Skola. Vad skall det vara bra för?

by http://www.flickr.com/people/jelene/]jelene, on Flickr

Pratar mycket skola med mina barn. Det är spännande att höra vad de tänker och tycker om sin skolgång. De vill lyckas och är smarta nog att se vad det är som förväntas av dem. Sedan kalkylerar de vad som krävs i arbete och vad de får ut av det. Inte på något vuxet och alltid klokt sätt. Men visst tänker de i termer som ROI. Marginalkostnad  o.s.v. Starcraft är ju också vansinnigt roligt.

Helt enkelt hur mycket tid tar det här från det jag tycker är roligt och hur mycket nytta har jag av det. Så funkar barn idag. Ja det har de väl alltid gjort om man tänker efter. Men idag är det sociala trycket och auktoritetsrädslan mindre än på säg 40-talet.

Skillnaden mellan skolans verklighet och den "riktiga" var dessutom mycket mindre då. Det var lättare att koppla skolarbete till det framtida riktiga arbete man skulle göra. Så är det INTE idag. 

Det som skolan förväntar sig ligger allt för ofta väldigt långt från det som arbetslivet kräver. Om man inte skall bli lärare då.
Hur har det blivit så här? Fast kanske viktigare hur kan vi ändra på det.
Jag anser att en bra början är att läsa den nya läroplanen. Fundera över vad som verkligen krävs och hur man på roligaste sätt kan skapa lärsituationer för att träna de kompetenser som eleverna skall utveckla.
Jag tror att man om man väljer att läsa den utan att tänka skola som det varit i 1000 år kommer att upptäcka att vi kan ha vansinnigt roligt i skolan medan vi gör viktiga saker och lär oss massor.

Så hur svårt kan det vara? Det är faktiskt så att vi har möjligheten att jobba på andra sätt än läs boken svara på frågorna. Nej faktiskt det är vårt uppdrag att arbeta annorlunda än så.

Om barnen tycker att skolan är tråkig så kommer de att lära sig mindre än de hade gjort i en rolig skola. 

Allt för ofta får man svaret "-Tråkigt" när man frågar hur det var i skolan idag.

Ledarskap och fokus på det som fungerar

Läser en sak i DN som får mig att tänka lite.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör

Vad som funkar verkar det vara ganska dåligt med koll på i svensk skola. Man kan faktiskt undra varför det är så. Dels beror det ju på att vi är ganska dåliga på att berätta vad vi gör i skolan. Vi har ett gigantiskt kommunikationsproblem där. Skolan ser ju inte ut idag som den gjorde för trettio år sedan. Dagens föräldrar känner inte igen sig. Den skola de gick i var inte målstyrd utan betygen fördelades efter normalfördelningskurvan.

Den som kunde boken utantill fick femma. Det var en till viss del lättare skola att genomskåda. Det var väldigt tydligt vad som krävdes. 

Jag har haft många förvånade och arga föräldrar på föräldramöte när jag hållit upp läroboken och sagt "kan du allt som står i denna så har du godkänt". Det borde ju enligt den gamla referensramen vara MVG.

Ett problem vi har att brottas med är att kontakten med forskningen är väldigt svag i svensk skola. Eller om det kanske är tvärt om?

Forskningen kanske har väldigt dålig kontakt med svensk skola? 

Mycket av diskussionen inom lärarvärlden de senaste 100 åren (eller om det bara är 20) handlar om dalande status och löner. Väldigt lite i jämförelse har handlat om lärande och vad som funkar. Som om det var så att vi redan visste det och nu bara hade att förvalta. Men så är det ju inte.
Skolan måste hela tiden vara på tårna och fundera över vad vi gör och varför. Vilka kompetenser är det som behövs i morgon och tiden där efter.

Hur blev det så? Detta behöver vi ändra på. De som skall leda förändringen är så klart rektorerna. Kan de det? Har de koll på vad som är viktigt i morgon och den senaste forskningen. Jag tror inte det. Den normale rektorn är i mångt och mycket en förvaltare. Den ojämförligt viktigaste uppgiften som en rektor har är att klara budget. Nu menar jag inte att detta är oviktigt på något sätt men DET VIKTIGASTE kan det väl ändå inte vara. Nog borde man kunna ha ekonomer som sköter den biten.

Det VIKTIGASTE borde vara det som heter pedagogiskt ledarskap. 

