Allt annat än överraskande

Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.

Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.

För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

IKT och skolan. En framtidsspaning.

Sakta, sakta vaknar svensk skola. Just nu framstår den som yrvaken. Oj vi måste visst ha datorer.
Det gör att det investeras som aldrig förr i hårdvara ute på de svenska skolorna. Det är förstås bra men jag vill ändå höja ett varningens finger. Det viktigaste man kan göra ute i skolorna är inte att skaffa datorer. Nej det viktigaste man kan göra är att förändra tänket hos lärarna. Det är det som är den avgörande faktorn.

Att bara investera i hårdvara är inte en förändringskatalysator i sig själv.

Att ha tillgång till datorer är såklart en grundförutsättning men kommer inte att förändra något utan att man gör något åt skolans grundproblem. Lärarna!
Ja problem. Det största hindret för inlärning är alla dessa lärare som pysslar med utlärning.
Man blir inte lärare för att man vill jobba i en teknikintensiv, kunskapsintensiv och entreprenöriell verksamhet. De allra flesta har som drivkraft en stor glädje inför att jobba med unga människor. Det är givetvis inte fel utan självklart underbart bra. Problemet ligger någon annan stans. Nämligen i omvärldsanalysen och framtidsspanandet.
Det vi gör i skolan skall ge dagens unga de verktyg de behöver i en framtid som vi vet ganska lite om. Lite men inte inget. Vi vet att mängden information inte minskar. Vi vet att den värld våra barn kommer att leva i är en långt mer internationell värld en den vi själva har växt upp i.

Ändå ägnas inte framtidsanalys och spaning många minuter under skolornas utbildningsdagar.

Det tror jag är fel. Jag tror att skolan skulle behöva fundera mycket mer över imorgon än över igår. Utvärderar gör vi ju med jämna mellanrum. Men framtidsvärderar gör vi aldrig.
Den viktigaste investeringen svensk skola kan göra är att jobba med omdefiniering av vart vi är på väg och hur vi skall jobba tillsammans med våra elever för att de skall ha maximal nytta av sin skolgång i framtiden. Då kan Sveriges lärare komma att inse att de där datorerna kan vara nyttiga för elevernas lärande.

Datorn är ett kreativt verktyg och kreativitet är det viktigaste av allt!

Morgondagens skola. Idag!

Spännande är den tid vi lever i. Möjligheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om (men knappast gjorde eftersom det var otänkbart). Den tekniska utvecklingen har nu gått så långt att även skolan börjar inse att den kan ha nytta av den. Eller egentligen att eleverna måste få tillgång till den teknik som redan präglar deras värld utanför skolan även i skolan.

Det som är roligt är att fokus börjar komma på vad man faktiskt kan göra. Tekniken har ju en förmåga att förblinda, förföra och skrämma. Men allt mer diskuteras det som faktiskt är det intressanta. Hur. Varför. Tanke.

Det är när vi nu äntligen har nått till denna punkt som det börjar röra på sig på allvar. Det görs filmer. Det skapas sammarbeten och tänks nytt i varenda buske känns det som. Det är helt enkelt en revolution på gång. Att detta sammanfaller med förtiotalisternas uttåg från skolans värld är knappast en slump. De var många och dyra. Därför möjliggjör deras lämnande av skolan att använda pengarna till annat. De var många och med stort inflytande. De älskade böcker.

Nu när de är borta så dansar vi likt råttor på bordet och tar skolan i en ny riktning. Det kommer att bli roligare att gå i skolan de närmaste åren. Det kommer att kännas allt mer modernt och givande att gå till skolan. Om inte Björklund ser till att bakbinda den svenska lärarkårens kreativitet förstås.

Vad Sveriges elever behöver är inte lärare med legitimation. De behöver lärare med PASSION!

Framåt mot en bättre skola

Ibland känns det som man kämpar och kämpar utan att man kommer någonvart. Som om man har en stor fallskärm på ryggen som bromsar en (som på bilden ungefär).

Sedan uptäcker man plötsligt att man börjar lyfta.

Så känns det den här veckan. Som om det börjar lyfta.

Rektorer som börjar prata 1-1.

Lärare som engagerat pratar om IT som ett verktyg för lärande. Inte som problem.

Lärare som på allvar pratar om formativ bedömning och vill ha IT-stöd för att kunna göra det på ett smidigt sätt.

Fortfarande har vi en lång väg att gå för att få fler lärare att förstå att den stora skillnaden inte ligger i själva verktyget utan i tänket och arbetssätten.

En Smartboard gör ju ingen sommar utan det är hur man använder verktygen som är den stora skillnaden. Den här veckan har visat att vi rör oss i rätt riktning.

