fredag 24 februari 2012

Regional digital agenda för Skåne

Attribution Some rights reserved by Näringsdepartementet

Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län har påbörjat arbetet för att ta fram en gemensam digital agenda  för Skåne. Jag var på plats och deltog i ett fantastiskt givande och entusiastiskt lunchmingel. Glädjande var att höra något som ständigt återkom i diskussionerna nästan oavsett ämne. Vikten av digital kompetens hos medborgarna och hur otroligt viktig skolan är i det arbetet.
Oavsett om man pratade tjänster, öppen data eller hälsa och välbefinnande så återkom tanken att det är fullständigt meningslöst att göra något om inte medborgarna har kompetens att ta tillvara de nya möjligheterna.
Jag kan bara instämma. Skolans roll i det här kan inte nog understrykas. Vilken annan plats når så många. Det handlar ju inte bara om våra elever utan även om våra föräldrar.

I arbetet med en digital agenda för Sverige borde skolan ta ledningen och kraftfullt leda utvecklingen av Sverige med kraftfullt fokus på framtiden. Det är ju så att framtiden börjar i skolan. 

Tyvärr saknas detta idag.
Varför?

Vi har en IT-minister som har som devis


"Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter" 

Samtidigt har vi en utbildningsminister som har en helt annan agenda. Björklunds devis är 

"Att ställa krav i skolan är att bry sig"

Vilket jag självklart ställer upp på. Men när det kommer till att skolan ställer krav på att få använda digitaliseringens möjligheter så har man inte mycket att hämta hos Björklund

Pennan verkar fortfarande vara mäktigare än iPaden. I alla fall på utbildningsdepartementet. 

Detta är ett felgrepp. Björklund har lyft upp skolan i debatten men han har gjort det genom att platta till den svenska skolan totalt. Uppfattningen att vi har en skola i kris är vitt spridd. Ja till och med lärarna tror idag att det är så. Jag skulle vilja hävda att det är direkt farligt. Den svenska skolan är mobbad. Vi får ständigt höra att vi är fel, feta och fula. Det har pågått så länge att vi till slut har börjat tro det. Det får vara slut med det nu. Svensk skola behöver höra att det är bra det vi gör. Att vi är vackra och går en strålande framtid till mötes.  
Vi behöver en utbildningsminister som fokuserar på att ta svensk skola till en högre nivå och som bryr sig mindre om dåtid och mer om framtid. 

Framtidens skola kan bli alldeles vansinnigt kreativ, spännande och lärorik om vi ger den chansen. 

En bra början är att se till att skolan är med i samhällsutvecklingen. En bra början är att delta i arbetet kring en digital agenda för Sverige. 
Formuleringen 

"Elever ska och lärare bör ha tillgång till
moderna lärverktyg som behövs för en
tidsenlig utbildning."

som man hittar i It i människans tjänst - en digital agenda för Sverigeframstår i det sammanhanget som skrattretande. I ett av världens rikaste länder. Ett av de IT-tätaste länderna på jorden "BÖR" lärare ha tillgång till moderna lärverktyg. BÖR! På något sätt känns den ambitionen signifikativ för utbildningsministerns ambitioner med den svenska skolan.

Trist. Kom in i matchen eller släpp in en ny kraft för nu är det dags att byta fokus.




fredag 3 februari 2012

IT är givetvis en del av idrott och hälsa.

