Kreativitet och skola är ett lite problematiskt ämne. Det är liksom en av de där paradoxerna som läraryrket är fullt av.
Kreativitet handlar om att bryta normer och ta tänkandet utanför det redan tänkta och gjorda. Ofta krockar detta med andra mål som vi sätter upp för det som vi gör i skolan.
Så här ungefär.
Som lärare planerar man ett ämnesområde. Baserat på LGR 11 väljer man ämne och vilka förmågor man tänker sig att utvärdera eleverna utifrån. Därmed har man redan i sin egen hjärna skapat sig en bild av hur man tänker sig att det hela skall gå till. Redan där har vi börjat begränsa oss och potentiellt även våra elever. Dessutom kan vi på detta lägga den våta filt av skolkultur och skolhistoria. Allt det där som vi omedvetet införlivat i vårt tänkande om vad skola skall vara och bör vara. Detta rimmar nu väldigt illa med det där som handlar om att bryta normer och invanda tankebanor. Ja hela tänket kring detta att mäta kunskaper och sätta betyg handlar ju allt som oftast om att se hur väl eleven passar in i formen av en duktig elev.
Hur många gånger har jag hämmat mina elevers kreativa utveckling genom min oförmåga att se och förstå deras tankebanor på grund av att jag själv redan bildat mig en uppfattning av hur världen är och bör vara. Hur många gånger har jag medvetet eller omedvetet utsläckt kreativa infall genom att styra och ställa med mitt ledarskap i klassrummet?
Det handlar helt enkelt om att helt vända på våra bilder av skola är om det är kreativitet som är målet.
Vill vi att eleverna skall utveckla sin kreativitet får vi förändra skolan från grunden.
Ordning och reda ut genom dörren. Uppdelning i ämnen med fast timplan kan fara och flyga.
Nu tänker ni att jag helt har förlorat både sans och vett. Det har jag inte och även jag inser att det finns andra viktiga mål med svensk skola än bara att skapa kreativa elever.
Men varför inte börja med att kopiera Google och deras 20% free time En dag i veckan till egna projekt som baseras på intresse och fria val. Inte "elevens val" utan något helt annat.
Om vi tror på våra elevers egna drivkraft och lust att lära så kan vi våga att släppa loss den. Jag tror att det finns massor av spännande projekt som vi skulle kunna få se.
Jag hade en liten tanke om att det hade varit kul att låta elever göra sin egna "sommar" program. Det är ju så enkelt egentligen.
Musik och prat blandat.
Välj att berätta om något ur ditt liv eller prata om något som engagerar dig.
Klockren uppgift helt enkelt. Det är säkert massor av lärare där ute som har gjort detta redan.
Men där är några tips som jag vill dela med mig av. Så att man inte går i fällan och gör något olagligt.
Musiken är ju en viktig del så där började jag. Man behöver ju ha rätten att använda musiken man spelar i programmet. Normalt sett har du inte den rätten. Senaste Avicii låten går helt enkelt bort. Du står alltså inför två valmöjligheter. Antingen skapa egen musik (elitnivå) eller använda musik som du har rätt att använda (normalnivå). Alltså musik publicerad under Creative Commons licens.
Jag valde det senare. Musiken hittade jag på sidan http://freemusicarchive.org/ och jag måste säga att jag är imponerad av kvalitén.
När man använder musiken så ingår det att man talar om var man har fått den ifrån. Vem som är skapare helt enkelt.
Sedan kommer det till det man skall prata om.
Jag valde ett ämne som jag brinner för.
Att det blev skolan jag pratade om är väl knappast någon överraskning.
Sedan var det bara att starta GarageBand och köra på. Blev det jag sa inte bra så var det ju bara att klippa och klistra. Göra om tills jag var nöjd. Sedan in med musiken emellan och en liten ljudeffektsnutt som bakgrund till mitt prat eftersom jag hade en dålig mikrofon som gjorde att bara min röst lät lite platt.
Efter detta var det bara att exportera det som mp3 och sedan en uppladdning till soundcloud för att sedan kunna bädda in resultatet här.
Idag är jag förbannad. Idag läser jag socialstyrelsens rapport psykisk ohälsa bland unga och blir så himla ledsen.
Svenska 15-åringar mår sämre än i jämförbara västländer. Man konstaterar att de mår allt sämre och att det är skolan det handlar om. Man skriver det förvisso inte rakt ut. Men alla fattar ju ändå.
Vad som står bakom den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar är oklart.
