Det allomfattande internet. Riskerna och möjligheterna...

 Some rights reserved by teachernz

Vem skall ha makten över informationen? Vem skall sätta ribban för vad som är okej när det gäller hur vi utnyttjar den? 

När det gäller makten över vem som har rätten till våran information och hur den får användas så är detta ett område som vi behöver hålla ögonen på.
Har du läst igenom de där avtalen som man ingår när man klickar på ja. Den där knappen du måste klicka på för att komma in på Facebook eller Instagram eller vad det nu kan tänkas vara för tjänst. Det är bara att erkänna jag gör det inte.

Lockelsen att få komma igång med tjänsten är större och texterna är juridiska dokument på 26 sidor. Valet är enkelt. 

Men det finns faror med detta. Vi riskerar att ingå avtal som styr vårt användande och den information vi lämnar ifrån oss i en riktning som vi kanske inte önskar.
Risken är ju att internet utvecklas i en riktning som passar de stora företagen och inte i en riktning som passar människornas behov i första hand.
Vi gnäller inte över det. Så länge vi inte betalar för Facebook så kan vi köpa att det dyker upp reklam i flödet.
Men om vi drar ut trådarna lite längre. Om vi tänker oss ett allomfattande internet. Ett internet of things där alla tänkbara saker är uppkopplade. Där ICA delar information med RunKeeper och tvättmaskinen. Där manipulation av mycket mer subtil art än en reklambanner på din favoritsajt är möjlig. Vem skall ha rätten att styra vad som händer i ett sådant samhälle?

Är det företagens önskningar som skall ha tolkningsföreträde eller du?

Det är företagen som betalar! Deras åsikt kan väl då sägas ha en viss tyngd. Men är det så vill att det skall vara? Lagstiftarna ligger långt efter här. Deras insikt i vart det är på väg eller ens var vi är idag verkar vara mycket sporadisk och summarisk.

Det räcker egentligen att titta på rättegången kring The Pirate Bay för att förstå att lagstiftarna såväl som domstolarna saknar en djupare förståelse av att internet har förändrat spelplanen.
Man kan för all del säga att det enbart handlar om att upprätthålla upphovsrätten. Men jag tror att det går djupare än så. Om det enbart handlade om upphovsrätten borde Google vid det här laget vara lagförda. Men det är de inte. Detta trots att The Pirate Bay nog är att se som en småspelare i jämförelse med Google i det här sammanhanget.

Ett allomfattande internet skulle kunna erbjuda många bra tjänster som potentiellt skulle kunna hjälpa oss människor att göra klokare val. Om det är sådana tjänster som vi människor väljer att bygga. Men det finns en betydande risk att det är helt andra intressen som kommer att bygga de tjänster som vi kommer att använda. Kommersiella intressen självklart.

Frågan är vad vi kan sätta emot? Det är frivilligt att gå med i Facebook. Det är gratis! 

Vilka krav kan vi som konsumenter då ställa? Här krävs en annan motpart. Den enskilda användaren är alldeles för maktlös. Det krävs nog att vi rör oss på en överstatlig nivå för att vi skall hitta jämbördiga parter. Det behövs en överstatlig röst som bevakar våra mänskliga rättigheter i förhållande till de informationstörstiga internetföretagen. (det finns så klart olika organisationer som försöker vara den rösten)

Alternativet är att vi får alternativ sprungna ur samma jord som till exempel wikipedia. Non profit sociala medier. Detta är kanske den mer troliga lösningen.

Det är ju nämligen så att "kod är lag" det vill säga det vi bygger in i systemen är vi tvungna att följa. Det är därför mycket intressant vilka intressen och etiska/moraliska grunder de har som bygger/reglerar koden. Företagen har förstått detta. Repressiva regimer som Kina och Iran har förstått detta. De bygger sina egna sociala nätverk. Men har vi vanliga medborgare och konsumenter förstått detta. Bryr vi oss eller är lockelsen för stor? I mitt fall är svaret givet. Ja lockelsen är för stor. Men så är ju alternativen för få.

Fast sedan kan man ju ljuga också. Man måste ju inte vara sig själv hela tiden på internet. 

Framtidens skola. En spaning!

Some rights reserved by Kalexanderson

Härom veckan satt jag i en panel med det spännande uppdraget att spana in i framtiden. Denna gång med fokus på skoldatatekens roll.
Verkligen ett kul uppdrag! Jag valde att ta i och tänka lite längre än bara de närmsta åren. Här är vad jag kom fram till.

Min spaning baseras på ett fåtal observationer och är på intet sätt att se som vetenskaplig. Dock skall sägas att det inte är taget ur luften på något sätt utan baseras såklart på fakta. Lite på allvar och lite med glimten i ögat.