Och om de nu har koll på den senaste forskningen vad säger den då? Ja självklart en massa konstiga saker som inte alls stämmer överens med den skoldebatt som råder i Sverige. Det är inte lätt att jobba på Sveriges största arbetsplats helt enkelt.

Att tidigare betyg är bra innebär inte att ännu tidigare och ännu mer av betyg vore bättre. Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas själständighet och förtar deras arbetsglädje. 

Det verkligt viktiga är ett ledarskap från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet som genomsyras av frågor som:

Vad kan vi lära av våra egna misstag? Hur kan de skickligaste lärarnas metoder spridas till andra? Vad kan skolorna lära av varandra och Sverige av erfarenheterna i andra länder?

Vad vi kan konstatera är att vi i Sverige är bra på vissa saker. Det är där vi skall bygga vidare. Inte fokusera på det som andra kan göra bättre. Att kunna skolboken utantill ger kanske höga poäng i internationella undersökningar men är knappast vägen in i framtiden.
Vi har arbetsglädje i svensk skola. Eleverna trivs riktigt bra i sina skolor. Det är knappast negativt. Det tyder på att de ser mål och mening med att vara där. Vad som behövs är mer av öppenhet och nyfikenhet. Att skolan tar klivet från den slutna klassrumsvardagen och ut i verkligheten. Det är så enkelt att ta det steget idag.

IT ger massor av möjligheter att dela och visa. Skapa och skapa om. Det är där möjligheterna för att utveckla svensk skola finns. 

Men det börjar i mötet mellan lärare och elev. Mötet människa till människa. Därför är bra lärare det viktigaste som finns. De skall ha massor av uppmuntran och hög lön. Det är en bra början.

Skola i förändring kräver kompetenta lärare

Efter att ha deltagit i en spännande webbkonferens om öppna lärresurser så är där några funderingar som gnager mig lite.

Att läroboken är på väg ut tror jag är ganska bra på många sätt.

Man blir styrd av läromedlet och fastnar lätt i ett kvantitativt tänkande. Kursen skall hinnas med och sidor blir viktigare än kunskapen. Samtidigt ställer ett nytt arbetssätt nya och stora krav på läraren. Om man väljer att lämna den trygga hamn som läromedlen trots allt är så krävs det att läraren är kompetent i sitt ämne. Man behöver mer av kunskap helt enkelt.
Samtidigt så leder det till ett mer verklighetsanpassat och riktigt lärande. Det är självklart inte oproblematiskt.
Min egen erfarenhet är att det är värt det.

Undervisning byter ben och blir mer av lärande.

Elevinflytandet och elevengagemanget växer och lärandet fördjupas när man lämnar standardundervisningen och vågar ta ut svängarna.

I en svensk skolvärld som snart kommit ifatt den riktiga världen när det gäller tillgång till verktyget dator så kommer mycket att förändras. En del saker som att arbetssättet i många skolor kommer att bättre utnyttja kreativa möjligheter är bara kul. Men säkerligen kommer vi att upptäcka negativa konsekvenser på en del skolor.
Det viktigaste vi kan göra är att ge lärarna råg i ryggen och få dem att förstå att de alldeles oavsett datorkunskaper har en avgörande betydelse för sina elevers lärande. Inte som expert på datorer utan som frågeställare, ifrågasättare, påhejare, ledare och kravställare. Kort och gott som lärare.

Jag tror att vi är på väg mot ett språng.

Ett skutt i hur vi ser på lärande i det som vi kallar skola.
Jag tror att det kommer att bli roligare att vara elev och elever som har roligt lär sig mer. Jag ser framtiden an med glädje.

Allt annat än överraskande

Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.

Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.

För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

Almedalen sätter skolan i fokus. Eller?

Foto från http://www.flickr.com/people/mike52ad/

Som vanligt väljer politikerna (eller om det är journalisterna) att prata betyg. Synd!
Jag tror att det hade varit bättre om debatten hade handlat mer om hur svenska elever skall lära sig bättre, än hur vi skall mäta vad de lärt sig.
Men det verkar Sveriges politiker vara överens om är omöjligt att diskutera. Självklart skall inte riksdagen bestämma fullt ut hur arbetet i varje klassrum skall se ut. Men nog kunde man ha lite roligare visioner och idéer om svensk skola än BARA betyg.
Nu drar man stora växlar på kopplingen mellan betyg och kunskap. Är den kopplingen verkligen så given. Alla barn och ungdomar drivs inte av betyg. Visst finns de elever som endast jobbar för betygen. Precis som det finns människor som enbart jobbar för lönen. Men det är långt från hela sanningen. De allra flesta har helt andra drivkrafter i sitt dagliga arbete. Drivkrafter som är mycket mera kraftfulla. Som att få bekräftelse, känna att man är viktig och att det man gör betyder något för någon annan och en själv.
Det är det som är viktigt! Det är därför som kommunikationen mellan lärare, föräldrar och elev är viktig.