Eftersom hela ungdomsgruppen verkar drabbas måste det rimligen ha skett olika förändringar i miljöer där de flesta inom gruppen vistas.
No shit Sherlock!
Vad är det då som skett i svensk skola de senaste åren. Här kan man välja olika språkbruk för att beskriva förändringen. Ett populärt sätt att uttrycka det är att man har ett ökat fokus på kunskap. Det bygger på en problematisering av skolan som hävdar att allt som inte är det skolan är idag var flum och alltså inte kunskap. Vi som gick i skolan under perioden från slutet av 1960-talet fram tills Björklund tog över rodret utsattes för ett gigantiskt flummande och det är detta som nu skall rättas till.
Detta är naturligtvis inte sant. Det är naturligtvis inte så att det inte har funnits brister i Svensk skola. Men en något mer nyanserad och balanserad bild av svensk skola hade inte skadat.
Den väg man valt för svensk skola leder inte rätt. Den bygger på en felaktig grund. Den bygger på en felaktig analys av människans drivkrafter och på en förlegad syn på kunskap.
Märk väl det är inte skolans styrdokument vi pratar om här. Där finns mycket bra att hämta. Men den politiska debatten och den bild av svensk skola som media målar upp har en genomslagskraft som vida överstiger den som styrdokumenten har.
Den självbild som svensk skola har idag är den som reflekteras genom media. Det är ingen vacker bild.
Skolan är utsatt för en gigantisk mobbingkampanj som pågått så länge jag kan minnas. Det märkliga är att när man i undersökningar frågar om skolan så svarar föräldrar att skolan är jätteproblematisk så länge man ställer frågan i generella termer. Men när man frågar om den skola som de egna barnen går i ja då är man plötsligt jättenöjd och har stort förtroende. Det här glappet är resultatet av en politisk agenda som har handlat om att skapa ett handlingsutrymme för att förändra svensk skola.
Tyvärr har man inte gjort rätt saker. Idag kan det knappast råda några tvivel om att lärarna far illa. Jag ser två stora anledningar till detta. Först och främst har man lagt på lärarna administrativa uppgifter i en gigantisk utsträckning. Dokumentationskraven ökar ständigt. Till detta kan man lägga en stor mängd nationella prov.
För några år sedan när jag tog klivet och lämnade läraryrket så hade vi som målsättning att eleverna inte skulle ha mer än ett prov eller en större inlämningsuppgift varje vecka. Det handlade om en omsorg om eleverna. Vi ville att de skulle få tid att göra bra ifrån sig. Vi ville inte skapa stress hos dem. Så ser det inte ut idag. Jag har häpnat över mängden prov som mitt äldsta barn har utsatts för. Jag skriver utsatts för på annat sätt kan man inte beskriva det. Att under den kanske jobbigaste perioden i en ung människas liv, som tonårstiden är, dessutom lasta på med ständigt mätande och testande är varken klokt eller omsorgsfullt. Det är elakt och skadligt.
Resultatet är övertydligt. Svenska 15-åringar mår allt sämre.
Till detta kan man lägga en framtidstro som är knäckt. Ständiga rapporter om ungdomsarbetslöshet och kris gör att tron på att det skall bli bättre i framtiden saknas. Detta är kanske det allvarligaste. Den som inte har hopp är hopplös.
Hur länge skall detta plågsamma försök få fortgå? Det är dags att skapa om svensk skola. Det är dags att bygga en skola som bygger på glädje, framtidshopp och visioner om att framtiden är fantastisk. För allt det där finns faktiskt i våra ungdomar om vi bara låter det växa. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet. Både hos Sveriges lärare och hos våra elever.
Det går inte att komma ifrån att det inte är gratis att driva skola. Långt därifrån. Det är massor av kostnader och inga inkomster. Eller nåja du har ju de där pengarna som följer med eleven. Att skillnaderna mellan skolor i Sverige växer är ett stort problem. Samtidigt var det ju hela tanken.
Det har ju hela tiden varit meningen att bra skolor skulle slå ut de dåliga. Det kallas för konkurrens och marknad.
Det är två saker som KAN vara en bra idé förutsatt att man kan åstadkomma en fungerande marknad så att konkurrens kan uppstå. Detta funkar extremt bra när det gäller till exempel hemelektronikmarknaden. Det gynnar oss alla att det finns en drivkraft att förbättra varorna och samtidigt sänka priserna.
Men skolan är kanske inte riktigt samma sak som hemelektronik. Det är svårt att jämföra. Det geografiska väger tungt.
Det finns säkert många sätt att lösa detta. Många ser kopplingen mellan kommunaliseringen av skolan och starten på förfallet.