Många stora idéer föds på toaletten och därför faller det sig naturligt att börja där.

Visste du att det redan idag finns intelligenta toaletter som förutom att göra det du gick dit för att göra levererar en hälsokontroll på köpet så att säga. Baserat på att det du levererar analyseras innan det skickas vidare i avloppssystemet. Dessutom kan sitsen mäta blodtryck, vikt och liknande.

ICA-kort finns i nästan var mans och kvinnas plånbok.

RunKeeper och liknande träningsappar är mycket populära.

Lägger du till de här tre fenomenen ett allomfattande internet så finns det spännande utvecklingsmöjligheter. :)

Tänk dig att du handlat godis i affären. Den informationen kickar igång RunKeeper som i enlighet med den senaste motivationsforskningen på subtila sätt kommer att påverka dig att under dagen röra dig mer (allt i enlighet med de inställningar du har gjort så klart).

Överfört till skolans värld så skulle man kunna tänka sig följande scenario. Allt en elev gör som på något sätt kan tänkas registreras av ett allomfattande internet kan användas för att mätas mot målen. Detta betyder att elevens lärande inte behöver begränsas till skolbyggnaden eller tid med läraren. Allt lärande. Dygnet runt. Kan läggas till den karta av mål som eleven skall ha uppfyllt innan man kan gå vidare till nästa level.

Vad blir då lärarens roll? Om det inte är det där att bedöma om man har kunskaper, förmågor och färdigheter, vad skall läraren göra istället? Vänta det är inte dags att svara på det än.

I en värld där allt mer arbete sköts av maskiner och robotar måste vi börja fundera på vad vi människor skall jobba med. Vad är unikt mänskligt? Vad är det vi kan eller förmår som en dator eller robot inte kan göra lika bra eller bättre? Nyckeln finns att finna i de förväntningar som näringslivet har på framtida medarbetare. 

• Problemlösning och kritiskt tänkande
• IT och digital kompetens
• Samarbetsförmåga
• Kreativitet
• Mångsidighet 

Som jag ser det så är vi på väg mot en skola som kommer att göra en synvända. Som det är just nu så ligger fokus i debatten på det som i läroplanen benämns centralt innehåll. Detta är såklart helt tokigt med tanke på vad framtiden säger är viktigt. Det handlar så klart om en politik som sitter fast i ett tänkande fast förankrat i en tid som redan kan sägas ha passerat sitt bästföredatum. Den sitter fast i 1900-talets paradigm av industrialism och och synen på skolan som en fabrik. Skolan skall prestera goda samhällsmedborgare som presterar goda resultat i olika tester i förhållande till andra länder. Fokuseringen på Timss och Pisa i debatten handlar om att tävla i en sorts resultatmätning. Men frågan om det är rätt saker man mäter i förhållande till vart vi vill.
Kanske är det så att den högljudda debatten om resultat i internationella mätningar enbart är ett sätt att slippa tala om det som vi egentligen skulle behöva prata om. Vad skall skolan egentligen vara bra för? Vad har vi för framtidsbild och vilka visioner har vi? Var vill vi att Sverige skall vara om 20, 30 eller 50 år. Var finns de storslagna visionerna för vårt land och hur skall skolan arbeta för att de målen skall nås. Räcker det med att ha som mål att vi skall slå Finland i PISA?

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Jag tror att synvändan snart kommer och att den kommer att få mycket stor inverkan på hur vi bedriver skola. Citatet ovan kommer från den nuvarande läroplanen. Om fokus på vad skolan skall göra för eleverna ligger på att skapa kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare stället för att fokusera på centrala innehållet så kommer vi att vara tvungna att arbeta på andra sätt.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

 I en värld där information är en resurs som finns tillgänglig i överflöd för alla och där ny information ständigt tillkommer i en aldrig sinande ström är inte information i sig av något värde. Det är sammanhang och överblick som är det som vi behöver skapa. Att tolka och värdera information. Att sätta det i en mänskligt kontext. Där kommer skolan in i bilden.
Jag tror inte att skolan som plats är på väg bort. Tvärt om. Som mötesplats är skolan unik och fyller en fantastisk plats i samhället. Kanske kan skolan som mötesplats till och med breddas. Varför skall det bara vara förbehållet barn och ungdomar i vissa åldrar att få komma till den fantastiska plats som morgondagens skola kan vara.

Framtiden tillhör de kreativa och skapande människorna. Alla kommer att vilja vara med!

I en värld med ett allomfattande internet och ökande robotisering blir det unikt mänskliga viktigare.

En liten fråga

Vilken är din viktigaste kompetens som lärare?... at AnswerGarden.ch.

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!