Betyg är det trubbigaste kommunikationsmedlet man har som lärare. Ändå är det där all diskussion verkar hamna.

Skriftliga omdömen är bra men tar mycket mer tid än vad människor utanför skolans värld begriper. Tänk dig en klass med 25 elever som du har i fyra ämnen och som skall få sin kvalitativa utvärdering. Det är inget man bara snyter ur näsan. Tänk dig sedan att du har fyra klasser. Då handlar det om 400 omdömen du skall skriva inom loppet av några veckor. Detta samtidigt som du har dina lektioner som vanligt. Snacka om omöjligt uppdrag! 40-timmarsvecka?! Jo tjena... Vi talar om ca en halvtimme per elev och ämne för utvärdering inför utvecklingssamtal. Det blir ganska många timmar det. 200 timmar närmare bestämt. Det håller ju inte. Om vi halverar tiden så att varje elev bara får 15 minuter utvärderingstid per ämne så är vi ju nere i 100 timmar för en vanlig SO-lärare. Det betyder fortfarande över två veckors arbete på heltid (45 timmar). Är det ingen som har räknat på det här?
Risken med det här är att fokus hamnar fullständigt fel. Politiker, lärare, föräldrar och elever fokuserar på skriftliga omdömen och utvärdering istället för på inlärning.

Skolan blir ett mätställe istället för en plats där man utvecklar sin kunskap.

Jag har svårt att se att det är detta som kommer att lyfta svensk skola till nya höjder av kunskap.
Gudskelov finns det ju motkrafter. Det finns massor av goda lärare som lägger sin tid och sin kraft på att utveckla Sveriges elever och hur man jobbar i skolan i takt med sin samtid. Idag vill jag tipsa om en av dem Charlotta Wasteson. Läs hennes blogg!

Läs mer här: Sydsvenskan SVD DN

Dags att ställa krav. DN ger sig in i skoldebatten från ett nytt håll.

”Om en lärare får en chans eller två eller tre men ändå inte bättrar sig, så finns det ingen ursäkt för att den personen ska fortsätta att undervisa. Jag är emot ett system som belönar misslyckanden och skydda den som begår dem från konsekvenserna. Alltför mycket står på spel. Bara det bästa är gott nog när det gäller våra barns lärare och skolorna där de undervisar.”

Orden är enligt DN Barrack Obamas. Jag tycker att det låter vettigt. Lärarna belönas och bedöms allt för ofta som ett kollektiv. Kollektivet står för mycket trygghet vilket är en styrka då lärarna ofta ser sig som speciellt utsatta. Det är vi också på många sätt. Men kollektivet är också ett hinder. Det finns mycket jante i den svenska skolan. Man skall inte tro att man är nått. Det finns också inbyggt i det svenska skolsystemet ett systemfel. En skola med duktiga lärare genererar inte större mängder pengar än en skola med dåliga. Det finns rimligtvis inget att vinna på ekonomiskt att byta ut dåliga lärare med bra. Tvärtom. Den skola som befolkas av ett gäng drivna och engagerade lärare som vill driva skolan framåt är säkerligen dyrare än en som befolkas av ett gäng måttligt ambitiösa.

DN tar även upp en annan viktig fråga nämligen hur man kan få kontroll på vilka lärare som är bra och vilka som inte är det. Lärarfacken och nu även regeringen är inne på legitimationsvägen. DN är inne på en annan och i mitt tycke bättre väg. De talar om ett aktivt ledarskap. Vad skolan behöver är inte ännu en kollektiv lösning (legitimation) det behövs bättre ledare. Vad skolan behöver är rektorer som ges möjligheter att vara pedagogiska ledare.