Då blir det lätt att se lösningen som en återgång till ett gammalt system. Samtidigt är det en djupt felaktig tanke.
Det förutsätter ju att de senaste 20 årens utveckling aldrig har skett. Även om skolan hade fortsatt att vara statlig så hade den förändrats. Frågan är ju bara hur.
Det brukar hävdas i skoldebatten (från vissa håll) att det inte är en fråga om resurser (pengar) utan hur man använder resurserna. Det är självklart både sant och nonsens. Självklart spelar pengar roll. Självklart spelar det roll hur man använder dem. Men att skolan sedan tidigt 1990-tal har blivit billigare är mycket märkligt. Skola är ju inte hemelektronik precis.
Skolan har gått från penna och papper till datorer och det utan att få mer pengar. Nä.... vänta..... skolan har gått från penna och papper till datorer med mindre pengar till lärare vilket betyder färre lärare i klassrummen. (vill du gräva i det här så kan du göra det här. Notera dock att man konsekvent väljer att börja räkna 1991. Det är ingen slump om man säger så...)
Det är mäkta imponerande men i verkligheten betyder det att skolan har slutat göra en hel massa saker så klart. Saker som man nu har prioriterat bort. Sådant där dyrt som psykologer, skolsköterskor och annat som fanns då på 1980-talet. Sådant som dagens vuxna, utanför skolans värld, förutsätter finns där därför att de fanns där när vi gick i skolan.
Kanske är det en statlig finansiering vi behöver? Det kan vara den likriktare vi behöver. Sedan är det för övrigt självklart i min värld att vinstintressen inte har i skolans värld att göra. Gärna vinster som återinvesteras i att bygga en ännu bättre verksamhet men riskkapitalbolag som driver skolor. Nej det tycker jag verkar dumt användande av skattemedel.
Men att ha EN skola som skall passa alla tror jag inte heller på.
Men tvärsäkerhet är inte alltid ett tecken på att man har koll. Ibland kanske tvärtom.
Vi har en mycket bra skola i Sverige. Inte minst med tanke på att man sedan 60-talet konsekvent har sänkt läraryrkets status genom att hålla nere löneutvecklingen. Skolan lider därför av ett otroligt dåligt självförtroende. Det är ju inte så konstigt. Vad hade du själv tänkt om du varje gång det var lönerevision fick mindre än kollegorna?
Dessutom sägs det att skolan är i fritt fall när det gäller vilka kunskaper som eleverna har med sig när de lämnar skolan.
Då är det kul att någon enstaka gång notera att det finns andra bilder av svensk skola. Att man kan ha en annan synvinkel. En annan utgångspunkt. Extra kul är det när den kommer från Finland.
Finland detta land som enligt statistiken är bäst i världen. På det som vi mäter då alltså.
Vi har saker som vi är väldigt bra på i svensk skola. Det skall vi vara stolta över och det är där vi skall bygga vidare.
Vi kommer aldrig att klå kineser eller koreaner i Pisa om de fortsätter att mäta samma saker. Men det kanske inte heller är något att sträva efter. Å andra sidan ligger Korea och Kina inte på latsidan. De har också insett att det inte är höga poäng på Pisa som är framtidens melodi. Därför tänker de bygga om sina skolor för att bättre passa de visioner de har om vart de vill ta sina samhällen.
Jag önskar mig en vision om vart vi vill ta vårt land. Den visionen, om den skall förverkligas, börjar i skolan!
Byt förresten ut USA mot Sverige i den här filmen och dra på smilbanden. Det gäller ju oss också. Det handlar om att skapa motivation och glädje. Det är vi bra på och det är det vi skall fortsätta vara bra på. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet i skolorna med massor av nationella prov. Just sayin!
Allt som skrivs på den här bloggen är mina privata tankar och åsikter och skall alltså ses som sådana.
Jag arbetar som IKT-strateg på skolområde LTÖ (Linnero, Tuna, Östra Torn) i Lunds kommun
Är även konsult för Tänk Om. Har tidigare jobbat som SO-lärare och IKT-pedagog på Killebäckskolan i Södra Sandby. IKT-pedagog på Digiteket, Staffanstorp . Samt som kommunikatör med inriktning IKT på Barn- och skolförvaltning Lunds stad. Är aktiv som bloggare inom området IT och skola. Har mångårig erfarenhet av att använda bloggar och andra webbaserade verktyg i skolvardagen. Brinner för det fördjupade lärandet som är möjligt med 1-1.
Inlägg