Attribution Some rights reserved by goldberg

I Helsingborgs dagblad hittar jag en liten artikel om hur IT-användningen ser ut i ämnet idrott och hälsa i den svenska skolan. Man kan väl säga att det finns en stor förbättringspotential...
Nu är det för mig inte konstigt alls att det är så med tanke på hur debatten kring ungas IT-användande i stort förs i media och runt fikaborden. Det råder ju ett tänkt motsatsförhållande här. Feta barn som orörliga och fördummade bara håller på med datorer ställt mot friska och magra som ägnar sig åt hopp och lek i naturen.
Detta är en mycket förenklad och falsk bild. Kolla själv vad ungdomsstyrelsen skriver om det och de har undersökt det.
Det är om något så att de som spelar spel möjligen är lite mindre konsumenter av alkohol än andra ungdomar. Det är väl bra!?
Det finns ju så mycket kul saker som man kan ta in i idrotten om man vill. Mycket är kopplat till mobiler eller iPod. Det finns geocaching att utforska. Appar som med GPS mäter all tänkbar statistik om din löprunda. Herregud hälsa och träning är ju självklart en egen kategori i Appstore med mängder av appar att välja på. En av mina absoluta favoriter är SpecTrek som är en liten app som är ett spel där man ger sig ut i verkligheten för att leta upp spöken. Vi snackar augmented reality här. Spökena syns bara i telefonen när du verkligen är på plats. Du kan välja på spel som är allt mellan 15 minuter och 2 timmar.
Superkul! Här finns det mycket att utveckla och ta till sig. Idrotten blev plötsligt lite roligare :)

tisdag 31 januari 2012

Kreativitet. Innovation. Skapande.

Attribution Some rights reserved by IsaacMao

Jag undrar jag...
Jag tror att allt det där teaterspelandet, målandet, sjungandet och skapandet gjorde något med mig. Jag var nog inte så värst bra på att sjunga. Inte alls någon fena på att måla. Tycker mig minnas att jag tyckte att jag var rätt så bra på teater (men ärligt talat så blir ju minnen ljusare ju längre bort i tiden de befinner sig).
Men jag tror att det gjorde något med mig och med mitt tänkande. Om man skall vara lite mer vetenskaplig så tror jag att det påverkade min hjärnas funktion.

Jag tror att det stimulerade min växande hjärna att om och om igen ställas inför uppgifter som krävde att jag utifrån ett vitt papper var tvungen att skapa.

Utan mallar uppfinna bilden. Med en lärare som genast avslöjade om jag valde den lätta vägen och höll mig i komfortzonen.

Teater är på riktigt. Det är inte torrsim med läraren som mottagare när man vet att det i slutändan finns en publik som sitter i salongen. Det är för mig essensen av entreprenöriellt lärande. En grupp som tillsammans skapar mot ett gemensamt mål. På riktigt.
Det har definitivt påverkat mig och mitt sätt att tänka och vara. Och en hel del av mina gamla klasskamrater också har det visat sig genom åren.

söndag 29 januari 2012

Det där med skolans kunskapsuppdrag och kreativitet

Kunskap! Det är viktigt det!
Det är en sådan där sak som vi kan vara överens om eller hur. Det svåra blir när vi börjar diskutera vad vi menar att den där kunskapen skall leda till. Vilka kvalitéer som vi vill att dagens unga skall ha när de kommer ut i arbetslivet.
Att kunna väldigt mycket fakta ger en stabil grund att stå på. Inte tu tal om annat. MEN och det är ett viktigt men. Kunskap i den formen som gör att man vinner i Trivial Persuit eller Jeopardy är väldigt lite värt om den inte går att använda på det här sättet.




Hela poängen med att skaffa sig kunskap är att kunna använda den i nya kombinationer för att skapa ny kunskap. Det kräver på ett sätt ett annat sätt att tänka än det som vi i skolan traditionellt har tränat. Det är det som är det nya. Det är det som är det svåra att få in i det dagliga klassrumsarbetet. Det är så lätt att ge efter för den önskan som finns hos både elever, föräldrar och till viss mån den politiska retoriken kring dokumentation. Den önskan som säger att det skall vara rättvist, mätbart och lätt att visa upp i ett Exceldokument.
Poängen är att det är i de kvalitativa kunskaperna som nyckeln till en lysande framtid ligger. Det där som kräver att läraren gör en bedömning. Det där som är svårare att dokumentera och bedöma än 2+2=4.
Våra elever kommer att leva i en värld där deras förmåga att tänka nytt och skapa ny kunskap kommer att vara den absolut viktigaste tillgången. Det är det vi måste träna dem på. Vi får inte fastna i de mätbara kunskapernas förbannade träsk. 