Vad eleverna behöver är engagerade och kreativa lärare. Vilka det är har säkert rektorerna koll på. Ett bra sätt att få dessa att stanna i skolan och sprida sin kunskap även till kollegor är samma sätt som alltid fungerat inom privat sektor. Uppmuntran i form av löneförhöjningar, ökat ansvar och utbildningar. Satsa på de som vill något!
Gärna legitimation men först en rejäl pension.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Tankesmedjan OmBildning

Spännande initiativ!


Jag hittar ett inlägg om en ny tankesmedja med fokus på bildning och hur internet och datorer kan förändra den svenska skolan. Det verkar mycket spännande. Bakom satsningen hittar man Stefan Pålsson, Mikael Andersson, Thomas Fritz & Ingemar Svensson.

Läs mer här på bloggen Café IKT





Det är helt nytt men med tanke på vad som kommit från dessa personer tidigare så är deras framfart värd att följa.


Följ OmBildning på twitter

Dagens kunskapssyn är förlegad

Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.

– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.

Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Året då det vänder? 2010. A new hope...

Så här ett år efter att skolan där jag arbetar brann ner så är det inte utan en viss stolthet man kan konstatera att vi är riktigt bra på att trolla med knäna.

Min förhoppning är att det nya året kommer att vara en revolutionerande resa från en skola hårt bunden och styrd av läromedlet till en friare och mycket mera verklighetsbaserad.

Som det har varit så har metod och val av läromedel varit ganska styrt. Av den enkla anledningen att det enda vi har haft tillgång till är läroboken och den kunskap som finns i lärarnas hjärnor. Säkert en hel del såklart men långt ifrån det som borde känneteckna en modern skola om jag fick bestämma.

I varje ficka på dagens högstadieelever hittar man en mobiltelefon. Med en sådan kan man nå den största publika samling information som världen någonsin har sett. Internet. Det har inneburit en revolutionerande förändring av samhället. Det som tidigare var förbehållet de få utvalda och utbildade kan idag nås av alla. Detta innebär inte att utbildning har blivit mindre värt. Tvärtom. Men det får konsekvenser för vad vi bör lära ut och vad eleverna bör lära in.

Jag kan en del telefonnummer i huvudet. Ja det är bara att erkänna. De flesta av dessa är förvisso ganska inaktuella. De är nummer till kompisar eller egentligen till deras föräldrar (de har ju liksom jag flyttat hemifrån för länge sedan). Nya nummer kommer jag aldrig att lära mig. De finns ju i telefonen (mobilen) eller på hitta.se.

Likadant är det med skolan. Den typ av information eller fakta som var viktig att kunna en gång i tiden kan idag lätt nås med några knapptryckningar på telefonen. Vi kan väl kalla det för kvantitativa kunskaper. Sådant som de flesta av oss födda innan LPO 94 har ägnat hela vår skoltid till att lära in utantill och sedan rapa upp på provet.

Sådan kunskap blir allt mindre viktig att kunna just utantill. Det är inte där vi skall lägga kraften. Finna, söka, värdera och analysera känns mycket, mycket viktigare. Att man sedan lär sig en massa fakta medan man gör detta är ju en positiv bieffekt som jag knappast beklagar. Men fokus bör ligga på användandet och skapandet av kunskap snarare än repeterandet av gammal kunskap.

Man lär ju medan man gör.... Det vet varenda en som någonsin har gett sig på att göra något.

Teknologin och då fram för allt användandet av IT i skolan idag är väldigt begränsat. Mycket beroende på okunskaper hos lärarna men även på att lärarna inte har fått chansen att på alvar ta del av den omdanandekraft som IT utgör. Om du har en dator och tretti elever hur skall du då kunna lägga upp en undervisning som inefattar användandet av ny teknik? Eller tio datorer på trettio elever?

Ja hellre tio men ändå. Ingen skulle komma på den enfaldiga idén att bara dela ut tio pennor till eleverna att dela på. Eller tio böcker. "Ni får turas om"

NEJ!

En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Helt enkelt en ganska rimlig förutsättning för lärande. Precis som tillgång till penna och papper när det behövs.

Jag förutsätter att Lunds politiker och skolledare inser det i år och ger oss chansen att komma igång så fort som möjligt.

Allt annat känns ju ganska orimligt. Det är ju världen utanför skolan (den där datorn är arbetsverktyget) som vi utbildar våra elever för. De kan ju inte bli lärare allihop.

