar med och har på gång. Då är det en eller några personer som får detta uppdrag och man upprättar de rätta skriftliga handlingarna och listar det nya sociala mediet på hemsidan så är man igång. Man upptäcker att man vill använda sig av en bildtjänst på nätet och upprättar ett nytt konto med de riktiga handlingarna och listning på hemsida. Målgrupp för en sådan blogg är troligtvis både medarbetare och intresserade medborgare.

I en skolsituation är det ett antal saker som är annorlunda. Syftet med att blogga kan ju vara detsamma som det som förvaltningen har och då är det ju inte så krångligt. Samma regler och samma tillvägagångssätt helt enkelt. MEN. Om man som lärare bloggar med sina elever. Om syftet är att skapa en lärsituation som involverar sociala medier. Då stöter vi på andra problem. För det första mängden sociala medier att hantera. En blogg per klass och ämne och antalet bloggar som skall listas på kommunens hemsida fullkomligt exploderar. Lägg därtill konton på alla bild och videotjänster. Dessutom jobbar man ofta i projektform vilket gör att den där bloggen man skapar kanske bara lever under en månads tid för att därefter ha spelat ut sin roll och sitt syfte. Hinner den ens komma in på hemsidan och hinner rektorn ens skriva sitt namn på dokumentet innan det är dags att underteckna blanketten för stängning/avslut av uppdraget. Att använda sociala medier i skolan är inte samma sak som att göra det som förvaltning. Bara tempot i skapandet och dynamiken som släpps lös när eleverna släpps in som medskapande gör att ett tungrott system skapat med förvaltningen som modell inte funkar i skolans värld. 

Jag har ännu så länge varit i kontakt med några andra kommuner samt folk på Skolverket och Skolinspektionen. De är väldigt intresserade av att få veta hur vi löser det här problemet men vill/kan inte ge några råd om hur vi skall förhålla oss. De kommuner jag varit i kontakt med och som har tittat på på problematiken med hur vi skall hantera detta i skolans värld har så här långt kommit fram till att man inte kommit fram till något.
Som jag ser det så är det mycket angeläget att man snabbt ger oss i skolan möjlighet att på något sätt undslippa en del av byråkratin t.ex. genom en disclaimer eller märkning som talar om att detta är ett pedagogiskt webbprojekt och inte något annat. Lite samma tänk som man har med Creative commons helt enkelt. Krångligare än så behöver man ju inte göra det. Eller?

Att man sedan jobbar med lärarnas IT-kompetens är självklart. Precis som vi lärare skall jobba med elevernas. Men om man tittar på SKLs checklista för sociala medier så ger den de flesta lärare kalla fötter.

Men om man läser SKLs Sociala medier och handlingsoffentligheten

Så känns det kanske inte så blodigt. Det handlar alltså väldigt mycket om hur vi presenterar hur man behöver tänka och jobba för att inte gå bort sig. Men ge lärarna möjlighet att på ett enkelt sätt hantera detta. Snälla.

 

Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur

Foto Leonardini

Fokus på vad som är viktigt!
Ungefär så kan man väl sammanfatta vad som särskiljer skolor som lyckas väl framför de som inte gör det.
Vad som ÄR viktigt är ganska enkelt att ta reda på. Enligt Hatties metastudie är det väldigt mycket som hänger på läraren.
Jag tror väldigt mycket på det här.

Det är den enskilda lärarens arbete som är avgörande. Det är den enskilda läraren som möter den enskilda eleven i klassrummet. Då borde fokus ligga på att göra lärarna bättre. 

Bättre rekrytering. Bättre lärarutbildning och bättre fortbildning.
Men det tycks mig som om väldigt lite av fokus i skoldebatten handlar om detta. Eller är det bara jag som ser dåligt.
Lärarlegitimation. Jaha som visar vad? Att man har en lärarutbildning. Är det inte det som vi kallar för examen?

Enligt Hatties undersökning är utbildning dessutom mindre viktigt än personliga egenskaper. Så så länge man inte rekryterar till lärarutbildningar med utgångspunkt i personliga egenskaper så garanterar en legitimering inte det som ger bättre lärare. Men oj vad detta är kontroversiellt. 

Framförallt LR pratar sig blåa om vikten av utbildning. Nu är självklart goda ämneskunskaper och kunskap om pedagogik inte något negativt. Men vad man under lång tid har valt att blunda för är att läreriet. Själva lärarkompetensen rymmer så mycket mer än bara teoretiska kunskaper. Framgångsrikt lärarskap rymmer ytterligare kompetenser som inte nödvändigtvis är något man lär sig på lärarhögskolan. Om man har tur så ges man möjlighet att utveckla det man redan har. Men faktum kvarstår. Personliga egenskaper har större inverkan på om eleverna lär sig än vad lärarutbildning har.

Läs mer här

Hårdare styrning/nya läroplanen. En av de gemensamma nämnarna för de mest framgångsrika skolsystemen är ett stort mått av frihet för de professionella lärarna. Men samtidigt en stark kultur av att man vill utvecklas och att man kan lära sig mer och förfina sitt lärarskap.

Statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Ärligt talat gör det ganska liten skillnad i klassrummet.

Katederundervisning eller inte?

En proffsig lärare väljer verktyg efter ämne och elev. Det finns inte EN metod som är den enda rätta. Det finns tusentals! Och ja katederundervisning är EN metod. Att läraren har ansvar för vad som händer i klassrummet är väl självklart och oproblematiskt. Eller?

Så vad borde debatten handla om?
Om jag fick bestämma så skulle debatten handla om vilka kompetenser som vi vill att barnen skall få träna i sin skola. Vilka kunskaper de behöver för att nå sin fulla potential i sina liv. Med fokus på framtid självklart.
Hur kan vi rekrytera de bästa möjliga lärarna? Hur kan vi få dem att vilja vara lärare i svensk skola. Hur kan vi fortsätta att utveckla de lärare vi redan har.

Morgondagens lärare behöver fokusera på fyra kompetenser. Ledarskap, teknisk kompetens, ämneskunskaper och pedagogik. Men för att bli en riktigt, riktigt bra lärare så måste man så klart vara genuint intresserad av människor. För det är i mellanrummet som uppstår mellan oss människor när vi möts som det som vi kallar lärande händer.

Fokus på mellanrummet 

Så precis när man har skrivit sitt inlägg så snubblar man över något som handlar precis om det jag efterlyser. Peter Gärdenfors pratar om sin bok Lusten att förstå på UR Play
Vad glad man blir :)