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Lund satsar på bärbara till eleverna (lite)

Sydsvenskan tar i så de skriker när de i rubriken skriver "Varje elev kan få en egen dator". Det visar sig vid en genomläsning vara en mycket överdriven tolkning av verkligheten. Frågan är om denna rubriksättning drabbar förtroendet för Sydsvenskan eller för lundapolitikerna?

Lunds grundskoleelever kommer att få ett extra bidrag till datorer i skolan. Två miljoner satsas vilket i sig är vällovligt men i sammanhanget ganska fjuttigt.

Lunds grundskolor har ca 8500 elever f-9. Att då pytsa ut 235 kr per elev extra och tro att det skall göra en avgörande skillnad känns ganska naivt.

Men det är en start och ett sätt för Lunds politiker att visa att de tror på en skola som har tillgång till de verktyg som utanför skolvärlden är en självklarhet.

Jag är glad att man prioriterar att höja kvalitén på lunds skolor men samtidigt ledsen att man väljer att göra en så försiktig satsning att det riskerar att bli så urvattnat att det faktiskt inte gör någon skillnad. Om man verkligen vill förändra hur vi arbetar i skolan så är det en dator per elev som gäller. Annars är det bara kosmetika. Vi skulle ju aldrig drömma om att ge eleverna i en klass två pennor eller två böcker och tro att det skulle kunna fungera. Det är faktiskt likadant med datorer.

Att vi idag saknar datorer i skolan är inget annat än en skandal. Vi skall förbereda dagens unga så att de klarar sig i morgondagens samhälle men sitter med gårdagens verktyg. Det är lika galet som om man vid landets trafikskolor hade all undervisning inför körkortet med häst och vagn.

Jag skulle önska att vi hade rikspolitiker som insåg riskerna med att vi har en skola som snabbt håller på att hamna allt längre i bakvatten. Danmark satsar. Norge satsar. Herregud Uruguay satsar.

Björklund det är dags att ta av nattmössan och se vad som är viktigt.

Är det eleverna det är fel på?

Ibland undrar jag vad vi i skolan tror egentligen. Om eleverna är stökiga så kan det ju finnas massor av förklaringar såklart. Men titta på vilken arbetsmiljö de har. Hur inspirerad hade man själv blivit? Hur kul hade man tyckt att det var om man var 14 år idag?

Hemma har de Playstation3, wii och Xbox. I skolan spelkort och ett schackbräde på sin höjd.

Och vi undrar varför de tycker att det är tråkigt och varför det blir stökigt.

Men hallå!

Jag hade om jag var 14 ballat ur fullständigt. Snacka om att bli förflyttad bakåt i tiden. "Jäkla stenåldersskola" skulle jag ha sagt och genast tagit upp mobilen och spelat på den samtidigt som jag brölade på tjejerna och tuffade mig med killkompisarna.

Kanske vi skulle TänkaOm

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

TänkOm ny inspiration till förändringsarbete

Hemma igen efter en mycket inspirerande dag i Sigtuna med TänkOm. En härlig samling av människor som brinner för lärande och kreativitet. Det som gör mig otroligt glad är att mycket av det man tänkt och gjort nu plötsligt kan landa i teorier. Blooms taxionomi känns som ett klockrent exempel. Var vill vi att den svenska skolan skall befinna sig. I botten eller toppen?

Skall svenska elever verkligen ägna sin skoltid åt att lära in mätbara kunskaper? Eller vill vi att de skall analysera, värdera och skapa.
De mätbara kunskaperna är såklart förutsättningar för att förstå o.s.v. MEN allt för ofta sitter vi kvar där nere och kommer aldrig upp till analys och skapande.
Datorn kan vara den förändrande kraften i svensk skola. Om vi låter eleverna skapa så kommer de att inse värdet av förstå och fakta. Det skapas helt enkelt ett behov och ett intresse när man är kreativ.
Jag lär mig själv på det viset och det gör säkert du med.
Jag har en vag känsla av att även våra elever lär sig på samma sätt. Kreativitet ger kvalité!

För övrigt måste jag bara jubla över den nya skolvärlden. Det står lika mycket om IT och skola i detta första nummer som det samanlagt har gjort under de senaste tio åren. BRAVO och välkommen till verkligheten.

Året då det vänder? 2010. A new hope...

Så här ett år efter att skolan där jag arbetar brann ner så är det inte utan en viss stolthet man kan konstatera att vi är riktigt bra på att trolla med knäna.

Min förhoppning är att det nya året kommer att vara en revolutionerande resa från en skola hårt bunden och styrd av läromedlet till en friare och mycket mera verklighetsbaserad.