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större. Inte tvärt om

fredag 23 december 2011

En fundering om digitala klyftor

Earth Horizon
By DonkeyHotey

Hur skall vi göra för att överbrygga digitala klyftor?
Hur gör man för att få med ALLA på tåget.
Hur gör man egentligen för att, utan att kränka, få de som sladdar att förstå att det här med att vara en del av den digitala världen inte är något man kan välja bort?
Hur får man dem att förstå att det är något som är av yttersta vikt för de ungdomar som går i skolan idag. För de MÅSTE kunna det för att klara sig i morgon.

Betygssystemet kan man ju inte strunta i (eller?). Men med tekniken och internet verkar det vara just så. Valfritt.

Man kan som lärare utan att behöva skämmas över det säga "jag är inte så intresserad av datorer". Så kan man inte säga om läroplanen eller skollagen eller sitt ämne. Inte utan att framstå som suspekt.

Visst är det konstigt. Nu tycker jag inte att detta är lärarnas eller rektorernas fel. Nej det här är ett resultat av en kultur av konservatism som drabbat skolan under lång tid och som är farligt förlamande.
Vad det handlar är att man tappat siktet på framtiden. Skolan jobbar ju med att ge förutsättningar som skall hålla långt in i framtiden. Med en halveringstid på kunskap som är runt sex år så är det såklart svårare att hantera idag än det var 1842. Nu är mycket av det vi behandlar i skolan kunskaper av mer varaktigt, grundläggande slag. Men det påverkar trots allt.
Skolan förvaltar vår framtid och den är för viktig för att vi skall kunna nöja oss med gårdagens lösningar på morgondagens problem.
Här handlar det om att skapa en kultur av modernitet och framtidsspaning. Det är inget omöjligt uppdrag. 
Men det rimmar illa med studentexamen och fler prov.

onsdag 12 oktober 2011

Bland det viktigaste jag läst

by aigarius

Hittar på Karolinska institutets hemsida en spännande artikel med titeln "Hjärnans hårda skola".
Mycket spännande läsning. Det handlar om något så viktigt som hur vi lär oss. Detta hett debatterade område verkar vara närmast ett vitt blad när det gäller forskningen. Eller nåja en del vet man ju. 
Man vet att inlärning av fakta utan förståelse är slöseri med tid. Man vet att det som berör oss känslomässigt det minns vi. Man vet att det som vi kallar djupinlärning det fungerar. 


En av alla de "sanningar" som finns i artikeln är 
Kanske går det egentligen inte att lära ut, bara att stimulera andra att själva lära sig. Någon har sagt att hjärnan är lite som en vildvuxen trädgård och att läraren är en trädgårdsmästare som kan plantera frön och ge näring till idéer samt göra sitt bästa för att bekämpa missuppfattningar. Men växtkraften kan bara komma från den som lär sig.
Repetition är kunskapens moder är ett sådant där gammalt uttryck som vi ofta slänger oss med i skolans värld. Det stämmer. Så är det. Vill du minnas så måste du repetera. Problemet är att det är ganska tråkigt. 
Forskare, elever och lärare är rörande överens om att repetition är ett nödvändigt inslag i lärandet. Problemet är dock uppenbart - det är ju mördande tråkigt. Som tur är visar forskning också klart att det finns anledning att med alla tillgängliga medel försöka göra undervisningen rolig


Repetera är tråkigt. Hur göra det roligt? Många visar på möjligheter att med spel underlätta repetition. Här finns det massor av resurser ute på nätet i massor av olika ämnen. Här är en geografiresurs.
Överhuvudtaget är det där med att ha roligt något som våra hjärnor gillar.

Peter Gärdenfors är en av personerna som gett sig in i debatten och har massor av intressanta tankar kring det här med inlärning, förståelse och kunskap.

