Det finns ingen "quick fix"

by aruon

Vi lever i en tid som antagligen är mer splittrad och svårbegriplig än någonsin tidigare i världshistorien. Helt enkelt därför att vår kunskap på alla områden är så stor att ingen enskild människa kan omfatta den. Det sägs ibland att den siste som visste allt var Thomas Jefferson. USA:s tredje president i början av 1800-talet.

Världen är fylld av paradoxer och en av dem är att ju mer kunskap vårt samhälle bygger desto mer tycks vi hemfalla åt att skapa förenklingar av vår verklighet. Rent psykologiskt har jag inga problem att begripa detta. Förenklingar och modeller hjälper oss att förstå vår fragmentiserade värld. Men modeller och förenklingar av verkligheten måste alltid tolkas med en stor medvetenhet om den inte lika förenklade verklighet som ligger till grund för modellen. Man får inte frestas att tro att det är modellen som ÄR verkligheten. Det är ett intellektuellt problem av stora mått som skär rakt igenom alla vårt samhälles ödesfrågor. Flyktingkriser, mobbing, globalisering, den globala uppvärmningen och psykisk ohälsa.

I Svenska Dagbladet läser jag ett inlägg av Anette Wickström docent och lektor, Sofia Kvist-Lindholm doktorand och Karin Zetterqvist Nelson professor alla verksamma vid tema Barn, Institutionen för tema, Linköpings universitet. Ett inlägg om hur ett program för att hjälpa unga som mår dåligt att må bättre kanske rentav kan få dem att må sämre. Eftersom man (i all välmening) tagit fram en metod att arbeta efter. Metoden blir överordnad mötet och man glömmer bort att varje människa är unik och har unika tankar och behov.

Samma önskan att hitta METODEN finns såväl inom IT i skolan som när det gäller arbete mot mobbing. Problemet är ju att metoden med stort M inte finns.

Det finns massor av metoder. Vilken som fungerar just i mötet med den unika människan eller med din unika grupp eller klass är inte givet. 

Så hur skall vi göra då? Jo svaret heter förhållningssätt. Metoder kommer och går men förhållningssätt eller filosofi har en helt annan kraft att hålla.

Om vi har som förhållningssätt att ständigt möta varje individ där den är så kommer vi att söka oss en mängd metoder att använda för mötet. Vi kommer också att flytta fokus från vad vi som skola/lärare skall prestera till ett helt annat intresse för hur våra elever tänker. Vad de kan och vad de tycker. Elevfokus istället för lärarfokus eller organisationsfokus.

Min absoluta favorit sida i LGR11 är den första sidan. Skolans värdegrund och uppdrag. Där finns en mening som i sig själv håller mycket av svaren för de frågetecken som vi har att brottas med.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Så enkelt och precis så jävla svårt är vårt uppdrag. Nyckelorden är "enskild" och "unik" vilket rimmar väldigt dåligt med de generaliseringar som vi så gärna önskar oss skall fungera. 

Det må vara galet svårt. Men det är också galet viktigt. Det är också galet tillfredställande när det fungerar. Och fungerar gör det. Varje dag möter massor av elever en skola som bekräftar dem. De möter lärare som stärker dem. Det når dock aldrig nyhetssidorna. Men det händer och det är fantastiskt. Glöm inte det.

Mobbing i en digital värld

 Some rights reserved by Miss Blackflag

Ibland får jag frågan om jag kan komma och prata om mobbing och sociala medier. Det gör jag gärna. Men jag brukar börja med att förtydliga för den som kontaktat mig att jag inte tror att det är någon skillnad på mobbing och mobbing i sociala medier.

Om det sker digitalt eller på ett kollegieblock är faktiskt ingen som helst skillnad. Nu invänder en del att skalan i hur många som ser eller att det som görs digitalt finns kvar gör skillnad. Så är det ju såklart. Men den skillnaden tror jag överskattas. Det som görs digitalt kan också snabbt drunkna i störtfloden av uppdateringar. Det betyder inte att det gör mindre eller mer ont.

