Jag har läst detta några gånger nu och varje gång tänkt att precis så är det. Lars Johnsson på Skogstorpsskolan i Falkenberg sammanfattar varför man väljer att bli lärare.
Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag
ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina
ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den
digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den
utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?
Jag tycker att det är vackert på något sätt. Livslångt lärande är vackert och kanske meningen med det hela om man får lov att vara lite filosofisk.
Inlägg
1 kommentar:
Det är vackert, och tankeväckande. Hur kan det komma sig att man som lärare i Sverige idag faktiskt får lov att strunta i att anta dylika utmaningar? Det gäller inte bara digital teknik och cyberia som fenomen, men det är ett gott exempel. Varför får man det?
Är inte det en slags arbetsvägran?
Skicka en kommentar