Det lackar mot Jul

Så här års är det dags att skriva önskelistor och sammanfatta året som gått. När det gäller önskemål för framtiden så är det ganska enkelt. Jag har bara en önskan. Att Lunds kommun genomför den IKT-plan som ligger på bordet. Den är nämligen vansinnigt bra. Den ger möjligheter att förverkliga en skola i takt med sin samtid.

När det gäller att sammanfatta det gångna året så är det inte helt enkelt för det spretar ganska vilt. När det gäller förutsättningar så har de i och med branden i början av året då skolan bokstavligen gick upp i rök gjort att de fysiska möjligheterna att arbeta med framtidens verktyg helt enkelt inte existerar. Datorerna brann upp och har ännu inte kunnat ersättas fullt ut. Så de fysiska möjligheterna har försämrats. Men något som förändrats till det bättre är den syn på teknik som lärarna på skolan har. Det sprider sig en önskan om möjligheter att integrera ny teknik i skolvardagen. Medvetenheten om att det är viktigt och roligt har ökat markant. Det finns ett sug efter 1-1 som inte fanns tidigare. Sakta men säkert sprider sig en vilja att förändra arbetssätt i riktning mot något som känns väldigt mycket modernare än blyertspenna, papper och prov.

Kreativitetens betydelse för hur både elever och personal trivs i skolan kan inte överskattas. Det känns som om vi rör oss i riktning mot en mycket mer kreativ skola. Att det sedan är en ständig kamp i uppförsbacke låter vi inte hindra oss.

Heja Killebäckskolan! 2010 kommer att bli ett fantastiskt år. Om ett år kommer de fysiska förutsättningarna vara totalt anorlunda. En nybyggd skola och en genomförd IKT-plan skulle betyda att vi tog ett gigantiskt kliv framåt. Det kommer onekligen att bli en spännande resa.

Fasten your seatbelts. 3 2 1.... get ready for takeoff.

Förändring händer

Lyssnade på en konversation i fikarummet nyligen.

"-Nej vi skall inte slösa bort tiden på att tvinga den eleven att slita och kämpa med att skriva med penna. Han har så mycket mer ut av att skriva direkt på datorn. Då kan han ägna sin tid och sin kraft åt det som är viktigt nämligen inehållet! Dessutom så kommer han ju att skriva det mesta han kommer att skriva i sitt liv på dator och inte på papper så varför inte låta honom träna på det istället"

Jag blev så glad. Salutogent förhållningssätt och framåtriktat tänk! Jag är stolt över mina kollegor de utvecklas och tänker. De är redo att ta nästa steg. 1-1! Viljan finns. Behoven finns. Nu skall vi bara skaffa ekonomiskt utrymme.

Vad glad man blir!

Debatten fortsätter.

Debatten om huruvida datorerna har en plats i skolan eller ej fortsätter. Lars Hemzelius ger sig inte. Se inlägget på Skolväskans blogg>>>
Det känns onekligen lite märkligt att debattera detta när vi faktiskt skriver 2009. Alla andra delar av världen har insett och dragit samma slutsatser. Bara skolan står utanför. Visa mig den arbetsplats där man på allvar funderar på om datorerna verkligen kan vara till nytta för verksamheten. Förbättrar verkligen datorisering arkitektkontoret eller reklambyrån? Eller för den delen kontoret, fabriken, sjukvården, bilverkstan eller livsmedelsbutiken.
Kan det kanske vara så Lars?
Om världen anser det är det kanske lämpligt att skolan anpassar sin undervisning till den världen. Det behöver inte vara krångligare än så. Man kan kalla det för verkligheten.
Man kan för all del strunta i att verkligheten har förändrats men man undrar ju till vilken nytta.
Kanske har Lars rätt. Kanske blir inte lärandet effektivare. Kanske spelar det ingen roll om vi lär eleverna rista runor eller svenska. Kanske kan det rent av vara bättre att lära sig köra med häst och vagn än att köra bil. Men låt oss hoppas att skolan fortfarande kan ha en plats att fylla. För om det kvittar vad vi lär våra elever så tror jag att vi sparar mycket pengar på att lägga ner verksamheten helt.
Hoppas att du har fel Lars.

Lars

Fick en kommentar på förra inlägget. Från Lars Hamzelius himself. Kul!