När jag säger att jag menar att det inte är någon skillnad så menar jag att det är samma gamla hemska mekanismer som ligger bakom mobbing idag som igår. Samma maktkamper. Samma fula trix.

Men det betyder också att hur man kan minska mobbing ser likadant ut idag som för tio eller trettio år sedan.

Det betyder att skolan på intet sätt kan säga sig stå handfallen inför mobbingen. Alldeles oavsett plattform.  

Man vet att det inte finns EN lösning. Det funkar inte att välja en metod och sedan löser sig allt. Nej man behöver ha en bred kunskap om metoder och välja den som passar just till den klass eller de individer det handlar om.

Man vet att om man systematiskt väljer att arbeta mot mobbing genom att kartlägga, analysera och sätta in insatser. Om man väljer att se och inte slätar över. Om man är tydlig både i sin kommunikation och som förebild. Om man väljer att låta eleverna ta ansvar för att skapa god stämning genom att anordna kul saker för varandra tillsammans. Då kan man komma mycket långt.

Detta betyder att vi faktiskt har massor av erfarenhet i våra skolor av hur man jobbar med det här. Det gör ingenting att det flyttar från korridor till mobiltelefon. Från fotbollsplanen till Snapchat. Vi kan det här! Det är goda nyheter. Eller hur!

Vad är meningen egentligen

 Some rights reserved by Just a guy who likes to take pictures

Ibland fastnar jag i funderingar över vad meningen är med skolan egentligen. För de flesta verkar svaret vara enkelt. Kunskap. Men jag är inte riktigt lika säker. I alla fall inte lika snabb att ta till det ordet. För det känns för trubbigt och samtidigt alldeles för smalt.

Vad vi lägger in i begreppet kunskap är dessutom så väldigt olika. Den ena menar Hallands floder medan någon annan pratar om metakunskap.

Därför brottas min hjärna med vad vi verkligen vill uppnå. Vad är poängen? Vad är skolans stora mål här i världen?

LGR 11 känns ju som en bra utgångspunkt.

Grundläggande värden 

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. 

Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. 

Det är kunskaper och värden som är poängen. Det handlar om utveckling. Det handlar om demokratiska värderingar och respekt för människor och miljö. 

Som jag läser det så betyder det att skolans mening är att se till att eleverna blir bra människor som är goda medmänniskor och nyfikna på livet. 

Om detta är visionen för den svenska skolan så verkar vi kollektivt ha fått en gigantisk minneslucka. Om detta är något som är självklart för allt och alla så till den milda grad att det inte ens behöver nämnas så ber jag om ursäkt. Det kanske bara är jag som inte ser det. För i min värld verkar det som om det handlar om att de läser för lite. Räknar för dåligt och är allmänt lata. 

Det kanske är sant. Men frågan är om det var det som var poängen? Var det där visionen för svensk skola låg. Att målet var att de skulle läsa bättre än barn i andra länder. Att de skulle räkna bättre än barn i andra länder. 

Nä men hur var det nu? Målet var ju ett annat. De skulle bli bra människor. Blir de det då? Mäter vi det? 

Svaret är att det finns de som gör det. Forum för levande historia gör en undersökning som heter Tid för tolerans. De undersöker vilka attityder skolungdomar har visavi utsatta grupper i samhället. 

De ser intressanta saker. De ser att svenska ungdomar är toleranta. Inte alla. Inte alltid. Men det mest intressanta är att se att toleransen ökar. 

I en värld där globala kontakter och samarbete i heterogena grupper kommer att vara vardag i ett internationaliserat näringsliv kommer detta att vara en förutsättning för framgång. 

Vad som är målet med svensk skola har helt enkelt bara tappats bort i en debatt som gått vilse. Vi behöver helt enkelt bara återupptäcka visionen för svensk skola. 

När vi gjort det så kan vi med stolthet ta tag i de utmaningar som vi har att ta tag i. Som att bli bättre på läsning och matematik. Men med rätt bas och av rätt anledning. Nämligen för att vi vill lära. Inte för att vi skall klättra på internationella rankinglistor. Men det kanske kommer av sig själv om vi lyckas skapa en skolkultur där kunnande är viktigt.