Som det har varit så har metod och val av läromedel varit ganska styrt. Av den enkla anledningen att det enda vi har haft tillgång till är läroboken och den kunskap som finns i lärarnas hjärnor. Säkert en hel del såklart men långt ifrån det som borde känneteckna en modern skola om jag fick bestämma.

I varje ficka på dagens högstadieelever hittar man en mobiltelefon. Med en sådan kan man nå den största publika samling information som världen någonsin har sett. Internet. Det har inneburit en revolutionerande förändring av samhället. Det som tidigare var förbehållet de få utvalda och utbildade kan idag nås av alla. Detta innebär inte att utbildning har blivit mindre värt. Tvärtom. Men det får konsekvenser för vad vi bör lära ut och vad eleverna bör lära in.

Jag kan en del telefonnummer i huvudet. Ja det är bara att erkänna. De flesta av dessa är förvisso ganska inaktuella. De är nummer till kompisar eller egentligen till deras föräldrar (de har ju liksom jag flyttat hemifrån för länge sedan). Nya nummer kommer jag aldrig att lära mig. De finns ju i telefonen (mobilen) eller på hitta.se.

Likadant är det med skolan. Den typ av information eller fakta som var viktig att kunna en gång i tiden kan idag lätt nås med några knapptryckningar på telefonen. Vi kan väl kalla det för kvantitativa kunskaper. Sådant som de flesta av oss födda innan LPO 94 har ägnat hela vår skoltid till att lära in utantill och sedan rapa upp på provet.

Sådan kunskap blir allt mindre viktig att kunna just utantill. Det är inte där vi skall lägga kraften. Finna, söka, värdera och analysera känns mycket, mycket viktigare. Att man sedan lär sig en massa fakta medan man gör detta är ju en positiv bieffekt som jag knappast beklagar. Men fokus bör ligga på användandet och skapandet av kunskap snarare än repeterandet av gammal kunskap.

Man lär ju medan man gör.... Det vet varenda en som någonsin har gett sig på att göra något.

Teknologin och då fram för allt användandet av IT i skolan idag är väldigt begränsat. Mycket beroende på okunskaper hos lärarna men även på att lärarna inte har fått chansen att på alvar ta del av den omdanandekraft som IT utgör. Om du har en dator och tretti elever hur skall du då kunna lägga upp en undervisning som inefattar användandet av ny teknik? Eller tio datorer på trettio elever?

Ja hellre tio men ändå. Ingen skulle komma på den enfaldiga idén att bara dela ut tio pennor till eleverna att dela på. Eller tio böcker. "Ni får turas om"

NEJ!

En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Helt enkelt en ganska rimlig förutsättning för lärande. Precis som tillgång till penna och papper när det behövs.

Jag förutsätter att Lunds politiker och skolledare inser det i år och ger oss chansen att komma igång så fort som möjligt.

Allt annat känns ju ganska orimligt. Det är ju världen utanför skolan (den där datorn är arbetsverktyget) som vi utbildar våra elever för. De kan ju inte bli lärare allihop.

Skandal att vi ligger efter!

Uruguay har redan genomfört det. Sverige ligger helt enkelt efter. Vi pratar såklart elevdatorer. 1-1. Alla grundskoleelever i Uruguay har fått en egen dator.

- Det handlar om jämlikhet, säger Miguel Mariatti, chef för projektet i Uruguay.

Saab lägger ner verksamheten. Volvo säljs till ett kinesiskt bolag. Någon som börjar ana en trend?

Sveriges framtid ligger inte i produktion av bilar eller i verkstadsindustrin över huvud taget. Det är den avancerade tjänstesektorn som är Sveriges framtid. Hur går det ihop med en skola som producerar den typ av kunskap som gällde under 1900-talet.

Nyckelorden för framtidens skola borde vara kreativitet och nyskapande. De orden hör jag väldigt sällan i svensk skoldebatt. Det handlar istället om ordning och reda. Om betyg och prov. Om mätbara kunskaper.

Glöm det!

Vad svenska elever behöver är mer oreda och kaos i skolan. Kreativ oreda och skapande kaos.

Om inte så skall vi snart bli varse att bilindustrin åter knackar på vår dörr. Snart är vi tillbaka i tillverkningsträsket. Köparna hittar vi såklart i höglöneländer som Kina och inte minst URUGUAY!!!

Tänk Om NU

Det lackar mot Jul

Så här års är det dags att skriva önskelistor och sammanfatta året som gått. När det gäller önskemål för framtiden så är det ganska enkelt. Jag har bara en önskan. Att Lunds kommun genomför den IKT-plan som ligger på bordet. Den är nämligen vansinnigt bra. Den ger möjligheter att förverkliga en skola i takt med sin samtid.