Läs här:http://www.educationnews.org/Commentaries/Study_Proves_Student_Laptops_Ineffective_Academically.htmeller här:http://www.nytimes.com/2007/05/04/education/04laptop.html/partner/rssnyt?_r=1s eller lyssna här:http://audio.edtechlive.com/LarryCuban.mp3

Intressant att läsa och lyssna på dina länkar. Jag tror dock fortfarande att du är fel ute. Att eleverna använder datorerna för att fuska på proven ger mig en aning om hur det funkar. Att bara slänga in datorer i skolan funkar inte och ger ingen utveckling. Så långt kan vi vara överens. Ny teknik förändrar hur vi människor tänker och handlar. Om jag som lärare ställer frågor som eleverna med hjälp av en dator kan svara på genom några knapptryckningar så är det kanske frågan som är felställd. Är det verkligen fusk? Nej det ärbara dumt.

Vi lever i en värld som fullkomligt genomsyras av informationstekniken i alla delar av samhället utom den delen som vi kallar för skolan. Du har producerat tre länkar till några gamla artiklar som visar på att skolan inte blir effektivare av att man tar in ny teknik. Jag vågar hävda motsatsen och skulle naturligtvis kunna producera massor av länkar till sidor som hävdar motsatsen. Men jag nöjer mig med en http://youngbusinesscreatives.wordpress.com/2009/09/15/ybc-direkt-upp-i-topp-i-betygsstatistiken/

Dessutom som lök på laxen så har jag egen erfarenhet på området. Jag ser dagligen och stundligen hur IT använt på rätt sätt vid rätt tillfälle och med rätt metod skapar lärsituationer som verkligen leder till lärande.

Ett exempel. Arbetsområde. Religion. De tre religionerna Judendom, kristendom och islam. Redovisas som bloggar. Protester från eleverna. "Då måste jag tänka på vad jag skriver". Jag log inom mig. Just där blev det konkret. Om jag måste formulera mig med tanke på att jag blir läst så måste jag skärpa mig. Jag kan inte kopiera och klistra in. Jag måste tänka själv, vara originell och nyskapande. Det kräver en helt annan insats än att lära sig fakta utantill. Det är lärande för mig.

I rest my case.

Läs förresten komentarerna på det här inlägget på Skolväskansblogg.

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Lärare och datorer = sant

Vilken skillnad det är idag jämfört med bara för ett år sedan. Det är när man får det perspektivet som man förstår att det faktiskt händer en hel massa utveckling. Trycket på att få igång trådlösa nätverket, inloggningar till lärplattform och mail är otroligt stort. Man vill ha det NU. Kan inte vänta.

Och då är det lärarna jag skriver om!!!

Så fantastiskt roligt (och arbetsamt). Som en kollega sa till mig igår.

"Jag känner mig fullständigt handlingsförlamad eftersom jag inte
kommer åt nätverket. Så var det inte innan".

Vi har idag ett helt annat kommunikationsflöde och en helt ny informationskultur på skolan. Det är mycket positivt. Den största skillnaden är att det hos lärarna idag finns en helt ny inställning till datorn som pedagogiskt verktyg än det gjorde innan varje lärare för ett år sedan fick en egen bärbar dator.

Vi jobbar nu vidare på nästa steg. Projektor och högtalare i varje klassrum. Därefter väntar det stora steget 1-1 för eleverna. Detta framstod för flertalet av mina kollegor för ett år sedan som onödigt och skrämmande jobbigt. Så är det inte längre.

Fler och fler funderar i de banorna. Fler och fler önskar det. Idag är jag ganska stolt över mina kollegor. Vad de utvecklas.

Kreativt och kul. Filmprojekt

Har en grupp elever som under två dagar ägnar sig på heltid åt att fördjupa sig i filmmediet. Inte som konsumenter som så många andra elever vid juletid när betygen är satta. Nej vi har tagit steget till att bli producenter. Tre olika filmer produceras. Dokumentär om temat som övriga nior ägnar sig åt (Lucia). En grupp ägnar sig åt att göra en reklamfilm om vår skola. Vi har inte haft någon innan så det är på tiden. Den tredje gruppen gör en actionfilm som även den utspelar sig på Killebäckskolan.

Det är härligt att se med vilken målmedvetenhet och vilket engagemang som eleverna tar sig an uppgiften. Problemlösning, samarbete och teknik i en skön förening. Som lärare fungerar jag som bollplank, coach, tekniker, pådrivare, kritiker,uppmuntrare, sminkör (maybe it´s Maybeline), kostymör och utkastare. Att få eleverna att ta rast har varit den svåraste uppgiften...

Gud vad roligt.

Här är filmerna