Vi är mitt inne i en tid av stormande paradigmskifte. Skolan och hur undervisningen bedrivs är under stor press. Dessutom har vi en skolpolitisk debatt som i mångt och mycket handlar om annat än det som är viktigt. Jag har tidigare skrivit om vad vi behöver göra för att lyfta svensk skola från bra till fantastisk. 

Nu är det dags att genomföra det här i praktiken. Det ansvaret vilar tungt på utbildningsministern, Sveriges Kommuner och Landsting, sveriges skolledare och alla lärare. I den ordningen. Signalerna om att detta är viktigt måste komma och det räcker inte med tomma ord som inget kostar. Vi har gått från penna och papper till en digital verklighet med samma pengar (eller mindre). Det kan inte förvåna någon att det är så att kostnaderna är större för digitala verktyg än för blyertspennor. Detta är inte kostnader det är investeringar i Sveriges framtida välstånd. Sverige skall bli världens mest digitala land det blir man inte med penna suddi och papper.   

Nu kör vi så det ryker

lördag 8 oktober 2011

Till mina barns lärare ett öppet brev

By osde8info
Hej alla kreativa och ambitiösa pedagoger!

Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.

På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.

Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?

Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.

Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.

Man måste även som lärare  ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.

Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.

Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.  

Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)

tisdag 6 september 2011

Bedömning är superviktigt

By .reid

Att få veta om det man gör duger är jätteviktigt. Både för oss vuxna och för våra elever. Det är ju det som styr vad vi gör i väldigt stor grad. Det vi får beröm för och som vi märker att andra gillar det förstärker vi. Om vi som lärare har detta i bakhuvudet hela tiden så ändrar det hur vi agerar i klassrummet. Så tänk på det :)

tisdag 9 augusti 2011

Facebook och tonårsdepressioner! Årets dummaste nyhet!?

By Yury Cortés

Skall man skratta eller gråta? Läser i PC för alla om en forskare som hävdar att Facebook är farligt. Man förfasas över att det sista man gör innan man somnar och det första man gör när man vaknar är att kolla sina sociala medier.
Ungdomarna verkar vara besatta av att umgås och kommunicera med sina kompisar. LÄSKIGT... 
Tydligen kommunicerar de mer med text än i personliga möten.
Vad jag undrar är...... och? Har dessa människor (forskaren och journalisten som skriver det) aldrig varit tonåringar eller träffat några???
När jag var ung så var det videovåld och hårdrock som var farligt. Där fanns i alla fall blod, sex och våld att bli rädd över. Dagens unga framstår som mesar vid en jämförelse. De är helt enkelt alldeles för välartade.
Jan Svärdhagen skrev för ett bra tag sedan en sak som nog uttrycker det hela tydligt.


Styrkan i nätverket

By aaronpk

Som lärare skaffar man sig ett gigantiskt nätverk av gamla elever. Man påverkar och lär känna en stor del av den unga generationen. Vi pratar 1000-tals av ungar som man är ett ansikte och en person för. Det är en tillgång och en resurs som vi med hjälp av sociala medier plötsligt kan förvalta och dra nytta av. Gamla elever kan vara till hjälp i ditt vardagliga lärarjobbande. Varför inte bjuda in äldre elever för att bidra i diskussioner i forum.
Genom sociala medier får du koll på vad dina gamla elever gör och kan. Utnyttja det! 
Men det får ju även konkreta uttryck i din vardag. Låt mig ge ett talande exempel.
Sonen kommer hem alldeles förtvivlad. Hans cykel har blivit stulen. Vi ger oss ut på byn och letar. Vi hittar den inte. Jag lägger ut ett rop på hjälp på Facebook och 12 timmar senare är cykeln upphittad. En gammal elev har hittat den.



 Tillsammans är vi starka och vi har bara börjat ana vilka fantastiska möjligheter vi har med en uppkopplad skolvärld och sociala medier.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...