När det gäller att sammanfatta det gångna året så är det inte helt enkelt för det spretar ganska vilt. När det gäller förutsättningar så har de i och med branden i början av året då skolan bokstavligen gick upp i rök gjort att de fysiska möjligheterna att arbeta med framtidens verktyg helt enkelt inte existerar. Datorerna brann upp och har ännu inte kunnat ersättas fullt ut. Så de fysiska möjligheterna har försämrats. Men något som förändrats till det bättre är den syn på teknik som lärarna på skolan har. Det sprider sig en önskan om möjligheter att integrera ny teknik i skolvardagen. Medvetenheten om att det är viktigt och roligt har ökat markant. Det finns ett sug efter 1-1 som inte fanns tidigare. Sakta men säkert sprider sig en vilja att förändra arbetssätt i riktning mot något som känns väldigt mycket modernare än blyertspenna, papper och prov.

Kreativitetens betydelse för hur både elever och personal trivs i skolan kan inte överskattas. Det känns som om vi rör oss i riktning mot en mycket mer kreativ skola. Att det sedan är en ständig kamp i uppförsbacke låter vi inte hindra oss.

Heja Killebäckskolan! 2010 kommer att bli ett fantastiskt år. Om ett år kommer de fysiska förutsättningarna vara totalt anorlunda. En nybyggd skola och en genomförd IKT-plan skulle betyda att vi tog ett gigantiskt kliv framåt. Det kommer onekligen att bli en spännande resa.

Fasten your seatbelts. 3 2 1.... get ready for takeoff.

Lärare och datorer = sant

Vilken skillnad det är idag jämfört med bara för ett år sedan. Det är när man får det perspektivet som man förstår att det faktiskt händer en hel massa utveckling. Trycket på att få igång trådlösa nätverket, inloggningar till lärplattform och mail är otroligt stort. Man vill ha det NU. Kan inte vänta.

Och då är det lärarna jag skriver om!!!

Så fantastiskt roligt (och arbetsamt). Som en kollega sa till mig igår.

"Jag känner mig fullständigt handlingsförlamad eftersom jag inte
kommer åt nätverket. Så var det inte innan".

Vi har idag ett helt annat kommunikationsflöde och en helt ny informationskultur på skolan. Det är mycket positivt. Den största skillnaden är att det hos lärarna idag finns en helt ny inställning till datorn som pedagogiskt verktyg än det gjorde innan varje lärare för ett år sedan fick en egen bärbar dator.

Vi jobbar nu vidare på nästa steg. Projektor och högtalare i varje klassrum. Därefter väntar det stora steget 1-1 för eleverna. Detta framstod för flertalet av mina kollegor för ett år sedan som onödigt och skrämmande jobbigt. Så är det inte längre.

Fler och fler funderar i de banorna. Fler och fler önskar det. Idag är jag ganska stolt över mina kollegor. Vad de utvecklas.

Spännande tankar om 1-till-1, IT och skola

Problemet är egentligen inte lärarna utan den politiska ledningen av skolan! När de förstår att skolan behöver samma verktyg som den riktiga världen kommer lärarna att göra det.
Onekligen en intressant tanke tycker jag. Ofta så tänker jag att det är lärarnas tänk som måste förändras. Men det är kanske fel målgrupp. Det kvittar kanske hur mycket tid och kraft vi lägger på att utbilda lärarna när det i själva verket är politikerna som behöver utbildning.

Jag tror att det finns en stor poäng med detta påstående. Vi kan ju inte trolla med knäna jämt utan behöver ha de ekonomiska förutsättningarna och prioriteringsordningen klar uppifrån.
Bruce Dixon menar att det är där problemet ligger idag i alla fall.

Bruce Dixon about schools and political leadership from Richard Gatarski on Vimeo.

Nu finns det ju exempel på att det visst går att genomföra 1-till-1 även utan att det skall till nya pengar. Det går att göra om man vill och prioriterar det.

Stig-Roland Rask resonerar i sina två senaste blogginlägg kring den här frågan. Kanske skall man se det som en investering rent av. Som dessutom genererar besparingar. Det kan väl ändå inte stämma? Eller?

Hur kan Falkenberg ha råd? Del I

Hur kan Falkenberg ha råd? Del II

Om man möjlighetiserar lite mera än man problematiserar så kan man nog få till det.
Eller som Jonas Hällebrand brukar säga "en elev mer per klass så kan alla få en dator" Mer kostar det inte.

Det känns ju plötsligt lättare att lösa det då. Eller hur?