 |
| By osde8info |
Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.
På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.
Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?
Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.
Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.
Man måste även som lärare ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.
Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.
Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.
Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag kan hålla med dig om att datorn till stor del används som skrivmaskin i skolan. Men den används inte bara som det. Det är ju också så att många saker i skolan faktiskt skrivs. Är det då fel att använda datorn till det? Det finns ju faktiskt en skrivmaskinsfunktion i den. Jag vet många på skolan som verkligen gör sitt bästa för att hinna lära sig om datorn så att de ska kunna använda den på ett bra sätt med eleverna. Dessutom vet jag många som använder datorn till andra saker också. Som att göra film, blogga, söka information mm. Att hoppa på en lärarkår så kollektivt är inte schysst. Har du pratat med lärarna, eller bara med din son?
Jag tycker att det är både osmakligt och olämpligt att hoppa på din sons engelsklärare på det vis du gör i din blogg och också på facebook. Har du ens pratat med henne/honom själv innan du ger dig på henne/honom på facebook? Har du kollat upp fakta? Vet du när deadline för uppgiften är? Vet du hur hans/hennes arbetssituation ser ut? Förväntas du att ge feedback på saker du får samma dag som du får dem? Oavsett hur många saker du får? Även om deadline inte är passerad? Hängs du ut på nätet om du inte gör det? Om du inte arbetar på helgen?
Att kalla dig själv lärare och säga att "vi som lärare..." känns konstigt. Du har ju inte arbetat som lärare sedan 1-1 infördes. Samtidigt vet jag att du arbetat på skolan du nu hackar på, för att lärarna inte har tillräckligt kreativa uppgifter för din son. När den enda utbildning lärarna på skolan fått i att hantera datorn i undervisningen var av dig. Du höll i den enda utbildning som har getts. Och utbildningen bestod av att du sa till lärarna att gå ut på nätet och leka en timme. Och, visst, du berättade om ditt bloggprojekt. Men visst kan man tycka att bloggande också är att använda datorn som en skrivmaskin? Texterna bara når en annan publik. Sen kräver du att de ska använda datorn på ett kreativt och utmanande sätt i sin undervisning. Kompetensen ska de skaffa själva. Samtidigt som de ska sätta sig in i en ny läroplan, skriva omdömen, hålla utvecklingssamtal, se till att alla når målen i alla ämnen, sitta på diverse möten, trösta och stötta elever som behöver dem, ta hand om ett oerhört budgetunderskott, dras med nedskärningar och större klasser, utmana alla på rätt sätt och på rätt nivå, fylla i blanketter, planera lektioner och rätta, ge respons i samma sekund som de får arbeten från eleverna, stötta elever genom problem, städa klassrum och uppehållsrum, rastvakta, ringa till föräldrar etc etc...
Även du, som nu lämnat skolans värld borde inse att lärarna sitter under en oerhörd press på din sons skola. De är dina före detta kollegor, och du om någon borde veta hur de kämpar för att göra skolan och lektionerna så bra det bara går för din son. Att hoppa på dem på detta vis är ruttet. Har du verkligen glömt bort en så stor del av ditt liv sedan du slagit dig ner på ditt kontor?
Det uppfattades som ett påhopp från min sida. Det var aldrig min mening och jag är mycket ledsen att det var så det uppfattades.
Jag har förtydligat på bloggen vad jag är ute efter att lyfta upp. Nämligen att skolan inte tillvaratar de möjligheter som digitala verktyg ger. Med skolan menar jag alla skolor i Sverige INTE den enskilda skolan.
Vad jag gjorde var att jag tog ett retoriskt grepp där jag lyfte det personliga för att väcka debatt kring en fråga som rör en majoritet av sveriges skolor. Jag nämnde inte namn eller min sons namn utan bara ”_________” Jag har nu ändrat detta så att det bara står lärare.
Min mening var att skapa debatt och väcka tankar. Min blogg handlar om skola och IT och den debatten för jag på nationellt plan. Detta var alltså inte ett inlägg i någon intern debatt på den enskillda skolan även om exemplet kommer därifrån.
Jag är hemskt ledsen att det var så det uppfattades och inser att jag inte var tillräckligt varsam med hur jag skrev. Jag är hemskt ledsen att det blev så här.
Till sist. Det här blogginlägget handlade inte om en enskilld person. Det handlade inte heller om en enskilld skola. Inte nu och inte innan. Det handlar om svensk skolas svårigheter att ta till sig de digitala möjligheterna.
Skolan (den svenska inte någon enskild) står inför stora utmaningar och lärarkåren är tyngd av sitt uppdrag. Det hindrar inte att Anders faktiskt har en poäng i sakfrågan han är engagerad i. Nämligen hur kan vi lärare på ett bättre sätt tillgodogöra oss hjälpmedlet som IT-området erbjuder.
Jag håller med om att det var mycket olyckligt att flera lärare kände sig uthängda, samtidigt som jag tror på att Anders aldrig hade den intentionen. Jag läste från första början ditt blogginlägg generellt och med det personliga som ett retoriskt grepp.
Jag jobbar på den aktuella skolan, och tog åt mig. Men på ett sätt där jag kände att jag kan utmana mig själv till att använda IT mer än jag gör nu. För att göra det enklare för mig som lärare. För att skapa ett kortare avstånd mellan mig och eleverna. För att det behövs verkligen nu när klasserna är stora och de allra flesta lärare har fått många fler elever att undervisa och bedöma.
Kritiken Anders riktar är ju delvis mot sig själv, och andra IT-kunniga. Men främst mot skolledare och kommun. Det är ju de som måste se till att vi lärare har de verktyg vi behöver och kunskap att kunna använda dem.
Det är tufft att vara lärare nu. Det ska gudarna veta.
Men själv önskar jag ingenting annat än att vara tillbaka hos mina älskade elever och se dem utvecklas och växa. DET är häftiga saker. MED eller UTAN IT.
Kram till de lärare som blev ledsna.
Kram till Anders.
Kan vi inte alla bara vara snälla och kärleksfulla? Det är så himla bra om man är det, man visar liksom eleverna på så himla bra exempel då. =)
Skicka en kommentar